Alpha fick följa med mig och Kent till Willys idag^^ (Jag stod utanför med henne) och när vi skulle med bussen hem så kommer två brudar och ställer sig brevid.
Dom tittar på Alpha och pratar om henne precis som om jag inte hörde;
"Vad söööt.."
"Man kan inte ha en sån där med småbarn. Är barnen elaka mot hunden så är hunden elak tillbaka. Barnen måste vara stora nog att fatta"
"En rottweiler måste man vara stenhård med och gå upp jättetidigt på morgonen för att rasta den.. man kan heller inte ha den som första hund för då är man körd"
"Dom kräver mer än någon annan hundras"
"Undrar vad mamma skulle säga om jag skulle komma hem med en rottweiler.."
"Man kan inte ha en rottweiler tillsammans med andra hundar för dom är så dominanta"
"Sööööööt"

Sen efter ett tag så kollar Alpha åt deras håll och då börjar den ena "Hej lillan.. sötnos! Ska du hälsa? Kom då!"
Alpha springer såklart fram och jag blir skitsur.
Jag: Brukar man inte fråga först?
Hon: Ja men... jag har ju växt upp med hundar..
Jag: Det spelar väl ingen roll? Du kan inte veta hur min hund är?

Hon skämdes och log lite men hon fick väl hälsa klart.

Hur kan en människa vara så pantad? o__O Jag fattar verkligen inte. Hon pussade och kramade på Alpha som om dom kände varandra skitbra.
Liksom.. först pratar man en massa osannigar om rasen och sedan så springer man fram och pussar på en främmande hund? Ajajaj.. :<

Ofta man står och snackar skit så man kan höra. xP Schyssta människor..