May
Saturday 13 August 2011 photo 133/134
|
132
BILL
Några veckor efter födelsen (4 oktober) var vi såklart tvungna att åka ut på jobb….Men vi kom såklart hem lite emellanåt…
Ett och ett halvt år efter deras födelse, hade jag precis tagit ledigt, och deras första steg blev tagna, och såklart upplagda på Alexandras Blogg… Hon bloggade efter varenda steg de tog, varenda ord (hennes första ord blev "Papa" för Billie, och ett svenskt ord, "Hej" för lilla Christel, när de var runt 9 månader).
Att kliva upp runt fem på morgonen istället för Alex, var inga problem, då jag var en nattmänniska, och älskade varenda sak de gjorde (lite creepy, jag vet, men jag älskade dem så mycket).
Runt sommaren 2011/2012, hade Tom bestämt sig, och han var gladare än någonsin. Jag var så glad för hans skull.
EMMA
Tvillingarna hade hunnit blivit gamla nog, så de halvkröp omkring, och gick runt ibland…De hade redan sagt sina första ord, och var otroligt lika deras älskade föräldrar.
Vackert nog, lämnade de varandra aldrig. Enda gången man bara såg en utav dem, var när den ena sov, eller gjorde något annat. De fanns alltid bredvid varandra.
Runt sommaren 2011/2012, hade vi inte så mycket att göra, men just den dagen, hade "tvätttjejen" som jag kallade henne i hemlighet, konstigt nog fått ledigt, och jag tog mig i akt att göra lite tvätt själv.
-Tooom! Ska de här verkligen tvättas? De ser inte alls smutsiga ut! Ropade jag när jag inspekterade hans blåa baggyjeans. Han kom snabbt, med ett stort leende på läpparna.
- Japp! Men…jag tycker du borde kolla fickorna, så ingenting förstörs…Eller kommer bort….sade han allvarligt, men med ett leende inom sig…
- Vad menar du?...sade jag, men började gräva i hans fickor, men stannade upp, när jag kände någonting i hans främsta högerficka.
Det var en liten ask. En svart liten vacker ask. Jag bara stirrade på den.
-Oj…jag kanske ska göra det på Riktigt vis…log han stort, och charmigt, och tog asken ifrån mig, och gick ner på sitt ena knä.
- Emma Jennifer Andersson. Vill du gifta dig med mig?...frågade han, med lugn, men lite darrig röst. Jag kunde inte få fram ett pip, utan nickade stumt på huvudet, och höll in i hans armar och kysste honom.
- Det tar jag som ett ja?...log han och såg mig djupt i ögonen. jag nickade, och en tår föll från min kind, som han snabbt torkade bort, innan han kysste mig igen….
Comment the photo
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/482872754/
Visa toppen
Show footer