May
Wednesday 10 August 2011 photo 10/35
|
Dör Du Dör Jag
Dör Du Dör Jag
Var det så sagan skulle sluta? Var det så Ingen Walls liv skulle ta slut? Jag hade verkligen menar dom orden.Och det gör jag än idag. Sara var allt. Vi skulle alltd vara tillsammans. Men jag undrar var jag skulle vara om hon fanns här bredvid mig idag…
Det undrar jag varje dag. Vem hon skulle gilla,Jakke eller Tom, elller varför inte Davve? Om hon skulle hata Snobbarna lika mycket som hon, eller om Snobbarna inte ens skulle finnas..
Hur har hon kunnat överlevt dom hära 4 åren? Hur har hon kunnat leva utan Sara? Jag fattar inte det.Det kommer inte in lika lätt som engelska glosorna. Ilskan svartnar inom mig.Jag ser på min arm. Känner inget.Inte skuld.Inte ånger.Inte smärta.Ingenting.
Mamma.Hon minns inte mig.Hon tror jag är nån slags missbrukare,om jag får gissa själv,och att jag bara "bor tillfälligt hos dom",som mormor brukar intala henne.Men nej. Jag var hennes dotter.Hon kom ihåg alla,exakt alla till och med brevbäraren,men inte mig.Inte ens sin egna dotter.Mormor intalar mig att hålla mig borta, Lars Emanuel och Annelie att jag ska få lite kontakt med henne.Allt är som en stor smet.
Sen,som garnering, vet jag inte vem jag gillar. Båda gillar säkert mig. Båda tävlar om mig. Båda är störtkära.Men jag då? Vad tycker jag?! När allt är piss funkar inte kärleken som den brukar.Eller?
Allt bara snurrar omkring. Jag orkar inte jobba på lektionerna, jag brukar ju vanligtvis jobba iallafalll några uppgifter,men nu inga.Jag orkar inte snacka med nån.Jag är tyst. Det enda som kan hjälpa mig är tystnaden,och lukten av Marlboro och smaken av starköl i min mun.
Grabbarna märker det. Såklart dom märker det.Dom ser konstgt på mig där jag sitter med ciggen och bara kollar ut i det tomma.
-Ehm…Lol? Mår du bra?... frågar Tom plötsligt. Jag rycker till och vaknar upp ur mina drömmar.
Nej. Jag mår inte bra. Jag mår piss.Snälla,någon,hjälp mig..
-Javisst! Jag mår finfint! Säger jag och dricker det sista.
-Ok…Men….jag måste dra nu…ses i skolan…säger Jakke och går iväg, och försöker att inte vingla eller ramla. Jag ler, eller jag försöker i alla fall. Efter ett tag går Tom hem och jag och Davve går runt omkring i parken och snackar om allt och inget..
-Du…Du vet väll att du kan snacka med mig om allt?..Du vet väll att jag finns här?..frågar han efter ett tag.
-Jaa…det är klart… säger jag.Orden värmer i mitt hjärta.
-Men asså….Jag vet att jag inte är ej tjej som du kan snacka liksom tjejsaker, eller vad det nu är alla tjejer snackar om..Men du kan ändå snacka med mig om du liksom inte mår bra…Jag ler varmt mot honom och ger honom en kram. Inte en tjejkram, som jag till viss del hatar, utan våran kram.Våran speciella.Som ingen kunde ta ifrån oss.
-Så….hur mår du då? Egentligen?....
-Vadå? Vad menar du? Jag mår fint! Bättre har jag inte mått! Säger jag ironiskt, fast inte så att han märker det såklart..
-Mee-en… Sluta! Jag ser på dig om du mår piss! Tror du jag inte läste i dom dära gamla tidningarna hemma hos dig eller? Tror du att jag inte fattar? Dom gamla tidningarna.Jag minns.Alla minns.Förutom mamma.Allt kommer upp.Allt.På samma gång. Sara,mamma,Jakke,Tom,pappa,Sara,mamma,Jakke….. Jag kollar inte på honom.Han kollar inte på mig.Jag orkar inte.Inte just nu.Och det vet jag att inte heller han gör.Så efter ett tag går vi båda därifrån.
Jag möter Julle i trappuppgången.Hon ska ut och supa.Hon har sagt att hon ska plugga hos Tove.Duktiga lilla Tove, Duktiga lilla Julia, Duktiga lilla Agnes..Jag kan bara inte fatta att deras morsor är så blåsta, men det har ju Snobbarna också ärvt.Dom Blåsta , brukar jag och Davve kalla dom.Jag och Davve.Vi hade alltid varit tillsammans.Alltid hjälpt varandra, vare sig det var stora saker eller små.Men nu. Nu kunde ingen hjälpa henne.Visserligen yttepytte med kärleken.Men det andra kunde ingen göra något åt.
Skulle det någonsin sluta upp? Skulle kniven sluta fara igenom hennes hud? Troligen inte.För det fanns bara en väg ut. Och den vägen ut skulle hon snart ta..
Ja.... Gillade ni den?...:D<333
KOmmentera för mera, känner att de inte är så många som läser denna..
Skulle det någonsin sluta upp? Skulle kniven sluta fara igenom hennes hud? Troligen inte.För det fanns bara en väg ut. Och den vägen ut skulle hon snart ta..
Comment the photo
men tack söt<3333333333
som sagt, kommer om ngn läser, och det verkar ju folket göra så att de kmr väll ngn snart...<3
jadå, folket läser! har jag bestämt iaf ^^ <333
mer kmr om ngn läser...<3
dom som inte läser den går verkligen misste om något jävligt bra!<33
Lol på minner ganska mycket om mig^^ så när jag läser den så är det typ som att jag kan se mig själv^^
<33333333333
tihi, jag gillar hennes personlighet väldigt mycke^^:D<33333333
20 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/442312337/
Visa toppen
Show footer