shit '

känner mig så hopplös. 
Orkar inte stå längre. All min energi är ute, jag är för trött nu.
Vill falla ihop, bara ligga å glo.
Jag kommer inte orka fortsätta så här - Detta var tyngre än vad jag trodde '

Allt snurras flera gånger om i mitt huvud. Om och om igen.
Jag vet inte om jag ska ta åt mig längre, eller om jag bara ska spela med?
Låter som om det är så jävla synd om mig, men det är det inte. det är de verkligen inte. Detta är mitt val, eller. Det är inget val, det är något som jag måste fortsätta att göra.. känns det som.

Jag sitter hemma varje dag.
Försöker hitta flera, flera att träffa. Det känns som om det är ett beroende nu.. eller?
Hur ska jag sluta? Nej! Tanken om att sluta finns inte.
Men.. Jag vill bara inte förlora.
Detta är som ett spel, vem kan träffa flest?  - eller är det bara jag som tänker så av oss?  - jag tänker i alla fall inte förlora. ' 
Det känns som om jag ligger under nu, och jag känner det själv, det är de som får mig att må så himla dåligt.
Vad jag nu skulle kunna göra för att inte hålla på så här. Att jag har haft en chans hela tiden, men inte tagit den, låtit det ha blivit värre. 
När jag inte hade hitta mig själv, utan gick runt med svarta ögon å lugg.
Trasiga kläder och ärr. - då ville jag passa in.
Jag var ett av korten i den där högen, den som ligger där. - men jag ville visa mig själv, hela tiden lång.
Men.. Jag har träffat nya vänner, såna jag inte ens har lagt märke till förut. Såna jag aldrig hade trott att jag skulle träffa. Dom här är jag.. Nu.

Men hur man dömdes på alla sätt å vis, fick mig att hitta mig själv.
Hur jag flyttade mig bara ett steg närmare mig själv, den känslan.
Den tanken om att få vara sig själv. Visa folk att.. Detta är jag.
Så.. jag ändrade mig, eller hittade mig själv - tillslut.

Men nu?  - vem är jag nu? Det var inte denna person jag ville hitta.. Inte denna jag ville bli. 
Detta.. Är någon helt annan.