Hon kände hur hon drogs ner i det kalla vattnet. Hon kunde inte kämpa emot längre. Hennes känslor försvann pågrund av kallheten i vattnet,
och luften i hennes lungor bara försvann. Hon kunde varken röra sig eller tänka längre. Hennes skuldkänslor hade tagit över.
Plötsligt kändes vattnet skålhett. Men fortfarande, kunde hon varken urskilja mellan kallt eller varmt. Hon bara låg där. Hon såg ansiktena av folk som hon hade mött.
Hon såg allt som hade hänt henne innan. Allt...mörker. Hon kunde inte öppna sina ögon. Hon ville, ville så gärna se. Hennes hand frös igen. Hon kände de sista luftbubblorna av rent samvete slippra ur henne långsamt.

Förstår inte. Varför.
Där var hon igen.
Kallt vatten. Ensam. Lämnad. Hon ville gråta. Hon visste att hon inte skulle få se något mer. Hennes vingar var sönderbrutna...det enda som väntade henne nu var att få se djävulen dansa med henne i det bleka månskenet. Hon ville inte.
Hon ville tillbaka. Ville tillbaka in i den sköna värmen. Inte in i helvetets lågor. Hon frös. Hon skulle aldrig, aldrig få se honom mer. Aldrig igen.

är du serriös, har du så fint hår nu :(?