February
Tuesday 26 October 2010 photo 1/1
|
Jag orkar inte mer.
Idag fick jag jaga min häst i en timme ute i hagen, precis som i förrgår. Och eftersom jag inte är helt frisk, så var inte det att uppskatta.
Det gick åt helvete att rida, allt är bara borta. Ända sedan senaste gången jag jobbade på Rb så har allt bara försvunnit. Jag finner inte känslan igen och det gör mig hopplöst förtvivlad.
Det känns som att jag är tillbaka på ruta ett, den dagen jag skrev på pappret och han för första gången var min. Då jag inte hade hittat alla knappar och hur han funkade. Allt har bara försvunnit, och jag känner mig så fruktansvärt dålig när jag inte ens kan rida min egna häst. Jag är inte ens säker på om jag ska ta med honom till Kristian, om jag nu får det, för hur kul är det att komma med Olle om han är så där? Visst, jag skulle kanske få mycket tips och råd, men jag vill ändå komma och visa att jag är duktig, att jag verkligen vill det här.
Och jag känner mig så himla dum att jag blir så himla upprörd över en svacka, för sådana har alla. Men på något konstigt vis känns det som att det här är slutet, och det gör mig så rädd att jag bara vill gräva ner mig i ett hål.
Tänk så är det så? Det kanske är dags för honom att lägga av? Jag kanske bara gör fel av att försöka? Jag glömmer inte frasen "när de väl blir gamla så går det fort". Men han är "bara" 16, jag vet varken ut eller in.
Och jag vet, mina vänner, hur ni kommer reagera. Ni kommer vara så himla söta och gulliga och skriva massa saker om att jag kommer ta mig ur det här, och det betyder, ska ni veta. Men det hjälper inte, känslan försvinner inte. Känslan av slutet. Usch. Jag blir gråtfärdig.
Det var t.o.m. så att jag kände en sekund att jag inte ville ha honom längre, att jag skulle sälja honom så fort jag kunde. Jag skäms över att säga det, fy fan vilken dålig människa jag är.
För sanningen är; jag är så himla svag. Alla säger att jag är stark, men jag är så fruktansvärt svag, jag orkar verkligen inte. Jag har haft Olle i 4 år; 1 år var i princip bara vila, 1 år var försiktig igångsättning (för att jag är feg), första året var bara "hitta varandra" och nu det senaste året har det väl egentligen gått väldigt bra. Men kan jag inte få mer än ett år? Jag var så himla stolt över min lilla häst, så stolt att han lyckades. För två månader sen tvivlade jag inte det minsta på att vi skulle kunna genomföra ett LA-program med bra poäng. Nu skulle vi inte ens kunna genomföra en LC. Så illa är det.
Och nu kan jag knappt rida längre, för nu är det jättehårt i marken och jag måste fortfarande tänka på hans leder. Så då kan jag inte träna. Och i skogen är det värst. Det går bara utför helt enkelt.
Förlåt för värsta dystra romanen. Jag vill inte mer. Jag vill ge upp.
Annons
Comment the photo
Innaa
Mon 1 Nov 2010 15:40
Älskling, hoppas olle blir bättre, att du hittar känslan igen, jag tycker det är jätte synd att det har hänt såhär håller tummarna för er, ni är värda så mycket mer! <3
Bezzzie
Mon 1 Nov 2010 20:12
Tack hjärtat, det betyder <3 Vi är nog på väg tillbaka igen, fast på söndag åker jag ju till Sthlm i tre veckor, så det blir en liten paus, vilket nog kan vara ganska bra (Y) <3
Anna Attlid
Tue 26 Oct 2010 21:31
fyfan jessica, får verkligen hoppas att allt löser sig... på ett eller annat sätt :c <3
Speedy9113
Tue 26 Oct 2010 21:27
men åh jessica, tråkigt att höra!! hoppas verkligen att det löser sig :/ <3
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bezzzie/475747976/
Visa toppen
Show footer