Saturday 13 August 2011 photo 76/134
|
75
ALEX
Tre veckor hade jag varit gravid. Själv kunde jag inte tro det. Det kändes helt overkligt, men samtidigt helt underbart när jag visade upp en söt liten t-shirt jag bara var tvungen att köpa för Bill och Tom..! I övermorgon skulle också jag och Bill åka till barnmorskan och kolla på den lilla saken (som än bara var ett embryo).
-Alex?? Kan du ge mig en andra hand? Hör jag Emma ropa från nedervåningen. Hon höll säkert på med de sysslorna vi vanligtvis brukade göra, och hade vant oss vid att göra, typ som tvätta, städa, stryka (om det behövdes), diska osv….Vi hade kort sagt vant oss vid livet som "hemmafruar".
- Okej! Ropar jag glatt tillbaka och lägger undan de små tröjorna jag köpt och nästan springer ner för trappan. Men plötsligt, i trappens lilla sväng, halkar jag plötsligt till och hamnar rätt och slätt på rumpan. Jag sitter där, helt stum. Vad hade hänt?!
- Alex? Emma kommer till trappen.
- Men hjälp, vad hände?! Utbrister hon när hon får se mig.
- Äh, ramla i trappen bara, vad ville du ha hjälp med? Frågar jag.
- Äh, det var bara så skitigt , tänkte att vi kunde städa lite….säger hon.Men är det säkert att det är ok?
- jaadå! Skrattar jag och tar mig upp och hjälper henne att först städa vardagsrummet.
- Men du….vad tror du om att skaffa jobb? Jag menar, vi kan ju inte alltid försörja oss på killarna! Men å andra sidan kan vi ingen tyska…säger jag när vi precis diskuterat klart om babykläder.
- Jaa, men man kan ju skaffa jobb på nån dyr smyckeaffär eller något annat, någon firma där inte bara tyskar….! Men vi kanske ska fråga killarna då? Säger hon och ler glatt.
- Ja, för det känns nästan som om de jobbar och sliter så vi får typ "bada i lyxen" om man säger så…säger jag och hon instämmer.
Några dagar senare kliver jag över sjukhusets tröskel med Emma, Bill och Tom var tydligen redan där och skulle vänta utanför. Jag och Bill går in i ett rum med en barnnmorska och jag får lägga mig ner på en säng. Vi hade redan dagen efter vi fått det bekräftat ringt till sjukhuset och beställt tid. Vi ville se vårat lilla "barn" (som sagt, var det ett embryo) så fort som möjligt.
-Så, barnet, eller embryot är alltså bara 3 veckor! Gratulerar måste man säga!! Så, dra upp tröjan så ska vi bara kleta på lite gegga här….säger hon och ler och jag gör som hon säger, då en till kommer in.
- Visst var det Bill och Alexandra Kaulitz? Frågar hon och kollar ner i några papper. Jag och Bill kollar snabbt på varandra.
- Alltså, vi är tillsammans… jag heter Cedenberg i efternamn….säger jag och hon bara nickar och går därifrån.
- Ehm….är ni säkra på att ni läste graviditetstestet rätt? Frågar hon och kollar oroligt på oss.
- Jaa…jag läste instruktionerna tre gånger! Säger jag och kollar på skärmen. Den var helt tom. Inte ens min frukost verkade finnas där….
- Då måste jag tyvärr meddela att ni fått missfall, om ni inte upptäckt det själv…säger hon och hostar till. Jag blir lite småirriterad på henne. Jag var väll för Guds skull 18 år och hade aldrig haft barn, hur då skulle jag veta att jag hade fått missfall??....Om inte….jag kanske….
- Men vänta….kan det möjligtvis varit så att barnet dött av ett fall i en trappa? Frågar jag försiktigt och Bill rycker till.
- Jaa, det kan det mycket väl varit, men det är mer troligare att det är missfall, men hursomhelst, så måste vi ta några prover, så om vi bara torkar av det här så kan kanske du vänta utanför innan jag tar itu med dig…säger hon och kollar på Bill. Hon torkar av geggan, och så går Bill ut. Jag är helt stum och kan knappt prata. Bill kommer in, jag går ut. Där ute står två paffa nära personer.
- Gumman…hur är det?...säger Emma och kramar om mig.
- Jag…jag kan ha mördat barnet, Em….stammar jag när Tom kommer fram och ger mig en kram.
- Men älskling, det gjorde du inte! Proteseterar Emma innan Tom viskar:
- Det kommer bli bra….Det kommer bli så bra ska du se…
- Tack Tom…viskar jag tillbaka och ler tacksamt.
Comment the photo
men tackar för att du fortsätter:D<3
21 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/466293410/