Saturday 16 January 2010 photo 1/1
|
Hösten kommer och ljuset byts ut mot ständigt mörker.
Trädens gula löv faller långsamt ner mot den kalla marken,
regnet droppar ner,
som när salta tårar rinner längst dina röda kinder.
Värmen som varit försvinner,
det blir kallare och du känner hur blåsten river tag i ditt långa hår.
Solen går i moln och du saknar dess gula sken.
Du känner hur känslorna börjar ta över,
utan att du kan stoppa det.
Ingen kan få upp den knut som en gång har uppstått,
inte ens du själv.
Rädslan att folk ska upptäcka masken du alltid bär.
Lyckan i ditt ansikte som syns så tydligen i dina bruna ögon,
är egentligen ren smärta.
Smärta från förr, gamla är som nu blir nya sår.
Att folk ska få veta vem du egentligen är.
Du vill släppa taget, du håller allting allt för hårt.
Trädens gula löv faller långsamt ner mot den kalla marken,
regnet droppar ner,
som när salta tårar rinner längst dina röda kinder.
Värmen som varit försvinner,
det blir kallare och du känner hur blåsten river tag i ditt långa hår.
Solen går i moln och du saknar dess gula sken.
Du känner hur känslorna börjar ta över,
utan att du kan stoppa det.
Ingen kan få upp den knut som en gång har uppstått,
inte ens du själv.
Rädslan att folk ska upptäcka masken du alltid bär.
Lyckan i ditt ansikte som syns så tydligen i dina bruna ögon,
är egentligen ren smärta.
Smärta från förr, gamla är som nu blir nya sår.
Att folk ska få veta vem du egentligen är.
Du vill släppa taget, du håller allting allt för hårt.