Thursday 16 July 2009 photo 1/1
|
<p style="margin: 0cm 0cm 0pt; text-align: left;">För något år sen skrev jag en text som började ”Jag vet att någonstans bortom stjärnorna finns du där för mig”. Det var en text som handlade om döden och om att bli lämnad ensam kvar och om att kämpa med att dölja sin otroligt stora tomhet för sina nära och kära. Om att dölja för att inte såra och om att dölja för att slippa tänka.
Det var en ganska fin text, riktad till min alldeles egna ängel på jorden, Sebastian. Det gör fortfarande fruktansvärt förbannat ont att ens tänka namnet, och jag skulle ljuga om jag sa att det blir lättare för var dag som går, för det blir det inte. Någonstans bortom stjärnorna kanske han faktiskt sitter på min axel med en liten näsduk och torkar tårar från min kind när jag, precis som alla andra, har tuffa perioder. Jag tror på det, ibland. Men när det känns tomt och hela grejen med livet känns patetiskt så är nog den där näsduken alldeles för blöt för att kunna torka tårar fyllda av sorg och saknad och hat. Som CK så vackert och alldeles perfekt har skrivit, ”Jag hatar det du gjorde, men jag älskar dig ju så”. Jag hatar att du inte lät mig krama bort din sorg och ta dig med till vackrare världar där solen kunde få skina även på dig och din, i mina ögon, fläckfria själ. Men jag älskade och älskar dig fortfarande mer än livet självt. Jag kommer alltid lägga skulden på mig själv och mina ord, hur innerligt jag ändå önskar att det inte var mitt fel, så var det ändå någonstans det. Någonstans var det faktiskt mitt fel att du inte gav livet någon mer chans. Någonstans var det mitt fel att du tog ett beslut, som avslutade ditt liv och förändrade mitt.
Jag har klistrat upp texten om sorgen på min dörr i mitt föräldrahem. Människor tjatar om att komma över, jag vill minnas och bevara. Din sista önskan till mig var att jag skulle hylla dig, få människor att veta vem du var. Och jag försöker. Jag försöker berätta för dem som vill lyssna att du var en själ fylld av godhet och att det var dina armar som bar mig, när jag inte orkade traska framåt längs livets väg själv. Jag försöker få dem att förstå att våra drömmar om att någon gång i framtiden få ligga en hel natt och bara vara tillsammans med varandra är drömmar jag har ramat in i förgyllda ramar som står på en av de finaste hyllorna långt in i mitt inre.
Det är svårt att prata om döden. Den slår en ofta bara rakt över ansiktet med en slägga full av spik. Och precis som det är svårt att prata om ett överfall så är det svårt att prata om döden. Man kanske inte vågar gå till en doktor, för man gillar inte obekväma frågor. Men sen har man problem med att själv plåstra om såren som blöder långt efter att de blivit till. Och ärren som bildas, de kommer finnas hela livet. För det blir inte lättare för var dag som går, det sitter som en knöl i bröstet. Och ja, jag hatar det mer än jag någonsin hatat mig själv.
Annons
Comment the photo
Rufsis
Fri 17 Jul 2009 21:22
Wow... vilken otroligt vacker text, Becka... han kan skatta sig lycklig han du hyllar. Det framgår verkligen hur viktig han var för dig :)
publicpervert
Fri 17 Jul 2009 02:49
jag kan inte annat än att hålla med föregående talare.
Jag älskar dig. Och jag tror att allt du säger är sant. Jag hoppas att du är medveten om det. Jag försöker lyssna så mycket som jag bara kan när tillfällena finns. Jag hoppas att du vet det också.
Och... jag hade behövt dig nu.
Jag älskar dig. Och jag tror att allt du säger är sant. Jag hoppas att du är medveten om det. Jag försöker lyssna så mycket som jag bara kan när tillfällena finns. Jag hoppas att du vet det också.
Och... jag hade behövt dig nu.
BeckaOhlsson
Fri 17 Jul 2009 02:50
Emma tar stor plats i beckas hjära.<br />
Men lilla du, har det hänt något? RING MIG.
Men lilla du, har det hänt något? RING MIG.
bloodyhell
Fri 17 Jul 2009 00:18
älskade älskade vännen. du vet, och jag vet, att jag aldrig någonsin kommer hitta dom rätta orden för detta. av den enkla anledningen att jag aldrig kommer förstå till hundra procent hur det känns att gå igenom. jag kände inte heller Sebastian och därför måste jag välja mina ord ännu försiktigare. Men något som jag tror är att du betydde mycket för honom, att han brydde sig om dig och gör det fortfarande, var han än befinner sig. Den tanken tar inte bort knölen i bröstet, men den kanske gör den lite mindre. För något som jag är övertygad om är att även om du lägger skuld på dig själv, gör inte han det. Just för att i hans ögon är du någon speciell. Precis som du är för mig, kära vännen. <3
BeckaOhlsson
Fri 17 Jul 2009 00:19
han var, precis som du, bland det bästa som finns.<br />
Jag älskar dig <3
Jag älskar dig <3
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/beckaohlsson/391627334/