Så stressad som jag var idag har jag aldrig tidigare varit! Det brände i hela bröstet och jag är förvånad att jag inte fick hjärtinfarkt :P

Det började med att jag tog tåget från Hallsta till Västerås, än så länge var det inga problem förutom att tåget varit lite försenat, men det gjorde inte så mycket. Jag hämtade ut biljetterna till Idre, som jag hade beställt, och kollade från vilket spår tåget skulle gå....

Sen träffade jag Johanna Borg, det var jättetrevligt! Vi pratade om allt möjligt.... Sen såg jag --- Det tåget jag skulle med stod inte längre med på listan över avgående tåg... Det är inte möjligt tänkte jag - jag stod ju precis ovanför tåget, jag måste har sett och hört när det kom in! Det kanske hade blivit inställt... Jag frågade folk som satt där uppe och de hade inte heller sett något tåg.. Men sen var det en kille som frågade mig om det var Sala-tåget jag skulle med, och i.s.f. så hade det just gått....

Jag fick panik, Johanna fick skuldkänslor :P (det var inte hennes fel!!). Jag sprang ut till en taxi och frågade vad det kostade att åka till Sala (700kr). Jag ringde till Simon och var helt hysterisk - han sa åt mig att sätta mig i taxin och be chauffören att köra fort...

När jag väl satte mig i taxin sa han som körde att vi inte skulle hinna till Sala (där jag skulle byta tåg..). Jag förhandlade mig till att han skulle köra mig till Borlänge... För 1500kr... (det hade blivit MYCKET dyrare om vi inte bestämt pris innan). Vi borde kanske inte hunnit till Borlänge heller, inte på den tiden och speciellt inte i slaskigt vinterväglag...

Jag är otroligt glad att han som körde taxin hade den uppfattningen att de svenska hastighetsbegränsningarna är alldeles för låga, och att när man har bråttom får man köra bra mycket snabbare :P Som tur var hade han en GPS i bilen som varnade för fartkameror, det blev några rejäla inbromsningar... I Säter körde vi bredvid tåget! (det var som på film)

Vi kom fram till Borlänge tågstation 14.18, klockan 14.21 gick tåget jag skulle med... Jag vet inte vad som skulle hänt om jag missat tåget... Då hade han väl fått köra mig till Mora.. När jag väl satt på tåget var jag så lättad att jag nästan började grina (även om det var smockfullt och jag inte fick någon sittplats)..

 När jag väl kom fram till Idre var jag helt slut! Jag ska aldrig missa ett tåg igen! :P