April
Tuesday 1 March 2011 photo 6/13
|
Det kommer kännas skönt när jag är hemma igen
"kom nu" sa han. Jag snyftade och följde med dem ut igen. Tom ställde sig bredvid mig och la en hand över min rygg. Jag tittade på honom, mina ögon började tåras igen. Han försökte le, men jag såg att även han var ledsen. Jag tog ett djupt andetag och så drog resan igång. Vi checkade in våra saker. Jag och Tom fick sitta bredvid varandra medan Gustav och Georg satt. Jag försökte lugna ner mig. Planet lyfte och vi var på väg. Jag suckade och lutade huvudet mot fönstret. Jag kände Toms hand på min arm. Jag vände mig om och tittade på honom. Han försökte le.
"Tom jag vet att du försöker, men det hjälper inte mycket..." sa jag sorgset. Han klappade mig på armen och tog sedan bort handen. Jag lutade huvudet mot fönstret igen och slöt mina ögon. Jag vaknade inte igen förens vi skulle landa. Det var helt svart i flygplanet. Bara små lampor som lyste lite här och där. Jag hade en filt på mig. Jag tittade mig omkring och såg att Tom låg halvt medvetslös i sin stol. Han hade till och med munnen öppen. Jag flinade åt honom och hörde att de började prata i högtalarna. Jag knuffade på Tom för att försöka väcka honom. Han gnydde som en hundvalp och vägrade öppna ögonen.
"Tom! Vi ska landa!" väste jag och ruskade om honom. Han vaknade till och vevade med armarna och lyckades ge mig en käft smäll med hans armbåge. Jag höll för min läpp med ena handen och blängde på min bror.
"förlåt... Men du får inte väcka mig så" flinade han.
"höhöhö...." gruffade jag irriterat. Vi landade och fick gå ur planet. Jag sträckte på mig och kliade mig lite vid höften. Jag hörde att även Tom sträckte på sig. Det är inte svårt att missa. Varje gång han sträcker sig knakar det i hela hans kropp. Som ett gammalt benrangel. Jag skrattade när jag fick bilden framför mig av Tom som en gammal gubbe.
"vad är det som är så kul?" frågade Gustav.
"nej, ingenting" flinade jag.
"oki doki" flinade han och fortsatte gå. Vi tog våra väskor och möttes av hundratals fans. Jag försökte le. Flera utav dem sprang fram till mig och ville ta kort. Jag log på alla fotografierna. Tror jag. Vi satte oss i limousinen och åkte iväg. När vi kom fram till hotellet var klockan ca fyra på morgonen i Tyskland. Melody skulle bli sur om jag ringde och väckte henne. Hon brukar vara uppe vid nio tiden på morgonen. Speciellt nu när tvillingarna har kommit till världen. Jag ruskade på huvudet och gick in till mitt rum. Jag slängde väskan i den stora breda sängen och bara suckade. Jag tog av mig mina solglasögon och slängde dem på nattduksbordet. Jag gick in i badrummet och sköljde mitt ansikte. Sedan inspekterade jag min lägenhet. Det fanns en balkong, ett sovrum, ett badrum, ett kök, ett vardagsrum och en hall. Lagom stort för mig. Jag satte mig ute på balkongen och bara tittade ut över Tokyo. Jag suckade tungt och började tänka på Melody och tvillingarna. Tårarna började rinna och jag gick in till vardagsrummet. Jag satte på TV:n och tittade på en utav mina filmer som jag hade tagit med. När klockan närmade sig fem på eftermiddagen orkade jag inte mer. Jag tog telefonen och ringde till Melodys mobil. Inget svar. Jag provade att ringa hem istället.
"Hej, det är Rebecka" sa en bekant röst.
"hej Rebecka, är Melody där?"
"ja vänta lite" sa hon och gick med telefonen.
"hallå?" sa Melody på tyska.
"hej älskling! Vi är framme nu, eller ja, vi var framme för några timmar sedan, men ja... Jag ville inte ringa eftersom du kanske låg och sov"
"ah vad kul! Jag har inte sovit en blund inatt, så du hade lika gärna kunnat ringa"
"haha, det kunde väl inte jag veta" hon skrattade lite. Vi satt och pratade länge innan Tom stormade in i min lägenhet.
"vi ska iväg på intervju!" gormade han. Jag suckade.
"Melody, vi får höras lite senare, jag måste iväg. Puss jag älskar dig!" sa jag.
kommentera för mer^^
Minst 20 kommentarer ;))
Comment the photo
49 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bibis/482900988/
Visa toppen
Show footer