July
Friday 9 May 2008 photo 1/3
|
Jag visste att det var sista gången jag skulle få hålla om dig, vara dig så nära, jag visste att det skulle vara den sista gången då jag skulle må riktigt riktigt bra. Man kan inte tro att ett djur kan sätta sig så djupt inne i ens hjärta, så djupt så att den aldrig kommer att försvinna, det förstår man inte förens det inte finns där mer, inte i hjärtat, utan tills den har slutat andas. Det är då man märker att det här kan jag inte leva utan, det här är mitt allt. Men det är då det är försent för att kunna ändra på någonting. Du vet att om det är nått jag skulle ville ändra tillbaka så skulle det första vara så att du och mormor kom tillbaka. Om den underbara tiden jag fick med dig kunde fortsätta, då skulle det inte ta timmar och en blöt kudde av tårar för en att somna, då skulle man ha en bra andledning till att kliva upp på mornarna, då kunde man ha någonting att längta efter varje dag. Det är ett år sen idag, klockan halv sju på morgonen. Även fast tiden ökar mellanrummet mellan dagar vi inte ha fått varit tillsammans, så kommer tiden aldrig, eller ingenting, att kunna ändra på platsen du har hos mig. Mormor dog halv sju på kvällen, du halv sju på morgonen. De sju prickarna du hade, eller har, på din bläs är också sju stycken, kanske betydde det de sju år som du blev. Sju år är för kort, på långa vägar. Nu tar det emot när man ska säga att nått är bäst, för den platsen har du redan tagit. Även om man säger: du är det bästa som finns, så vet man, iaf jag, att riktigt på toppen är bara du och mormor. Jag älskar dig gubben min, för alltid, oavsett var, oavsett när, oavsett hur. så ge mig tillbaka det jag älskar mest, ge mig tillbaka mig min livsglädje, ge mig tillbaka det bästa som finns
ge mig tillbaka dig.
jag älskar dig
Annons
Visa toppen
Show footer