Friday 8 October 2010 photo 1/1
|
Du fastnar med blicken
följer regndropparna på fönsterutan
hur de letar sig fram
slukar varandra
Och jag är den som sitter mitt emot
glömmer tiden i varm choklad
gömmer den under skosulorna
sorterar din ögonfärg till bränd umbra
och lyssnar till ljudet
av våra andetag
Jag skymtar höstens röda löv
bakom den vita himlens tårar
längtar hem igen till de
vindstilla vårar
då vi förstod varann
Och gatorna gapar tomma
dörrar är låsta, fönster är stängda
skuggorna växer med avstånd
jag hör vad du säger
men begriper ingenting
Genom glaset är världen grå
smattrande kaos, kalabalik
när stadens nya liv jagar bort
bara ben och
kullerstenstrafik
Du är så naturlig och
obesvärad
om du bara visste vad
jag önskar att jag
vore som du
det är stängt överallt
stora skyltar i fönstren
igenspikat och tomt
När marken skakar
när taken rasar in
regnet tar över och
staden ligger under vatten
husen i ruiner
människor pulserar
och blod rusar genom
tomma nyckelhål
då är jag inte ensam längre
Jag fastnar med blicken
och mina ögon sveps med
salta droppar letar sig fram
och ofrivilligt
slukar varann
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bernhardina/474141818/