November
Saturday 23 February 2008 photo 1/1
|
Min dröm, 23/2-08, Läs gärna! Jag vaknade 06:16 imorse, alldeles svettig, tårögd och hjärtklappningar. Hade panik, jag förstod inte att jag var vaken just då, trodde att allt var sanning, jag trodde att jag fortfarande var i den här hemska drömmen! Jag drömde att jag och syrran blev "kidnappade" utav en kille (äldre). Han förde oss till en lägenhet där han särade på mig och syrran, jag fördes till ett rum och syrran, aa .. jag vet inte vart han förde henne. Den här mannen var ofta ute på olika ärenden, troligtvis affärer av nått slag. När han väl var borta så smet jag till toaletten där jag låste in mig, i alla fall försökte, låset var halvtrasigt så det låste sig bara ibland om man hade tur. Jag kunde höra fotsteg i trappuppgången som kom allt mer och mer närmare lägenheten. Jag fick panik, jag fick ju inte igen dörrhelveten till toaletten. Det enda jag försökte göra var att ringa 112, precis hela tiden, men så fort jag försökte så kom telefonsvararen igång " - det är upptaget för tillfället, försök och ring om en stund", hela tiden sa rösten så. Varje gång jag skulle ringa! Jag var panik slagen. Mannen stod nu i hallen och märkte snart att jag inte längre va inne på rummet där han hade låst in mig. Han började ropa på mig, han var nu riktigt frustrerad. Han såg att det var låst till toaletten. Mannen gick fram till toaletten, började rycka i handtaget och sparka på dörren, till slut fick han upp dörren genom att han förstörde låset. Han tog tag i mig, slog och svor åt mig, tills han till slut slängde in mig i rummet och låste in mig. Jag kunde höra hur min syster skrek. Jag började gråta och fick ännu mer panik. Framåt kvällen gick mannen ut igen, han sa till mig att han skulle ut på krogen med några vänner. Så fort han gått så sprang jag in på toaletten, jag upptäckte att .... det inte gick att låsa! Det gjorde mig ännu mer panikslagen. Jag tog upp mobilen, ringde 112 " - det är upptaget för tillfället, försök och ring om en stund", jag började gråta. Jag försökte nu ringa mamma, men där var det ingen som svarade. Jag vet inte hur många gånger jag försökte komma fram via 112, det funkade inte, jag hade gett upp hoppet! Jag visste inte hur det skulle sluta, om jag skulle få se min syster igen, min familj eller min pojkvän. Plötsligt hörde jag ytterdörren smälla igen, han började skrika och jämra. Det första jag gjorde var att med all min kraft hålla upp dörrhandtaget till toaletten så att han inte skulle komma åt mig... Nu kände jag hur han började rycka lite smått i det, det blev allt mer hårdare och hårdare. Till slut kom han in, jag orkade inte hålla kvar längre, mina händer gav vikan. Den kvällen var den värsta utav dem alla. Jag hade aldrig fått så mycket stryk som den kvällen. Jag låg nu gul och blå inne i rummet! Mannen hade nu gått in till sovrummet och somnat. Jag somnade med till slut, på det kalla golvet. Jag vaknade väldigt tidigt dagen efter, värkarna gjorde för ont, det gick inte att tänka på något annat än alla jävla värkar! Som jag sa innan så hade jag nu gett upp allt hopp, precis allt, men jag tänkte tyst för mig själv att jag ska ringa en sista gång, och om de inte svarar nu så ger jag fan i livet. Jag har nog aldrig smugit så tyst som jag gjorde den morgonen. Tyst, tyst smög jag mig ut genom dörren till mitt rum, kollade in i mannens sovrum, och jo .. han sov! Jag smög in på toaletten, stängde inte dörren helt ifall det skulle låta, utan hade det bara lite öppet, jag tog nu upp mobilen, en sista gång, slog 112 ... " - Du har nu kommit fram blablablabla.. vad heter du, vart befinner du dig, hur många är skadade och hela baletten hörde jag nu i luren, jag blev chockad, det var nu någon som svarade, hade jag fått hjälp? Skulle jag överleva det här nu? Jag började viska för poliskvinnan i andra luren hur allt låg till, jag hann berätta vad jag hette och vart jag troligtvis befann mig, jag hann berätta att det var jag och sedan min syster .. sen avbröts allting då jag hörde honom!! Det föll tårar nerför mina kinder och jag såg nu mannens gestalt framför mig i dörröppningen till toaletten. Han började skrika och svära åt mig, tog ifrån mig mobilen och slängde den åt helvete så den gick sönder. Han började misshandla mig och slängde in mig i rummet igen, och låste.. Drömmen slutade så .. jag visste inte om vi skulle klara oss, om polisen skulle hitta oss ... jag visste ingenting i det ögonblicket! Och då vaknade jag ... Detta var nog den hemskaste och mest panikslagna dröm jag någonsin haft. USCH. Hurfan kan man drömma sånt? Vad orsakar egentligen drömmar? suck ... Ska upp och ta en varm dusch nu, ta ett break, bara slappa!! Ha en bra dag :) <3
Annons
Comment the photo
Anonymous
Sat 23 Feb 2008 20:43
:O tänk om det där har hänt någon i verkligheten, asså precis när du drömde det tänk om det hände nån :O lääskit ..
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/beellabus/169208833/
Visa toppen
Show footer