Tuesday 21 April 2009 photo 1/1
|
Jag har gjort något dumt.
Jag är ett offer för Amerikas påhitt. Jag går på fjantiga idéer bara för att jag liksom vill vara cool... Det pratas liksom överallt om denna underbara uppfinning. Idag när jag var sjuk pratade nån trist rappare om det på Ellen Degeneres, på The Voice pratar de om det hela tiden. Ingen jag känner anvnder det, inte vad ag vet i alla fall. Bara Ashton Kutcher, Paul Haukka, Alex Schulman, Danny Masterson.. fattar ni, vad ska jag få ut av det förutom att jag får bli ännu mer nördig och kunna allt.
nej, Twitter är inte bra. Twitter får mig just nu att känna mig tom.
Det skulle vara bra för mig, helt seriöst, att komma tillbaka till verkligheten. Jag går runt och ger mig in i mina eskapistiska drömmar. Idga har jag till exempel fått barn, med vem ska jag inte säga;) Då blir det baar ännu mer patetiskt. Det är som att jag inte vill tänka på allt som händer, det är så mycket just nu. Nationella proven bland annat. Hur ska jag orka tänka på det? Samtidigt ska jag försöka sätta på lite larm lite här och där. Hålla reda på allt som händer... just nu litar jag på att mina vänner och min familj ser till att jag är på rätt ställen när jag ska. Jag ska plugga in en hel monolog och få fram karaktären. Just nu vill jag vara henne. Omogen och patetisk. Jag tror att enda gången som jag verkligen är i verkligheten är under attackerna, och det är ju inte så himla mysigt. Jag blir liksom inkastad i verkligheten. Så är det säkert inte, men det känns så....
Jag är ett offer för Amerikas påhitt. Jag går på fjantiga idéer bara för att jag liksom vill vara cool... Det pratas liksom överallt om denna underbara uppfinning. Idag när jag var sjuk pratade nån trist rappare om det på Ellen Degeneres, på The Voice pratar de om det hela tiden. Ingen jag känner anvnder det, inte vad ag vet i alla fall. Bara Ashton Kutcher, Paul Haukka, Alex Schulman, Danny Masterson.. fattar ni, vad ska jag få ut av det förutom att jag får bli ännu mer nördig och kunna allt.
nej, Twitter är inte bra. Twitter får mig just nu att känna mig tom.
Det skulle vara bra för mig, helt seriöst, att komma tillbaka till verkligheten. Jag går runt och ger mig in i mina eskapistiska drömmar. Idga har jag till exempel fått barn, med vem ska jag inte säga;) Då blir det baar ännu mer patetiskt. Det är som att jag inte vill tänka på allt som händer, det är så mycket just nu. Nationella proven bland annat. Hur ska jag orka tänka på det? Samtidigt ska jag försöka sätta på lite larm lite här och där. Hålla reda på allt som händer... just nu litar jag på att mina vänner och min familj ser till att jag är på rätt ställen när jag ska. Jag ska plugga in en hel monolog och få fram karaktären. Just nu vill jag vara henne. Omogen och patetisk. Jag tror att enda gången som jag verkligen är i verkligheten är under attackerna, och det är ju inte så himla mysigt. Jag blir liksom inkastad i verkligheten. Så är det säkert inte, men det känns så....
Comment the photo
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/beccibus/358640835/