Det är svårt att sätta ord på hur jag känner, det går så mycket upp och ner.. ena stunden mår jag helt okej, andra stunden ser jag inget ljus alls i livet, ibland skrattar jag, ofta är jag lite ledsen och nedstäMd, det händer att jag gråter när jag är ensam..

Jag har inte så många vänner att prata med, därför gjorde det extra ont när vI inte pratade med varandra längre, jag trodde och hoppades att det skulle lösa sig på några dagar, att du skulle vilja prata med mig igen, men tiMmarna blev till dagar, dagarna till veckor och senare till månader..

Jag vet att jag borde gett upp för länge sedan, att det är patetiskt av Mig att ens hoppas att en dag få ett sms eller någonting från dig, men jag vill inte, jag kan inte ge upp, för det är det lilla hoppet som håller mig ovanför ytan..

Så fort jag tänker på dig så blir mina ögon vattniga och det dröjer inte länge innan det bildas små vattenfall nerför mina kInder, jag tänker på första gången vi sågs, det var utan tvekan den bästa dagen på flera år. Jag hade länge velat ses men det hade inte blivit av, och när vi tillslut sågs så märkte jag direkt att du var så mycket mer än jag kunnat föreställa mig. Jag visste att du skulle vara vacker, men nu fick jag se så mycket mer, jag fick se dig le på riktigt, jag fick höra din röst utan att ha en telefon vid örat, jag fick gå bredvid dig och prata, och det bästa av allt var att det inte var en dröm, det var verklighet..

Jag hoppas och tror att du mår bra, och det är det viktigaste. Jag hoppas att du kommer få ett långt och fint liv, att du lyckas med allt du bestämmer dig för att pröva, att du får fina barn och en fin man som du kommer dela livet med i framtiden, en man som är bra för dig, som alltid sätter dig i främsta rummet och som ALLTID gör ALLT för dig, för det är precis det du är värd!

Trots att vi inte ses, pratar eller skriver med varandra, så kommer du alltid finnas i mina tankar och i mitt hjärta, ända tills det slutar att dunka..

Annons

The photo has no tags

April 2014