July
Sunday 16 December 2007 photo 1/1
|
Det är paniken som väller upp i mitt sinne. Orden som gör att kroppen vill bort, psyket strejkar. Ångesten smyger sig på som myror på sommaren. Ångesten viskar att nu är du fast, ett felsteg kan leda till totalförstörelse. Gör inga misstag, du har bara en chans, sen är förtroendet förbrukat. Vill du såra igen? Vill du ha fler tårar på ditt samvete? Ångesten är min fiende, min följeslagare och livsplåga. Den livnär sig på mig och alla min känslor, äter upp mig innefrån. Du rör vid min hand och viskar i mitt öra, "du är mitt allt." En obeskrivlig kyla sprider sig genom min kropp. Jag ler ansträngt tillbaka. Jag försöker verkligen, men när utmaningen är över, då försvinner nöjet och ersätts av ångestattacker, lovord och plikter. Plikter om att vara en god flickvän utåt, och en tiger i sängen. Att älska och att älskas. Då brister allt, jag kvävs ihjäl, långsamt och smärtfyllt. Kvävs ihjäl av ansvaret. Ansvaret att göra allt rätt. Utsidan är vad som räknas. Förhållanden är för krävande, och jag kan aldrig bli perfekt.
Annons
Visa toppen
Show footer