October
Tuesday 17 November 2009 photo 2/2
|
En gång hade jag allt men nu har jag ingenting. Orkar inte ens bry mig mer
om jag tappar kontakten med folk för även då jag försöker får jag ingenting besvarat.
Sedan har jag känt mig tvungen till att ta avstånd från vissa människor också, trots att jag tvekat för det har gjort ont,
för det har varit människor jag verkligen älskat och hittat mig själv i.. Och det smärtar att säga det men i slutändan gör det nog
ännu ondare att hålla er kvar. För jag påminns om saker jag helst vill glömma, osv. Att glida ifrån och mista varann är en del av livet
som jag fått uppleva för mycket men denna gång tänker jag inte påverkas. Kanske inte betydde så mycket som jag trodde,
ni säger att ni finns där men hell no, vart har ni varit alla gånger?
Man kan inte lita på någon, folks munnar glappar.
Ni är bara i farten när ni själva söker tröst. När ni är nyfikna, aldrig för att faktiskt hjälpa. Kanske inte behövde er trots allt för jag har fått klara mig själv och det har fungerat, än så länge iafl.
Jag försöker gå vidare nu och lägga allt och alla bakom mig som om det bara vore ett litet kapitel ur mitt liv,
men det är inte lätt alls och jag fumlar längs kanten, vill bara tillbaka till då och kunna känna den tryggheten att så många stod nära mig..
Det river mig i ryggen att bara lämna något som en gång i tiden betydde så mycket, har försökt att fixa upp allting men att ni inte ens bryr er, elr anstränger er det minsta för att bygga upp det som en gång fanns.. Är nog det som gör ondast. För ni var verkligen allt, och jag trodde på det när ni sa att jag var det. Och ni anar inte hur ont det gör nu. Men tider förändras, allt förändras, och så gör vi. Goodbye till er som jag varit så nära, som legat närmast mitt hjärta men som irl varit hundratals mil ifrån. Jag kan känna er men det kommer aldrig bli som förrut, kommer aldrig kunna tala till er eller se på er, aldrig kunna lägga min tillit i er, inte som då. Vägen dit är nog för lång och ska den vandras så ska ni förändras ordentligt. Att se vissa av er kasta sanningen bakom ryggen på er själva, och på andra. Det tolerar jag fan inte no more. Det är dags att gå vidare nu rebecca, tro det eller ej.
Comment the photo
åt helvete me de, så många gånger som man hört de & så många gånger man trodde att man äntligen hade fått nån på fötter igen. men så,, åter igen står den där hel & kan berätta för alla hur svårt de varit att ta sig från botten.. men vem e de som fick finnas där alla de där nätterna ? klart man ställer upp för sina vänner men att bara ge & ge oh inte få nått tillbaka. egoistiskt ? de e bara förnamnet till de.. jag kan inte säga till nån "utan dig skulle jag dö" för jag skulle ljuga, de finns bara en som jag skulle kunna dö för & de e ingen annan än dig. de e bara du som fått mig till en högre nivå, assa de låter helt sjukt när jag skriver men finner inte orden.. jag skulle offra mitt liv för dig & utan dig vid min sida skulle jag inte längre kunna kämpa, du e den som får mig att komma ihåg varför man fått den här chansen till de vi gör. & även om vi kan tycka att de e ett helvete så klarar vi de för eller senare me varandra vid sidan.. assa nej konstig text de blev men me en vänskap i en värld utan gränser kan vi ta oss hur långt vi vill & de ska vi göra också. beccah utan dig de jag inte varit den jag e idag. & utan dig hade jag trpligtvis fortfarande stått på samma plats me dom som kallade sig vänner men kasta lögnerna bakom ryggen på sig själva.. längtar verkligen tills vi ses igen för varje gång vi åker ifrån varandra känns de så sjukt tungt & jag saknar dig alltid till max! du e en vän i världsklass, tro mig..
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/beccaahhh/424949106/
Visa toppen
Show footer