January
Thursday 15 April 2010 photo 3/53
|
KAP 3
ut kom en liten dam med en röd kläning som hade vita blomor på. Hon hade röda tofflor och rött läppstift. Hon hade kort vit hår.
- Hej, sa hon på tyska
- Goddag! Det är vi som kommer från sverige, sa vi trevligt på den bästa tyska vi kunde.
-Jaha, vad trevligt. Kom in så ska jag visa er till erat rum.
Vi gick in i det stora huset det var mysigt och stort inom hus också. Vi gick upp för den knarriga trappan och in igenom en koridoren. Det var dörrar på båda sidorna av oss. Till slut stanna vi vid en dörr som hade ett vackert mönster med blommor. Vi klev in och det var ungefär lika stort som mina vanliga rum där hemma. Det hade blå rosa siden tappeter som såg ut att vara gamla. Tappeterna passa bra in till den blåa heltäcknings mattan som täckte golvet. Det var två sängar som var inbyggda i väggarna. Som en varsin liten hytt ungefär. Det fans ett drapperi som man kunde dra över om man inte ville att någon skulle se när man sov. Vid varje säng så fans ett nattusbord med en IKEA lamps på. Vid fötterna fans varsin garderob med skjut dörrar. framför oss var det ett stort fönster med blåa gardiner och en blomma som stog i sin kruka som också såg ut som den var köpt på IKEA. Under den fans en byrolåda som såg ut att vara minst 50 år gammal och om vi inte fick plats med våra saker fans det lådor under sängarna.
-OJ. prast det ur kvinnan. Jag har ju glömt att hälsa. Mitt namn är Elizabeth. sa hon samtidigt som hon kolla på mig.
- Jag heter Frida och är mycket glad att vi får bo här. sa jag så trevligt det gick.
- Usch då, så länge man har plats så. Och vad heter du lilla vän. sa hon och kolla på Gabbi.
- Jag heter Gabriella men kallas Gabbi. sa hon stolt.
- Jaha, vilket fint namn. Packa nu upp era saker så kan jag visa er runt sen.
Vi packa upp våra saker och satt på oss mjukis kläder och gick sen ner. Hon satt i köket och vänta på oss.
- Ja, då går vi då
Jag och Gabbi följde med henne runt i huset hon visa ad allt låg i köket, var hon bodde, var vi kunde tvätta våra kläder, var toaletterna var och var vi inte fick göra eller vara.
Efter det gick vi ner till köket och började lagga middag. Gabbi och jag stog och lagga mat medans hon berätta om när hon var liten. Det var härligt att höra men ändå hemskt när hon kom till värds krigen.
- Jaha, vad gör ni här då. fråga hon undrande.
- Vi ville bara ut och resa innan vi måste tänka på arbeten. sa vi spänt
- Så ni har tänkt att träffa dom. sa hon som vi redan sagt att vi var där för att säga hej till Bill och Tom Kaulitz.
- Ne, vrf tror du det??
- Till mig har det kommit flera unga flickor som velat bo här. Dom har bott här och på kvällarna smugit runt deras hus. Efter bara någon månad har dom varit tvungna att åka hem eftersom pengarna inte räkte och dom alla hoppades på kärlek, men ingen har fått det.
Jag kollade på henne och sa,
- Jo, vi är här för att få säga hej. Vi ville bara känna att dom sa hej till oss och inte till alla andra fans också.
- Men ni är inte som dom andra. Ni ska skaffa jobb och ni har inte tänkt smyga runt deras hus hela nätterna. Ni är anorlunda och det tror jag dom kommer se.
- Middan är klar. hör man Gabbi skrika.
Vi sätter oss vid bordet pratar lite och sen efter att ha diskat så går jag och Gabbi upp och ska gå och lägga oss. Vi var trötta efter resan. Medans vi gjorde årdning oss till natten så prata vi om dagen. Vi somna fort efter att ha ställt klockan. Imorgon var det anställning inteljuv och vi var tvunga att vara ut villade.
ut kom en liten dam med en röd kläning som hade vita blomor på. Hon hade röda tofflor och rött läppstift. Hon hade kort vit hår.
- Hej, sa hon på tyska
- Goddag! Det är vi som kommer från sverige, sa vi trevligt på den bästa tyska vi kunde.
-Jaha, vad trevligt. Kom in så ska jag visa er till erat rum.
Vi gick in i det stora huset det var mysigt och stort inom hus också. Vi gick upp för den knarriga trappan och in igenom en koridoren. Det var dörrar på båda sidorna av oss. Till slut stanna vi vid en dörr som hade ett vackert mönster med blommor. Vi klev in och det var ungefär lika stort som mina vanliga rum där hemma. Det hade blå rosa siden tappeter som såg ut att vara gamla. Tappeterna passa bra in till den blåa heltäcknings mattan som täckte golvet. Det var två sängar som var inbyggda i väggarna. Som en varsin liten hytt ungefär. Det fans ett drapperi som man kunde dra över om man inte ville att någon skulle se när man sov. Vid varje säng så fans ett nattusbord med en IKEA lamps på. Vid fötterna fans varsin garderob med skjut dörrar. framför oss var det ett stort fönster med blåa gardiner och en blomma som stog i sin kruka som också såg ut som den var köpt på IKEA. Under den fans en byrolåda som såg ut att vara minst 50 år gammal och om vi inte fick plats med våra saker fans det lådor under sängarna.
-OJ. prast det ur kvinnan. Jag har ju glömt att hälsa. Mitt namn är Elizabeth. sa hon samtidigt som hon kolla på mig.
- Jag heter Frida och är mycket glad att vi får bo här. sa jag så trevligt det gick.
- Usch då, så länge man har plats så. Och vad heter du lilla vän. sa hon och kolla på Gabbi.
- Jag heter Gabriella men kallas Gabbi. sa hon stolt.
- Jaha, vilket fint namn. Packa nu upp era saker så kan jag visa er runt sen.
Vi packa upp våra saker och satt på oss mjukis kläder och gick sen ner. Hon satt i köket och vänta på oss.
- Ja, då går vi då
Jag och Gabbi följde med henne runt i huset hon visa ad allt låg i köket, var hon bodde, var vi kunde tvätta våra kläder, var toaletterna var och var vi inte fick göra eller vara.
Efter det gick vi ner till köket och började lagga middag. Gabbi och jag stog och lagga mat medans hon berätta om när hon var liten. Det var härligt att höra men ändå hemskt när hon kom till värds krigen.
- Jaha, vad gör ni här då. fråga hon undrande.
- Vi ville bara ut och resa innan vi måste tänka på arbeten. sa vi spänt
- Så ni har tänkt att träffa dom. sa hon som vi redan sagt att vi var där för att säga hej till Bill och Tom Kaulitz.
- Ne, vrf tror du det??
- Till mig har det kommit flera unga flickor som velat bo här. Dom har bott här och på kvällarna smugit runt deras hus. Efter bara någon månad har dom varit tvungna att åka hem eftersom pengarna inte räkte och dom alla hoppades på kärlek, men ingen har fått det.
Jag kollade på henne och sa,
- Jo, vi är här för att få säga hej. Vi ville bara känna att dom sa hej till oss och inte till alla andra fans också.
- Men ni är inte som dom andra. Ni ska skaffa jobb och ni har inte tänkt smyga runt deras hus hela nätterna. Ni är anorlunda och det tror jag dom kommer se.
- Middan är klar. hör man Gabbi skrika.
Vi sätter oss vid bordet pratar lite och sen efter att ha diskat så går jag och Gabbi upp och ska gå och lägga oss. Vi var trötta efter resan. Medans vi gjorde årdning oss till natten så prata vi om dagen. Vi somna fort efter att ha ställt klockan. Imorgon var det anställning inteljuv och vi var tvunga att vara ut villade.
Comment the photo
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/berlinsstrumpa/451181816/
Visa toppen
Show footer