Idag är allt deppigt.

Och det är mesadels ditt fel. Du förstår inte att det du gör, sårar och förstör för andra. Du förstår inte när man säger till dig, att gör inte så igen för jag mår dåligt då. Du gör om det igen. Och igen. Och igen. Och igen! Men ändå så beter du dig alltid som om ingenting har hänt! Jag bara tar och tar och tar, hela tiden. Samtidigt som jag ger och ger och ger, men inget får tillbaka. Jag är trött på dig. Snart säger jag upp det vi har. Om vi nu har något överhuvudtaget. Du säger hela tiden hur mycket jag betyder för dig. Att du inte skulle kunna leva utan mig och bla bla bla. Du låter som om vi vore ett par, men tyvärr är jag inte som du. Jag är inte lesbisk. Men du räknar hela tiden med att jag ska känna för dig, EXAKT som du känner för mig. Men det kommer jag aldrig göra. Jag försöker säga som det är, rakt på sak, igen och igen och igen. Men du säger bara, Okej, då vet jag. Och så fortsätter du som vanligt. Jag är trött på dig och ditt jävla tjat! Och för att inte tala om dina förbannade återkommande lögner!

SCREW YOU.