May
Saturday 13 August 2011 photo 46/134
|
46
När vi ätit upp och sett på någon tysk film som var ganska lam, gick vi alla och lade oss.
-Älskling…kan vi prata?...säger Tom innan jag hinner ta av mig mina kläder. Jag hade inte gjort mig i ordning än, men tänkte precis göra det…
- Jaa….vad är det? Har någonting hänt? Frågar jag lite oroligt. Tänk om något hade hänt deras mamma eller Gordon….?!
- Ehm….ja…men ….jag….vi fyra i bandet var ute för någon kväll sen…Jag drack så att jag blev stupfull….och….börjar han och det syns på honom att han skäms och är nervös för det han ska säga…
- Det är okej, älskling…alla dricker sig stupfulla ibland! Säger jag lugnande och tar för givet att han bara druckit…
- Nej….jag….jag blev så full så att jag följde med två plastbrudar upp till deras hotellrum….börjar han och håller sina händer för sitt huvud, som om jag skrek åt honom. Han såg verkligen ut att ångra sig…
Men bekännelsen får mig att tappa hakan. Men den var inte slut…
- Och….jag….jag vet att jag glömde bort dig i all fylla, och att det var fel av mig….Men….jag är verkligen inte en kille som blir ihop med vilken tjej som helst, och bara sådär…Jag är inte en kille som håller på med förhållanden, jag är ingen förhållanden-kille….om man nu säger så….Jag vet inte…jag tycker vi går lite för fort kanske….fortsätter han och nu tappar jag hakan ännu längre ner i golvet. Jag är tvungen att ta tag i det lilla skrivbordet som står vid långsidan.
- Va?! Vad menar du?! Menar du att du inte älskar mig??! Utbrister jag och känner att tårarna bara är runt hörnet.
- Men nej!! Jag älskar dig så sjukt mycket, Emma!! Du får inte tro något annat!! Utbrister han då och börjar sakta gå emot mig.
- Men varför säger du som du sagt då?! Du sade ju nästan rakt ut….du dumpade ju nyss mig! Du gjorde nyss slut och säger nu att du älskar mig?!? Utbrister jag och backar bakåt mot dörren.
- Emma!! Förlåt, jag vill vara tillsammans med dig, men du…jag….Emma!! jag älskar dig!!!! Är de sista orden jag hör innan jag rusar ut från rummet och ner till hallen där jag snabbt tar på mig mina skor.
- Emma! Vad gör du?! Utbrister Alex och Bill i kör då Tom kommer ner för trappan. Tårarna bara rasar ner för mina kinder och jag rusar ut från huset utan att svara dem…Efter mig kommer Alex springandes och stannar mig några meter ifrån huset.
- Vart tar du vägen?! Frågar hon bara.
- Jag säger det sen…jag hinner inte…börjar jag innan jag sliter mig från hennes hand och börjar springa igen. Jag kollar mig inte bakåt, men det sista jag ser, är Tom som springer ut från huset, och börjar springa mot sin bil på parkeringen. Mitt hjärta dunkar ännu hårdare. Vart skulle jag ta vägen?! Då kommer jag på det. Jag svänger in på en väg och kutar mot Ewa och Jörgs gata. Bakom mig kan jag höra en snabb bil som senare saktar in bredvid mig, då jag börjat gå…
- Älskling…! Hoppa in, jag måste snacka med dig!! Jag älskar dig ju!!! Ber Tom.
- NEJ. Du får väll skylla dig själv, du gjorde slut med mig…! Du älskar mig inte egentligen…muttrar jag och börjar gå snabbare.
- Men Emma, lyssna på mig!! JAG ÄLSKAR DIG!!! Säger han och stannar tvärt bilen och kliver ur, och hinner snart ikapp mig och tar tag i min arm.
- Emma, snälla….jag älskar dig och jag vet att det jag gjorde var allt annat än rätt.. och när jag tänker tillbaka på det hatar jag mig själv för det jag gjorde… så snälla….du behöver inte ta tillbaka mig nu…men snälla, jag älskar dig…min kärlek till dig är större än universum, och det är oändligt….säger han och tar sin hand mot min kind.
- Tom, jag kan inte….Allt du sade…jag behöver tid att tänka….låt mig bara vara….säger jag och suckar och fäller ännu mer tårar som han försöker torka bort.
- Tom, sluta…säger jag och puttar lite lätt bort honom.
- Men Emma..börjar han när jag går därifrån.
- Sluta, Tom….säger jag bara och svänger in till deras gata. Bakom mig hör jag en bil som startas och körs sakta iväg….
Några minuter senare står jag där, utanför Alex mormor och morfars hus. Skulle jag verkligen väcka de gamla mitt i natten? Men vart skulle jag då ta vägen utan pengar eller kläder? Jag tog risken. Knackade lite svagt på. Jörg öppnade.
- Ehm…Hej…kan jag få komma in?...frågar jag på kraxig engelska. Han ser ut att förstå, och öppnar dörren lite mer. Han bär bara pyjamas och morgonrock och ner för trappan kommer Ewa i morgonrock hon också.
- Men hej, Emma! Vad gör du här? Frågar hon glatt, men stelnar till när hon ser mina våra kinder.
- Vad har hänt?! Vänta, du ska få lite varm choklad och en liten kaka så får du berätta, kom!! Säger hon snabbt på svenska och Jörg följer med lite snopet.
- Så, vad har hänt? Frågar hon sen då Jörg gått och lagt sig när han insett att vi tänkt snacka tjejsnack involverat med svenska hela kvällen….
- Han säger att han älskar mig…men han sa att han inte ville ha något förhållande…och sen har han…varit otrogen mot mig…och med det TVÅ tjejer….utbrister jag och tar lite varm choklad och doppar chokladkakan jag fått i den.
- Va?! Hade han trekant….ojdå….jag beklagar gumman…men vad sade han då? Bad han om ursäkt? Var han det minsta ångerfull? Frågar hon då.
- Jaa…det var han ju…men….det hela är så komplicerat…jag blir så förvirrad själv… Men sen kan jag inte bara förlåta honom, eller smälta det att han var med…två andra tjejer….Hursomhelst vet jag att jag tar flyget hem senast imorgon kväll…säger jag bara.
- Okej…men då måste du ju tillbaka dit…Usch, jag tycker inte om sånt här…Här ta lite mer choklad…säger hon och häller upp lite mer åt mig.
- Varför är ni så snäll, Ewa?....Ni har alltid varit det…Och jag kan förstå att ni är det mot Alex och Alexander, men mot mig och Ebba?....frågar jag och kollar djupt in i hennes snälla mörka ögon.
- Jag vill inget annat än att göra gott. Jag vill inte ens göra dålig mat…Om man ska komma någonvart här i världen, så måste man börja genom att göra gott, inte ont. Även om det är ens värsta fiender som man måste vara snälla mot. Det har jag lärt mig. Sen är ni så fina och trevliga flickor så man vill inte göra annat än att göra gott mot er…säger hon och ler varmt.
- Tack så mycket….Det betyder verkligen jättemycket…säger jag och kramar om henne när min mobil ringer.
- Är det han? Frågar hon då.
- Nej…det är Alex.. Det är väll bäst att jag svarar…mumlar jag och går ut från köket.
HEJ…DET ÄR JAG…VART ÄR DU? TOM HAR KOMMIT TILLBAKA NU….Säger hon.
JAG ÄR HOS EWA OCH JÖRG. JAG SKA BOKA FLYGBILJETT HEM NU, ETT SOM GÅR IMORGON KVÄLL….
JAG FÖLJER MED DIG.
NEJ. DET HÄR ANGÅR OSS, INTE ER. JAG VILL INTE DRA MED ER I NÅGONTING. STANNA HOS BILL DU…JAG ÅKER HEM…JAG MÅSTE FÅ TÄNKA…
OKEJ…MEN DU MÅSTE LOVA ATT RINGA OM NÅGOT HÄNDER, OM DU KÄNNER DIG….
JADÅ….HUR ÄR DET DÄR BORTA DÅ?
JORÅ…BILL HAR GÅTT OCH LAGT SIG, ELLER HAN ÄR VÄLL UPPE HOS TOM…JAG SKA LÄGGA MIG SNART…FATTAR DU HUR TOM REAGERADE NÄR HAN KOM HEM ELLER?...
NEJ..? HURDÅ?
VÄRSTA ROBOTEN. VAD SADE DU EGENTLIGEN???
BARA ATT JAG VILL HA TID ATT TÄNKA ….OCH ATT JAG VILLE VARA IFRED…..
MEN, EMMA…DU VET JU ATT HAN VILL DITT BÄSTA, OCH ATT HAN…ÄLSKAR DIG….SNÄLLA FÖRSÖK ATT FÖRSTÅ DET…!
*SUCK* JA…MEN JAG KAN FORTFARANDE INTE FÖRLÅTA HONOM FÖR DET HAN GJORT….OCH DU VET JU ATT JAG HAR SVÅRT ATT SMÄLTA SÅNT HÄR….AJA, JAG MÅSTE NOG SOVA NU…HÄLSA BILL…
….INTE TOM?...
JAG ORKAR INTE SNACKA MED HONOM JUST NU…MEN GOD NATT…JAG KOMMER ÖVER TILL ER IMORGON NÅGON GÅNG VID LUNCH…
OKEJ…HEJDÅ GUMMAN! KOM IHÅG ATT JAG FINNS OM DU BEHÖVER SNACKA!!
TACK ÄLSKLING…GONATT…säger jag och trycker på röd lur.
-Ska jag bädda åt er? Frågar Ewa som står precis bakom mig.
- Åh, nej…gå och lägg dig du…Jag kan göra det…säger jag och ler lite svagt.
- Okej…god natt och sov så gott! Säger hon och kramar om mig. Jag finns här om det är något….
- Tack, Ewa…Det är verkligen jättesnällt av er…säger jag och börjar sen bädda i soffan när hon gått upp.
Jag blundar. Tänker tillbaka. Undrar om Tom verkligen ångrade det han gjort? Jag kände honom trots allt inte alls…Allt jag visste om honom var följande: Att han var en gitarrist i ett band som var känt världen över, att han hade en tvillingbror som var tillsammans med min allra bästa vän, att han "älskade kvinnor och sex" (enligt honom och youtube klipp^^ men å andra sidan var det där nästan bara ett skämt...), att han bodde här i Magdeburg/Hamburg, att han hade sagt till mig att han älskade mig, blivit tillsammans med mig, gett mig ett vackert silverhalsband och att jag kände exakt likadant, fastän Han inte ville ha ett förhållande, vilket fick mig att tvivla….
Det där sättet jag tänkte på just nu, lärde Ebba mig. Det gjorde det alltid lättare för henne att tänka, vad det än handlade om, enligt henne.
Jag blickar ner på mitt vackra silver halsband jag fått av min älskade Tom…på baksidan av hjärtat hade jag även funnit att det stått "Din förevigt- Tom" . Jag älskade honom verkligen, men visste att jag måste få tid att tänka innan jag tog tillbaka honom. Jag ville inte att det här förhållandet skulle sluta som alla de andra. Jag ville inte hitta Tom i samma säng som någon annan. Inte heller med någon annans tunga i hans mun. Nej, jag ville att det här förhållandet, om det nu var ett, skulle vara ett bra förhållande. Ett förhållande där man kunde lita på varandra. Ett seriöst förhållande. Inget fiasko. Jag ville dela mitt liv med någon som älskade mig, inte med någon som playade mig. Från och med nu skulle jag ta kärleken på lite större allvar. Det handlade ju trots allt nästan om liv och död….
Vill ha minst 5 kommentarer/ del innan en till dyker upp.....
Era söta kommentarer uppskattas alltid o inspirerar till nya delar;D<3
Men bekännelsen får mig att tappa hakan. Men den var inte slut…
- Och….jag….jag vet att jag glömde bort dig i all fylla, och att det var fel av mig….Men….jag är verkligen inte en kille som blir ihop med vilken tjej som helst, och bara sådär…Jag är inte en kille som håller på med förhållanden, jag är ingen förhållanden-kille….om man nu säger så….Jag vet inte…jag tycker vi går lite för fort kanske….fortsätter han och nu tappar jag hakan ännu längre ner i golvet. Jag är tvungen att ta tag i det lilla skrivbordet som står vid långsidan.
Några minuter senare står jag där, utanför Alex mormor och morfars hus. Skulle jag verkligen väcka de gamla mitt i natten? Men vart skulle jag då ta vägen utan pengar eller kläder? Jag tog risken. Knackade lite svagt på. Jörg öppnade.
- Tack, Ewa…Det är verkligen jättesnällt av er…säger jag och börjar sen bädda i soffan när hon gått upp.
Jag blundar. Tänker tillbaka. Undrar om Tom verkligen ångrade det han gjort? Jag kände honom trots allt inte alls…Allt jag visste om honom var följande: Att han var en gitarrist i ett band som var känt världen över, att han hade en tvillingbror som var tillsammans med min allra bästa vän, att han "älskade kvinnor och sex" (enligt honom och youtube klipp^^ men å andra sidan var det där nästan bara ett skämt...), att han bodde här i Magdeburg/Hamburg, att han hade sagt till mig att han älskade mig, blivit tillsammans med mig, gett mig ett vackert silverhalsband och att jag kände exakt likadant, fastän Han inte ville ha ett förhållande, vilket fick mig att tvivla….
Det där sättet jag tänkte på just nu, lärde Ebba mig. Det gjorde det alltid lättare för henne att tänka, vad det än handlade om, enligt henne.
Jag blickar ner på mitt vackra silver halsband jag fått av min älskade Tom…på baksidan av hjärtat hade jag även funnit att det stått "Din förevigt- Tom" . Jag älskade honom verkligen, men visste att jag måste få tid att tänka innan jag tog tillbaka honom. Jag ville inte att det här förhållandet skulle sluta som alla de andra. Jag ville inte hitta Tom i samma säng som någon annan. Inte heller med någon annans tunga i hans mun. Nej, jag ville att det här förhållandet, om det nu var ett, skulle vara ett bra förhållande. Ett förhållande där man kunde lita på varandra. Ett seriöst förhållande. Inget fiasko. Jag ville dela mitt liv med någon som älskade mig, inte med någon som playade mig. Från och med nu skulle jag ta kärleken på lite större allvar. Det handlade ju trots allt nästan om liv och död….
Comment the photo
27 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/463322544/
Visa toppen
Show footer