October
Sunday 27 September 2009 photo 1/1
|
Så trött på människor som inte kan stå för dom de är. hur man hela tiden ljuger för att passa in, hela tiden ändrar sig och sina åsikter efter kompisarna. det är aldrig lätt att leva i en lögn, tro mig jag vet. varit där. och mått skit. det är inte lätt att vara som alla andra och det är ju inte lätt att passa in. man försöker dölja vem man är och drar sig undan.
jag är inte som alla andra och det är inte förens nu som jag har accepterat det. det är inte förens nu jag har börjat att skita i vad andra tycker om mig. bara ja är nöjd med mig själv så spelar det ingen roll vad resten av världen tycker. för mig var gymnasiet en tid av funderan och att hitta mig själv. jag har så många personer att tacka för hjälpen. kuratorer både på um och på skolan. min underbara famlij som accepterade mig trots allt. men jag har även en vis person att tacka för mycket. det där märkliga samtalet vi hade den där fredagseftermiddagen i maj. hur du förstod och hur du inte dömde mig för det utan ryckte på axlarna och sa, "Det är ju inget jag bryr mig om, du vågade berätta, och jag har varit där själv" för du vet faktiskt hur det är att behöva gömma det. kanske inte riktigt på samma sak men det känns som du förstod. men mora kommer alltid vara den tid i mitt liv då jag växte upp. jag kommer aldrig glömma studenten då jag äntligen kunde vara mig själv och hur som helst kunde stå för vem jag var.
så jag kan med måtta säga att jag är så trött på folk som inte vågar vara dom de är. men jag vet hur svårt det är att ta sig fram. men mitt råd är. våga vara dig själv, du kommer bli förvånad över hur folk kommer att reagera,, det är väldigt sällan negativt.=)
jag är inte som alla andra och det är inte förens nu som jag har accepterat det. det är inte förens nu jag har börjat att skita i vad andra tycker om mig. bara ja är nöjd med mig själv så spelar det ingen roll vad resten av världen tycker. för mig var gymnasiet en tid av funderan och att hitta mig själv. jag har så många personer att tacka för hjälpen. kuratorer både på um och på skolan. min underbara famlij som accepterade mig trots allt. men jag har även en vis person att tacka för mycket. det där märkliga samtalet vi hade den där fredagseftermiddagen i maj. hur du förstod och hur du inte dömde mig för det utan ryckte på axlarna och sa, "Det är ju inget jag bryr mig om, du vågade berätta, och jag har varit där själv" för du vet faktiskt hur det är att behöva gömma det. kanske inte riktigt på samma sak men det känns som du förstod. men mora kommer alltid vara den tid i mitt liv då jag växte upp. jag kommer aldrig glömma studenten då jag äntligen kunde vara mig själv och hur som helst kunde stå för vem jag var.
så jag kan med måtta säga att jag är så trött på folk som inte vågar vara dom de är. men jag vet hur svårt det är att ta sig fram. men mitt råd är. våga vara dig själv, du kommer bli förvånad över hur folk kommer att reagera,, det är väldigt sällan negativt.=)
Visa toppen
Show footer