Tinningen dunkar och blodet forsar i mina ådror. Du ser på mig och närmar dig sakta. Mitt liv krossas lika lätt som ett äggskal och du njuter av att hoppa på det. Dina ögon är inte snälla, dom utstrålar hat. Händerna som så kärleksfullt brukar leka med mitt hår riktar nu hårda slag mot min kropp. Benen som du lindar om mig när jag fryser på nätterna krossar nu mina revben. Jag känner hur kroppen sviker och jag faller matt ned mot golvet. Du skriker att jag får skylla mig själv, att jag vilade ögonen på någon annan alldeles för länge. När jag inte längre gör motstånd så hjälper du mig upp. Ögonen får färg igen och händerna leder mig försiktigt mot sängen. Du omfamnar mig och jag låter tårarna falla. Du kysser mig på halsen och viskar i mitt öra "Jag älskar dig, men du går mig på nerverna ibland." Jag somnar mot ditt bröst. Än en gång har jag nya blåmärken att förklara. Nya lögner att komma på. Sanningen kommer aldrig mina läppar passera. Allt var mitt fel. Det är det alltid.

Annons

The photo has no tags

November 2008