May
Wednesday 10 August 2011 photo 23/35
|
Okay.. Det var inte många som läste det förra, och det var väldigt kort! Så ni får en till del redan idag...Men mer kommer inte om inte mer än 3 st har läst o kommenterat!!
Kärlek……*suckar tungt*
Skola.Igen.
Alla blickar som säger "Öh, vart har hon varit då? Blev hon skraj efter det vi spred ut eller? Blev hon skraj för att hon inte ville bli nerslagen igen eller? Å, vilken tönt!". Jag hade inte tänkt på det, men jag hade ju faktiskt blivit misshandlad. "Ärs, Lol. Var inte en sånn vekling nu! Skit i det, strunt samma!"tänker jag och skjuter bort det problemet, som alla de andra.
-Och vart har Lovelia varit de senaste 3 dagarna då? Frågar Kerstin när vi har svenska.Alla fnittrar och småskrattar och Kerstin ser konstigt på dom. Som om hon inte visste.Hon väntar ett tag på mitt svar, men hon har inte upptäckt att jag inte reagerat på hennes tillsägning.
-LOVELIA!! HALLÅ?! Fortfarande ingen reaktion. Jag har sen 5 års ålder kallats Lol, därför reagerar jag inte på…det andra konstiga namnet….Även om jag vet att jag heter det..Davve puttar till mig på axeln lite lätt och nickar mot Kerstin som står uppe vid kateden och ser surt på mig.
-Jaaaaaa? Frågar jag, helt oberörd av alla andras blickar och hennes arga ansiktisuttryck.
-*suck* Vart har du, Lovelia varit dom senaste 3 dagarna, frågade jag 2 gånger! Säger hon. Allas blickar far som racerbilar mot mig.
-Vadå? Så du sa det två gånger? Ja, isånafall måste du ha kallat mig Lovelia, och det reagerar jag inte på, så antingen så får du nöja dig med det, eller bli skitsur på mig för att jag aldrig kallats Lovelia! Säger jag rakt av och Kerstins ansikte ändrar färg till ganska ljust till illrött på säkert en milisekund.Hon harklar sig och sätter sig till rätta vid bordet framme vid tavlan och tittar snabbt ner i sina papper.
-Haha, det var bra gjort,tjejen! Såg ni henne eller?!Hon blev ju totalt illröd!!!! HAHHAHA !!!hör jag Tim och Richard och några andra som jag glömt namnen på säga när vi gått ut. Julle kommer fram till mig. Jag iggar henne.Hon iggar mig.
-Snyggt gjort, och snyggt linne igår…Varför har du inte det på skolan?..frågar hon lite lamt utan att kolla på mig.
-Man tackar,lilla fjortis. Och jag föredrar såna här tröjor och linnen om du inte förstått det. Svarar jag henne, också utan att kolla på henne.
-Vadå? Så emos får inte ha linnen från Gina Tricot?Vad är det för löjlig regel?
-Ehm…? Va troru jag har under den här? Såklart vi inte har nån regel för f*n. Och förresten så är jag ingen EMO. Och sen vill jag hemskt gärna avsluta det hära samtalet, för jag tror nog att hela skolan sett att vi snackat och jag börjar bli ganska less på din parfym och lukten av din äckliga brunkräm! Säger jag och går därifrån till skåpen där grabbarna väntar.
-Vart tog du vägen? Frågar Davve och smäller igen sitt skåp.
-Ni vill inte veta..
-Okeeej…Vad är det vi inte vill veta?! Säger Tom nyfiket och ler charmigt.
-Julle…
-No waaaay……
-Jupp….säger jag och smäller igen mitt skåp. Då kommer dom. Alla.
-Tjenare…Så du har återhämtat dig från slagsmålet nu eller? Säger Julle. Jag antar att du blev lite skraj,eller?
-Vadå? För er? Näe, jag blev bara så j*vla trött på att ni håller på som ni gör. Jag menar, ta en titt i spegeln, ni är ju för f*n 16! Eller ja, vissa är ju faktiskt 15…..säger jag.
-*host* Ehm…Se ya after school,jurk. Säger Tove och går efter Julle som går i täten.
-Ehm…Du,Lol…Vi måste snacka…säger Jakke och drar in mig till handikappstoaletten med dom andra.Jag sätter mig på toalocket och ser på dom andra som står framför mig i en liten ring.
-Okej…Vi har snackat och….Ja….Du kanske vet att jag skärt mig förut..Och det har ju också Tom gjort, och blivit tagna för det..Men vi fick hjälp…Och jag fick hjälp av endast dig..Och nu vill jag hjälpa dig….Så,vi börjar från början….Varför gjorde du det?...frågar Davve lite försiktigt. Jag kollar ner i marken. Vad skulle jag säga? Jag kommer plötsligt på det. Upp med huvudet.Låstas som om det regnar.Jag ser på dom. Dom ser oroliga ut.Tom har nästan gråten i ögonen och Jakke ser mystiskt på mig.Men den enda som jag nästan är på väg att gråta ut av, är Davve.Han ser på mig som om han vore förkrossad.Han visste hur det kändes.Att det blev som en vana.Att det var lika svårt som att sluta röka, eller snusa som han slutat med.
-Snälla,Lol…säg något….bönar Tom efter ett tag. Jag skakar på huvudet till svar.
-Jag kan inte.Jag kan helt enkelt inte..Säger jag. För vad skulle jag säga?! Vad ska man säga när man inte vill ljuga för sina bästa vänner och fortfarande inte säga som det är, för då vet man att man kommer bryta ihop? Jag reser mig sakta från toalocket och går mot Davve som står i vägen för dörren.Han griper tag i min arm, men jag bara öppnar den låsta dörren, sliter mig från hans grepp och går därifrån,utan några spillda tårar.
Jag undviker att vara med dom, att utbyta blickar, ja, att ens komma i närheten av dom resten av dagen. Går inte med dom hem, är inte med dom i parken. Är bara hemma,men mina starköl,datan och NO boken.
Just när jag ska gå in till köket, där mamma oftast bruka sitta och fråga om hon kan hjälpa,för jag har ju ett prov om några dagar och ingenting att göra, när jag kommer på. Jag kan inte. Jag kan inte ens se henne i ögonen. För hon kommer inte ihåg mig. Det sticker till i hjärtat och jag kastar mig ner på kudden och låter tårarna för en gångs skull rinna.Mobilen ringer flera gånger, men det är bara 3 stycken som ringer, och jag vet att även om jag svarar på Tom mob, så kommer jag höra dom 3 välkända rösterna.Alla sitter i parken. På en bänk som jag kan se från mitt lilla fönster. Men nej. Jag kommer inte att svara.Och det vet dom. Och dom vet också att jag inte kommer att släppa in dom om dom kommer. Men ändå fortsätter dom. Jag sätter på en profil som gör så att inga kan ringa mig och låser min dörr och drar ner den svarta persiennen och tar fram kniven. Och mycket riktigt. En halvtimma senare knackar det på våran dörr, mormor släpper in dom och dom knackar försiktigt på min dörr några gånger.
-Lol….kan du inte öppna…? Hör jag Davve viska från dörren. Jag suckar tungt, och det hör dom. Men jag går motvilligt fram till dörren och låser sakta upp innan jag sätter mig vid datan igen. Tårarna har runnit färdigt och så var det med blodet också. Davve kommer fram och ger mig en varm stor kram bakifrån, och jag kan inget annat än att vända mig och och ge honom samma varma stora kram. Utan tårar. Grabbarna sätter sig ner i min lilla säng och kollar på mig som om dom sa "Snälla, berätta..", och det är just det Davve säger i hans blick.Det ser jag.Jag har bara känt honom i 3 år,javisst, men det var nånting mellan oss som var starkare än stål och vackrare än guld. Det var inte kärlek.Bara ren vänskap.Ingen sa något på ett tag, men till slut känner jag att Jakke, som sitter närmast mig, tar min arm,och blottar skärsåren. En tår faller ner på min arm. Det är Jakkes tår.Han ser mig i mina ögon och plötsligt ser jag en till tår falla från det ljusblåa havet som han har i sina vackra ögon..Jag hoppar snabbt på honom och ger honom en kram. Jag blundar hårt.Vill bara försvinna med honom. Men ändå inte. Det var ändå någonting med honom som inte stämde.Någonting som sa att det inte var min stora kärlek.Nånting som sa att det inte var han jag skulle leva hela mitt liv med.Men ändå så var det så, att han var den rätta.Ibland kände jag så, och ibland inte. Jag vet, det ser komplicerat ut när man läser eller hör det..Men det var rätt enkelt..Efter ett tag släpper jag honom och kollar ner på täcket.
-Vet morsan om det? Frågar Jakke till slut, och i det ögonblicket hatar jag honom, och vill bara slå till honom för att han frågat nånting sånt om min mamma, men kommer på att han inte vet det. Jag skakar bara på huvudet och säger att näe, hon vet inte om det…Inte mormor heller. Lars kanske vet det, inte vet jag…Då hör jag hur Lars kommer i trappuppgången med några backar öl, det hör man genom att hann nästan släpar dom upp för trappan, och han har ju inte hört att det faktiskt finns något som kallas HISS! Han kommer in och knackar försiktigt på min dörr. Just då, när Tom är på väg att säga något..
-Tjena, stör jag er eller? Jag undra bara om ni ville ha en bira? Ja köpte en back tior till dig,Lol! Säger han och lämnar backen till mig och ser att Jakke har gråtit, eller åtminståne fällt några tårar..
-*host* okej….tack..Du kan lägga den här…säger jag och pekar på sängkanten där han lägger dom.
-Har det hänt nåt eller?... frågar han försiktigt och kollar först på Jakke, sen på mig. Han ser på mig och jag ser på honom. Efter ett tag nickar han och blir plötsligt lite dyster, han har väll märkt mina sår, antar jag och går sakta ut.
-Jag finns i vardagsrummet om ni behöver nåt…säger han och går ut och stänger försiktigt dörren efter sig. Vi sitter tysta i ytterligare 30 minuter och efter det står jag inte ut längre.
-Ok…Vi har suttit här i en timma utan att fått någonting sagt…Enligt mig så kommer ni inte få ut något vettigt ur mig innan klockan hinner bli 24, och jag har faktiskt lite att göra satt……börjar jag.
-Vadå? Som att skära dig? Tror du inte vi såg det? Säger Jakke.
-Ehm….Joo, ni satt precis utanför…
-Okej…Men jag tänker i alla fall försöka få ur dig nåt…säger Tom och kollar rakt in i mig. Rakt in i min själ.. Jakkes mobil piper till.
-Äh, ja måste dra…Ni kanske vet hur Julle är….säger han och kramar om mig en sista gång väldigt hårt innan han sticker.
-Hörni…Jag gillar verkligen inte Jakke…Jag menar, visst han är schysst och så…Men jag gillar inte hans sätt,hans stil… säger Tom kanske 5 minuter efter att han gått.
-Vadårå? Han är ju skitsnäll! Säger jag och känner hur det sticker till i mitt hjärta lite.Jag var ju kanske inte direkt KÄR i honom, men han var en sann vän.
-Jaa, det är såklart! Men asså….Han verkar inte vara…han verkar…..vara typ fjortis….Jag kom att tänka på det när jag hörde om honom från första början. Säger han och tittar bittert ner i marken.
-Jaa…han verkar ju mest bara hänga med dom andra…säger Davve.Då blir jag riktigt sur.
-Men hallå? Spelar det nån roll med vilka han hänger med eller? Jaa, okej, han kanske klär sig som en fjolla och en fjortis på samma gång, men so what? Han är en jätteschysst kille! Säger jag.
-JAAAA,LOL, HAR HÖRT DET ETT ANTAL GÅNGER!! Men vi tycker bara inte om hans stil, det är allt,ok? Säger Davve och lugnar ner mig lite. Jisses….Du beter dig ju som om du är störtkär i honom…Jag kollar konstigt på Davve, han tittar lite generat ner i täcket, och sneglar sen på Tom,som också sitter och tittar lite generat..Men sen lyfter han blicken och kollar lite osäkert på mig.Nej..han får inte tänka…Han får inte tro att….. Tänker jag.Men det är för sent.
-Ehm…Ja….jag måste hem….säger han snabbt och rusar ut ur lägenheten..
-Vad var det dära om? Frågar Davve.
-Vadå?
-Meeeen!! Jag såg väll att ni utbytte blickar, nåååå? Vad "sa" han? Frågar han igen.
-Men Davve, du vet väll att det bara är 2 personer som kan snacka med mig på det viset? Du och Lars! Säger jag och sätter mig bredvid honom.
-Men…..du vet varför han sprang iväg?....Inte sant?....säger han och kollar in i mina ögon som länge velat ösa ur alla tårar.
-Han….han trodde nog att jag älskade….börjar jag.
-*suck* Jag visste att jag inte borde sagt det dära sista….Sorry, asså…Det var verkligen inte meningen…Menne….Har det hänt något mellan dig och grabbarna eller? Är du ihop me nån eller?... frågar han.
-Men då skulle jag väll ha sagt det, eller så skulle du åtminståne sett det!...Menne…Jorå…det har väll hänt nåt…svarar jag. Han böjer sig nyfiket fram och ler stort och ger mig en blick som säger en sak:"BERÄTTABERÄTTABERÄTTA!!" Jag ler mot honom.
-Vi har väll haft några dejter och…ja….legat i sängen och….ja… mysat…..
-Sååå du har tappat oskulden?....frågar Davve och drar sig undan lite. Jag skrattar till och slår till honom lite lätt.
-Haha, men det skulle jag väll också berätta,dumbom! Men vi har mest bara….duvet…..
-O-o……Lollo har grovhånglat med två olika killar!! Och det skulle inte förvåna mig om du gjort det varje helg heller….säger han och ger mig en retsam med gullig blick. Jag ler generat tillbaka…
-WHAT?! Så du HAR alltså GROVHÅNGLAT med TVÅ OLIKA KILLAR typ VARJE HELG?! Utbrister han.
-*hihi* MM…..säger jag och brister ut i gapskratt och lägger mig skrattandes på Davves mage.Jag skrattar i säkert 5 minuter innan jag märker att 1.Jag ligger på Davves mage och skrattar mig till döds 2.Jag känner mig riktigt lycklig och 3. Att Davve stirrar skärrat på mig.
-Nu fattar jag. Men jag antar att du inte fattar ett skit! Inte ett enda j*vla skit! Utbrister han och jag sätter mig rakt upp.
-Va menar du?
-Du tycker säkert det hära är skitkul, att springa runt mellan två helt olika killar varje helg och grovhångla med dom, och till och med tycka det är helt OK! Men du vet inte hur killarna känner,visst? Men det vet jag! Och det är ingen härlig känsla,duvet….Du är precis som en PLAYER! Säger han rakt i ansiktet på mig. Vi blir tysta några sekunder.Hade jag verkligen blivit en Player? Hade jag verkligen gått så långt?..... Jag suckar tungt innan jag säger.
-Davve….Ja vet inte….ja vet inte vem jag verkligen älskar….Det är därför…antar jag…Jag har inte tänkt på det så som du säger det..Men det kanske är sant..Men jag vet att jag inte är en Player! Jag vet bara inte vad mitt hjärta vill…. Säger jag och tittar dystert ner i täcket…Du kanske vet hur det känns…
-Jaa…du har rätt….Jag vet mycket väl hur det känns… Men jag tycker fortfarande att du har strulat till det rejält! Jag menar…Om jag vore nån av dom, skulle jag känna mig grymt besviken och arg…Jag skulle inte fatta hur du kunde göra så…Även om jag inte var ihop med dig så skulle jag ändå bli väldigt ledsen, för du kanske inte älskade mig…Så jag tycker nog att du ska bestämma dig, ganska snart i alla fall, vem ditt hjärta tillhör… Eller, du kanske vet det redan nu…säger han och klappar min arm lite lätt..
-Nja..jag vet inte riktigt…säger jag och suckar tungt…Kärlek är ju det svåraste här i livet…Eller ja, det kan vara det värsta…..Han nickar förstående och tar upp min arm och styker sin hand över såren.Han blundar,suckar och öppnar ögonen.
-Berätta det när du känner för det.Känn dig inte tvingad.Jag vet ju hur det är..Men håll det inte inne för alltid-det är varken bra för dig själv eller för nån annan…Lova mig, och alla andra ,bara att inte göra om det… säger han och kollar rakt in i mig. Jag suckar ännu en gång,väldigt tungt och säger bara.
-Jag tror jag inte kan lova det….
KOMMENTERA FÖR MERA:*
Comment the photo
men så grymt bra! och du vet att du måste ge mig mera knark nu, av båda två! :D <333333
gör inget att du inte kommenterade sötis;)<33
mer knark kommer om flera har läst knarket^^:P<3
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/443603283/
Visa toppen
Show footer