May
Wednesday 10 August 2011 photo 17/35
|
Första misshandeln på ett halvår-och det kändes ingenting
Första skoldagen på vårterminen. Alla lärare var pigga och glada att komma tillbaka till skolan, och försökte som vanligt få oss glada..Men vem är glad att börja i skolan?.. Jakke hängde med Snobbarna som vanligt med kastade några blickar mot mig ibland..Han var för söt för att finnas på denna jord..Men när Tom kommit tillbaka, blev det helt plötsligt fel att hänga med Jakke. Han var lite av en snobb, och det gillade jag inte.. Men när Tom kommit tillbaka, var det som om allt i min hjärna blev till en enda smet.Jag visste varken ut eller in. Vad jag skulle äta vad jag skulle dricka, vad jag skulle göra och inte göra..Allt var bara för rörigt för att vara sant..Ena helgen hängde jag, och ibland hånglade, med Jakke och den andra med Tom..Vad skulle jag ta mig till?! Jag gick och funderade på det hela dagen, tills jag blev indragen i ett hörn efter skolan. Framför står Julle &co, några i Sportlaget,dom som misshandlat mig förr, och längst bak,Jakke. Jag vet inte vad jag ska tro.Skulle han helt plötsligt, efter allt vi gjort, misshandla mig? Tom kanske hade rätt, han kanske var en Player ändå..Isåfall var jag grundlurad. Av en stor fjolla.
-Tjenare, hur är det med lilla LOVELIA då?! Väser Tove.
-HAHAHAHAHAHAHAAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH. Nu förstår jag.Allt.Alla i min klass, och förmodligen några till i mellanstadiet och några i 7:an och 8:an står FÖRSTÅS alldeles bredvid och kollar på… Tim och Richard tar tag i mina armar, jag försöker lossa mig från deras grepp, men orkar inte. Orkar inte bry mig. Jag hade större problem än de här. Och hur ont de än slog och sparkade mig, skulle det inte kännas lika mycket som dom andra sakerna.
-Hur vill ni ha det den här gången? Frågar en av sportskillarna som heter Felix.
-Hmm…Vi börjar med lite smått va,flickor? Säger Julle och nickar mot dom andra tjejerna. Jag känner hur dom slår mig hårt i magen. Det gör ont.Inte. Julle kollar konstigt på mig och nickar till mot Felix igen, som nickar mot Dexter,Mattias och Josef, som stog för själva misshandeln. Och så kommer flera hårda slag mot mig, och efter ett tag känns det som om jag inte kan andas.
-Hur mår lilla Lovelia nu då? Prima eller? Frågar Agnes och alla skrattar.Fast dom skrattar ju mest för att det är så "spännande".
-Men svara då! Kan du inte ens prata, har du blivit stum!? Frågar hon igen.
- *Hah* Näe.. Nästan viskar jag.Jag ler mot dom. Julle nickar mot Felix igen och några sekunder senare ser jag hur Dexter tar upp en tegelsten som har lossnat från skolans vägg och kastar den rakt på mitt huvud. Han gick i handboll, det var därför alla visste att han inte skulle träffa Tim eller Richard, och dom var därför inte ett dugg rädda. Det blev svart i några sekunder innan jag öppnar mina ögon igen och får syn på ingen mindre än Julle. Några meter bakom henne, i folksamlingen står han.Jakke. Han ser oroligt på mig. Men jag vet att han fejkar det. Snart kommer också han fram, och dunkar i mitt huvud i lyktstolpen, eller i skolans tegelvägg. Men nej.Det är Josef som gör det. Och han gör det till och med 3 gånger.Dunk. Det gör ont. Dunk. Det börjar bli svart.Dunk.Blackout.
Röster ifrån alla oroliga klasskamrater hörs ovanför mig. Inte. Såklart dom inte skulle vara oroliga. Dom tyckte sånt här var kul. Josef hade dunkat mig i skolans tegelvägg, och då visste jag vad som skulle hända. Lyktstolpen.5 slag av Dexter, 5 slag av Felix. Sen, när alla förutom Julle &co och dom andra som gjorde det och jag då, trodde att allt var över, kom ingen mindre än Mattias och dunkade mitt huvud ner i asfalten. Efter det blev jag liggande på asfalten medans alla 5 stog och sparkade på mig. Publiken dånade och nästan hyllade grabbarna som gjorde det. Julle &co "Wohoo":ade, men det fanns bara en, en som jag såg från asfaltsplätten där jag låg, som inte jublade. Jakke. Han kämpade sig från tårarna, men dom kom, det såg jag. Jag började må illa. Plötsligt såg jag 2 igenkännda ansikten dyka upp bakom Jakkes. Davve och Tom. Alla 3 rusade fram till Felix,Dexter,Mattias och Josef och puttade snabbt undan dom.Men Dom 5, som jag börjat kalla dom genom åren, började genast slå tillbaka, och till slut , när jag kommit upp på benen, kom såklart Karin och våran rektor Anders.. Och dom började genast gorma och skrika va håller ni på med lägg av sluta med det dära Mattias, släpp David! Men jag hörde inget mer. Jag blev alldeles för yr och sprang därifrån. Hem.
Kommentera För mera:*<3
Comment the photo
slutar inte om ni gillar´t o mer kmr om ngn läser^^<3
17 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/443163787/
Visa toppen
Show footer