Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Sanna, som jag bodde hos under min Göteborgsvistelse.
Bara jag som tyckte den var rolig eller?
Framme vid Slottsskogen, där det mesta av festivalen ägde rum. Det var även en hel del klubbspelningar runt om i stan, men själva festivalområdet var här.
När jag var på Peace & Love fick jag nästan stryk för att jag inte gick och såg Christian Kjellvander, så jag kände mig tvungen att ta tillfället i akt a
Sen kom Kenge Kenge, från Kenya, och avlöste.
Publiken blev väldigt upprymd och bildade det längsta sambatåg jag nånsin sett. Det tog liksom aldrig slut!
De hade värsta snygga kläderna, och spelade på instrument som jag inte har en aning om vad de heter...
Sen uppmanade de folk att komma upp på scenen och dansa. Helt kul! Ena riktiga glädjespridare, de där Kenge Kenge!
Vy inne på området. Tyskland kunde gott lära sig av Sverige och köpa in lite såna där mattor och lägga ut under sina festivaler, så inte alla behöver g
Mysigt och lummigt inne på området.
Way Out West hade det klart mysigaste festivalområdet av de festivaler jag varit på!
De hade även en tältscen som var väldigt lik Hultsfreds Atlantis. Där inne spelade 60-talsbandet Sonics, och bjöd på låtar som Psycho och The Witch.
Rekommenderas för er som gillar 60-tal med lite ös!
Sonic Youth kom och gjorde sin grej!
Thurston Moore skrapade med gitarren mot scenkanten, mot fotograferna, hoppade sen ner från scenen och motade med gitarren mot dem. Efter att han hade jävlats med dem klättrade han upp
Jag gillar band som har flera sångare. Just här sjunger Kim Gordon, men även Thurston Moore och Lee Ranaldo sjöng.
Thurston Moore tog en videokamera från en kameraman, gav kameramannen sin gitarr, riktade kameran mot honom och uppmanade honom att spela. Kameramannen såg lite lätt panikslagen ut, d
En av konserterna jag hade sett fram emot visade sig vara den tråkigaste spelningen jag såg under festivalen, Grinderman. Ett gäng gubbar som förmodligen genomgår nån
Det enda coola var att en av gubbarna spelade på en jätteliten...nånting.
Eftersom jag ändå inte hade nåt bättre för mig just då så stod jag ändå där och lyssnade, men tog kort på himlen istället för att
Den tidigare nämnda herren (inte Nick Cave, den andra) spelade på en fiol med trasig stråke också. Synd att det inte hördes ut bara, för det hade kanske låtit co
En av de största anledningarna till att jag åkte till festivalen var Sigur Rós. Eftersom jag sett dem live tidigare visste jag att de var nåt att lita på, och mycket rikt
Jónsi var festivalens kanske snyggast klädda...
Orri, med sin fina krona, och en blåsorkester.
Sen, när Goggi tog fram trumstocken visste jag att det var dags för Hafssól!
Mot slutet av spelningen tog Amiina (stråkkvartetten som medverkar på deras skivor och även brukar spela med dem live) och blåsorkestern fram trummor, och så rev de av der
Kvällens sista band var Broder Daniel, som genomförde sin avskedsspelning - deras sista konsert någonsin! Jag stod först väldigt långt bak, eftersom jag varit på
Fick till en rätt bra bild ändå, trots avståndet. Efter ett tag kände jag att jag inte kunde tillåta mig själv att stå så långt bak på der
Henrik Berggren var lika vemodig som vanligt.
Äntligen lite längre fram! När jag kommit en bit fram lyckades jag hänga på ett gäng som också skulle längre fram.
Konserten var väldigt sorglig... Självklart var de tvungna att välja de mest deppiga låtarna också, på bekostnad av de lite gladare, tidiga låtarna. Vi fick t.ex
Henrik pratade om att det var väldigt roligt att vara där, men samtidigt väldigt sorgligt eftersom deras gitarrist Anders inte kunde vara med, eftersom han sover för alltid. F&arin
Konserten avslutades med Henrik, som framförde en akustisk version av No Time For Us, som egentligen handlar om olycklig kärlek, men just då handlade om Broder Daniel.
Sen var det slut. ;-(
Jag gick omkring på området och kände mig tom, men på samma gång uppfylld av blandade känslor... Nån sorts konstig mix av vemod och lycka...eller kanske inte ly
Lyckades sen, efter mycket om och men hitta till Annedalskyrkan, där Nina Ramsby och Martin Hederos spelade. Jag hade väntat mig lite mer ös av konserten än de lugna stämnings
...Dancing Dingo, där det här glada gänget (Sanna, Emelie och Sofia) höll till. Jag kom dock dit bara lite drygt en halvtimme före stängning, så det blev en kort ut