oktober
fredag 13 november 2009 bild 1/1
|
fredag 13 november 2009 bild 1/1
|
|
Jag kan springa så snabbt som jag kan, jag kan springa tills jag viks på mitten. Springa utan att stanna alls i hopp om att komma ikapp dig men du ligger alltid steget före. Att veta om dina lögner som andra får lyssna på stryper mitt hjärta och att gång på gång se dig undvika sanningen gör ondare än vad du kan förstå. Du har lärt mig att inte ta någon för givet och du har visat mig en annan sida av livet, en sida som jag inte visste fanns. En gång var jag en av dom som trodde jag hade koll, som tog dig för givet men nu vet jag bättre. Låter allt som sägs passera mig nu in och ut genom andra örat för jag ser sanningen genom dig. Genom dina ögon. Har inte längre ork till att vara den som hänger efter. Har inte längre ork att kämpa för något helhjärtat, för jag är inte hel längre, inte ens halv. Solen lyser på mig, över en själ som en gång i tiden var lycklig men det har blivit för mycket nu. Jag undrar hur jag kan påverkas, vara i mitten av nånting som jag inte ens är delaktig i. Och hur det kan röra mig så mycket som det gör, den frågan ekar inom mig natt och dag men jag får aldrig ett svar. Jag försöker på något sätt gömma mig i det mörker jag lever i, försöker drömma mig bort i de stjärnor som är fastklistrade på natthimlen men det räddar mig inte alls längre. För det gör ont, och dina frusna läppar säger mer än vad du tror nu.
Visa toppen
Visa sidfoten