Wednesday 7 July 2010 photo 1/3
![]() ![]() ![]() |
Hjälten Balto Det här är den fantastiska historien om en 6-dagars kamp i vildmarken där hundar och människor kämpade sig genom storm , kyla och arktiskt mörker för att rädda staden Nome från en tragedi. Hunden Balto har fått stå som symbol för det hjältedåd, som alla dessa människor och hundar utförde i gemensam strävan för att föra serumet mot difteri till den drabbade staden. Balto var den Husky som ledde sitt spann de sista milen in i Nome. Serumet transporterades från Anchorage, Alaska till Nenana i Alaska med tåg och sedan till Nome med hundslädar.
Den 20 januari 1925 telegraferades ett nödrop från Nome i Alaska över hundratals mil av frusen tundra: " Vi har ett utbrott av difteri och inget serum!" Inuit-indianerna var särskilt sårbara och hela byar hade utplånats av tidigare epidemier av mässling. Nu började man söka efter serum. Vintern hade slagit sitt järngrepp om Nome med mängder av snö och fruktansvärd kyla. Det var omöjligt för dåtidens flygplan att klara av de väderomständigheterna. Den 27 januari anlände serumet till Nenana med tåg och nu började den otroliga kapplöpningen för att rädda Nome! Mer än 20 hundförare deltog med sina hundspann!
"Wild Bill" Shannon var den förste att lasta den livräddande lasten på sin släde och ge sig av västerut. Temperaturen sjönk stadigt, från -30 vid starten ner till -40 och slutligen ner till -50 grader i det arktiska mörkret! Näste man var Edgar Kalland i Tolovana och han lämnade över till Dan Green i Manley Hot Springs -vidare till Fish Lake i rasande fart där Johnny Folger fortsatte. Näste i raden var Sam Joseph, Titus Nikolai och Dave Cornig. Det snöade och började nu också storma, men hundslädarna kämpade vidare och pressade sig själva och hundarna till bristningsgränsen. Harry Pitka ,Bill McCarty och Edgar Nollner... Eskimåer, indianer och vita "mushers" slet tillsammans för att föra serumet till Nome!
Förfrusna händer och förfrusna fötter - men serumet skulle vidare!
Den 30 januari i Galena gav Edgar Nollner serumet till sin nygifte bror George och den unge indianen sjöng kärlekssånger på sin väg genom vildmarken för att hålla sig varm i den 50-gradiga kylan. En av hundförarna Charlie Evans selade sig själv framför släden när han två av hans hundar förfrös tassarna. Tommy Patsy , Jackscrew Koyukuk-indianen Victor Anagick ,Myles Gonangnan ... Män och hundar använde sina kroppar för att bana väg genom de enorma snömassorna.
Den 31 januari var man i i Shaktolik. Henry Ivanoff hade kommit bara några kilometer längs vägen, när hans hundspann skenade iväg efter en ren. När han fått ordning på sina hundar och rett ut trasslet, fick han syn på fick den ryske eskimån Leonard Seppala - den väldigaste "mushern" i territoriet och hans hund Togo, som kom rusande längs spåret mot honom.
Seppala och hans berömda siberian huskies hade gett sig av från Nome 150 miles därifrån för att möta hundförarna från andra hållet. Seppala vände och gav sig iväg och körde 91 miles till nästa avlastningspunkt. Varje hund i ett spann har en viktig position, men det är ledarhunden som måste leda dem tryggt och säkert. Han måste vara stark, modig och uthållig och även lydig, som Togo och ha en säker instinkt att finna vägen och ana faror.
När stormen tilltog måste Seppala avgöra om han skulle ta en genväg över fruset vatten eller om han skulle köra runt sundet. Rasande vindar vräkte havsvatten över isen , som hotade att gå upp när som helst. Seppala litade på sin ledarhund och tog vägen över vattnet - bara tre timmar senare gick isen på Norton Sund upp! Genom förblindande snöyra och orkanvindar fördes det efterlängtade serumet till Charlie Olson och till sist till Gunnar Kaasen.
Om Kaasen hade anat hur vild stormen skulle rasa, skulle han inte ha valt Balto att leda hundspannet ut ur Bluff. Balto ansågs inte egentligen vara en så god ledarhund. Men Balto bevisade sin särgena styrka. På vägen räddade de även ett annat spann och dennes förare från en säker död. Ingen trodde att Kaasen skulle klara denna mardrömsfärd i den rasande stormen, så när denne kom till Saftey Shelter bara 21 miles från Nome låg näste hundspannsförare och sov. Eftersom spannet var i god form fortsatte Kaasen vidare mot Nome. Deras uthållighet testades ännu en gång när en särskild hård stormby lyfte både släde och hundar upp i luften. Medan han kämpade för att rädda släden och reda ut trasslet av insnodda hundar hade serumet försvunnit! Efter att med bara händer ha letat i snön fann han det.
T.v: Leonrad Seppala och Togo
T.h. Gunnar Kaasen och Balto
Den 2 februari strax före gryningen ledde Balto hundspannet och sin förare in i Nome. Staden var räddad! Utmattade och nästan förfrusna blev Kaasen och hans hundar och de övriga hundspannen hjältar över hela USA. 674 miles- resan gjordes på 1271/2 timmar vilket bland mushers anses vara ett världsrekord!
Men hjälteglorian för hundarna var kortlivad. Hundarna fördes till Los Angeles och man spelade in en 30 minuter lång film. Kaasen turnerade runt i USA med sina hundar under sommaren och hösten 1925, men sedan såldes hans hundspann till en okänd teaterpromotor. Två år senare var Balto och hans hundvänner glömda. Då upptäckte en affärsman, George Kimble, hundarna - mycket dåliga och vanskötta på ett sorts museum. Han kände till deras berömda historia och blev rasande och förtvivlad att se Balto degraderad på detta sätt. Han gjorde upp om att få köpa hundarna för 2.000 dollar och föra dem till Cleveland, men nu gällde det att få tag i den summan pengar! Kimble hade bara 2 veckor på sig att få fram pengarna. En Balto-fond bildades och över hela landet sändes vädjanden ut i radio för att folk skulle ge donationer. Åter berättades om den otroliga räddningsexpeditionen och alla - skolbarn, fabriksarbetare , hotell, affärer ja alla donerade pengar till Balto. Bara efter 10 dagar hade man samlat in summan !
Den 19 mars 1227 kom Balto och hans sex spannkamrater till Cleveland och välkomnades som hjältar. De fördes till Cleveland Zoo där de de fick leva sina liv i värdighet och värme. Det sägs att 15.000 personer besökte dem redan första dagen.
Balto dog 14 mars 1933 11 år gammal. Hans kropp stoppades upp och finns att beskåda på Clevelands Naturhistoriska Museum. 1995 släpptes en animerad film om Balto.
En staty restes till Baltos minne och kan fortfarande ses i New York Central Park.
The Iditarod Trail Sled Dog Race är en årlig draghundstävling i Alaska där hundförare och hundar färdas 1049 miles på 11 till 16 dagar. Den började 1973 till minne av hjältarna från 1923!
Annons
Comment the photo
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
kuriosa:
Wed 7 Jul 2010 23:38
Den hunden är döpt efter min släkting, Samuel J Balto, som var med på Fridjof Nansens Grönlands expidition 1888.
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Namn...
Wed 7 Jul 2010 23:32
En fantastisk historia, tack så mycket. Jag löser korsord och gick in för att leta efter namnet på draghundstävlingen i Alaska - och fick den här fantastiska historien på köpet!
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bess12/464857683/