May
Saturday 13 August 2011 photo 79/134
|
78
EMMA
Jag hade världens starkaste bästavän. Jag tänkte på "VinterNoll2 " av Kent, på refrängen. "Du är min hjälte för Du vågar vara rak, Du är min hjälte för du är precis så svag som jag….". Jag hade suttit lite med henne så hon fick gråta ut hos mig lite också när killarna var på intervjuerna. Men tårarna var nästan slut. Hon var fortfarande i chocktillsånd, men hon klarade det bra. William drar plötsligt till lite hårt men jag håller honom. Alla paparazzis fick honom att gå lös. Han blev verkligen orolig.
Efter den härliga, lite kyliga turen kommer jag tillbaka i huset där Tom konstigt nog "välkomnar mig" och sen leder mig uppför trappan….
-Jaa, då är det bara att börja! Säger han och skrattar till. Jag ser konstigt och oroligt på honom.
- Vad menar du?! Utbrister jag då Alex kommer in.
- Emma, Emma, vi måste paackaa!!!SKYNDA!utbrister hon och yrar runt i rummet som en rabiessmittad hund innan Bill får tag i henne.
- Men…så tidigt?! Men….vem ska ta hand om William?? Frågar jag oroligt.
- Ta det lugnt, morsan tar hand om hundarna! Säger han och flirtar lite elakt innan jag tar fram en resväska och börjar packa….
Ca 2 timmar senare är vi tveksamt klara, och beger oss till flygplatsen, efter att vi lämnat över hundarna förstås;)
-Titta inte på destinationsskylten! Varnar Bill och skrattar till. Fansen på flygplatsen kan knappt tro sina ögon, vissa står bara och glor, vissa skriker deras (och någon gång hörde jag vårat) namn. Men livvakterna är inte att leka med;)
Några minuter senare sitter vi på ett privatflyg, fortfarande ingen aning om vart vi skulle åka. Inte ens flygvärdinnorna sade något. Jag hatade det verkligen.
-Tom, du får seriöst ta och lägga ner, BERÄTTA VART VI SKA! Ryter jag. Han bara skrattar och kysser mig passionerat.
- Aldrig….säger han och fnissar till.
- Försök inte, du fångar mig inte med dina blickar eller dina alldeles för underbara kyssar….säger jag varnande. Han kysser mig igen, och den här gången ännu mer passionerat.
- TOM! SLUTA! Säger jag och slår till honom lite löst. Han bara skrattar gott och lutar sig bakåt för att få en liten stilla sömn. Det behövde han, efter allt jobb de hade gjort innan. De hade bokstavligen slitit som djur. Det var ingen vacker syn, men det som definitivt var vackert var den jag såg rakt framför mig, och såklart mittemot mig. Två halvsovande, helt slutkörda tvillingbröder som fortfarande hade mer att ge.
Efter den härliga, lite kyliga turen kommer jag tillbaka i huset där Tom konstigt nog "välkomnar mig" och sen leder mig uppför trappan….
Comment the photo
19 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/466428394/
Visa toppen
Show footer