Hemma igen. Nu med Ansa, Becci och hamstrarna ^^ Jaa äntligen är det inte helt tyst i huset! Har umgåtts med Daniel, Alma, Iris och Rikard samt familjen i stugan och haft det trevligt. Ändå sitter jag här igen och känner mig så fruktansvärt ensam. Jag vet att jag inte är det, men folk jobbar och jag måste kunna klara mig själv. Det är tuffa grejer det.. Jag orkar bara inte med att det händer något mer nu, jag är rädd och känner mig som på gränsen till att bryta ihop hela tiden. Jagas av hemska tankar, försöker bära en börda som blivit alldeles för tung.. Det är för mycket nu.. och bara så otroligt jobbigt och jag kan fortfarande inte fatta att det är på riktigt, det sjunker inte in att det har hänt i verkligheten. Jag kan inte hantera mer. Jag önskar att jag kunde vakna och allt bara var en hemsk mardröm.

Älskar dig Rikard och saknar dig redan fast det bara var några timmar sedan vi sågs <3 Och Kajsa, jag hoppas att du stannar så vi kan ses imorn :) Natti

love you to, och du är aldrig ensam!