JAG KÄNNER INTE DIG. Det enda jag vet om dig är att du läser detta. Jag vet inte om du är lycklig eller olycklig, jag vet inte om du är ung eller gammal. Jag hoppas nog att du är ung och ledsen. Om du är gammal och lycklig så kan jag tänka mig att du småler när du hör mig säga: Han krossade mitt hjärta. Då minns du någon som krossade ditt hjärta, och du tänker för dig själv: Oh ja, jag minns hur det känns. Men det minns du inte alls, ditt självbelåtna svin. Säkert minns du hur det känns att vara sådär lite lagom ledsen. Kanske lyssna på musik och äta choklad uppe på rummet, ensamma promenader längs Embankment insvept i en vinterkappa, tapper och övergiven. Men minns du att det för varje tugga mat kändes som om du bet dig själv i magen? Minns du hur rödvinet smakade när det kom tillbaka upp och forsade ner i toaletten? Minns du att du drömde varje natt att ni fortfarande var tillsammans, att han talade ömt till dig och smekte dig så att du varje morgon när du vaknade var tvungen att gå igenom alltsammans på nytt? Minns du att du ristade hans initialer i armen med en kökskniv? Minns du att du stod allt för nära kanten till spåren i tunnelbanan? Inte? Men håll käften då för fan. Och ta bort det där leendet från ditt ansikte.

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Comment the photo

Anonymous Fri 23 Nov 2007 15:48

Lilla vännen, hur ska man säga det här utan att upprepa samma ord som olika individer använder varje dag? Hur ska jag kunna få ur mig allt som jag känner för dig? Vi vet båda två att vi alltid finns där för varandra. Som om vi skulle haft ett osynligt snöre mellan oss, vi går aldrig för långt ifrån varandra.

Jag har många gånger förbannat dig och vad du har gjort. Men det är sånt man känner ibland. Älska och hat går hand i hand. Precis som du och jag.

Alla de gångerna jag har förbannat dig går inte att mätas med hur många gånger du har fått mig riktigt lycklig. Alla de gångerna vi har suttit och skrattat tillsammans åt absolut ingenting, bara för att försöka lindra alla slag i magen vi tar varje dag. De väldigt få gångerna vi har sett varandra riktigt nere. När man bara behöver en blick för att förstå. Du har räddat mig, Amanda. Och jag hoppas att jag kan fortsätta rädda dig. Jag älskar dig.

- Read more -

betrayed Fri 23 Nov 2007 15:49

Det där måste varit det bästa någon sagt till mig någonsin.
Du är mitt skyddsnät,och så är det bara, och kommer alltid att vara.

Jag vet inte vad jag kan svara på det du skrev,men nu inser jag,med total ärlighet, att vi aldrig kommer mista varandra. Och att jag berhöver dig,lika mycket som du behöver mig.
Utan varandra är vi ingenting,och det är sådant som målar världen i de underbaraste färgerna som finns.

Fastän vi är hemskt olika,så förstår vi varandra, utan ord, utan handlingar. Genom att bara vara. Det är kontraster.

Att först skrika på varandra, att sura och se ned på den andras gärning, till att gråta av lycka och känna sig lika uppåt som om vi ägde hela världen. Det är kontraster. (eller ett steg mot att vara manodepressiv.)

Only god can judge us now.

Jag älskar dig.

- Read more -