April
Monday 21 February 2011 photo 9/21
|
Del 9
Vad skulle jag säga? Att det aldrig skulle funka bara för att han var känd? Nej...
"Bill... Jag behöver lite tid att tänka... Allt kom liksom på en och samma gång..." sa jag. Han nickade.
"jag förstår" sa han. Jag blev chockad.
"förstår du?"
"ja, varför skulle jag inte förstå? Jag kan faktiskt tåla ett nej utan att bli sur"
"waaaoow!" sa jag och flinade. Resten av kvällen gjorde vi inte så mycket. Vi satt mest och pratade. När vi skulle gå någonstans så höll vi alltid varandra i handen. Vid tre tiden ville Bente åka hem. Hon orkade inte mer. Vi gick till hallen för att hämta våra jackor.
"här är mitt nummer, ring mig om du vill träffas" viskade Bill och gav mig en lapp. Jag tog den och stoppade den i fickan. Jag tog på mig jackan och kollade på Bente.
"klar?" frågade jag. Hon nickade. Jag vände mig mot Bill.
"det var trevligt att ses igen" han nickade. Vi gav varandra en sista varm kram innan jag och Bente gick ut till taxin som väntade på oss. Mannen öppnade dörren och vi klev in.
"hade ni det trevligt?" flinade chauffören.
"ja" sa jag och Bente i kör. När vi kom till hotellet såg vi en söt hund fastbunden utanför porten.
"åh så söt!" sa Bente.
"ja! Åh, jag måste hälsa på den!" sa jag och gick fram till den. Jag hann precis sträcka ut handen innan den började morra mot mig. Snabbt drog jag tillbaka handen.
"eller inte..." Bente började as garva åt mig.
"det var inte roligt" sa jag med bebis röst.
"jo!" skrek hon av skratt.
"sluta! Du väcker hela jävla hotellet" men hon sket i vad jag sa och bara skrattade. Jag suckade och fick dra in henne. Jag släpade med mig henne till hissen och tryckte på våran våning. Hon bara fortsatte skratta.
"okej, vafan har Tom gett dig?" sa jag. Hon svarade inte utan bara fortsatte skratta. Jag suckade.
"hopplösa människa" hissen stannade och jag fick släpa ut Bente. När vi hade kommit halvvägs till lägenheten slutade hon skratta.
"Tomi!!" skrek hon. Jag stannade. Hon reste på sig. Och där kom Bill och Tom.
"hej tjejer" sa Tom. Han kramade Bente och gav henne en liten puss på kinden. Hon log. Bill log och vi kramade varandra.
"bor ni här?" frågade Tom. Jag och Bente nickade samtidigt.
"coolt" flinade han.
"ja, men jag tror vi måste gå nu. Bente är väldigt trött" sa jag och stirrade på henne. Hon flinade fånigt. Vi fyra gick tillsammans genom korridoren. Bill och jag gick bredvid varandra under tystnad medan Tom och Bente pladdrade på om allt möjligt.
"hur har du stått ut?" viskade jag och Bill samtidigt. Sedan började vi skratta. Tom och Bente tystnade och kollade på oss.
"vad är det roliga?" frågade Tom.
"nej ingenting" skrattade Bill. Tom rynkade pannan åt sin bror. Tillslut kom vi fram till min och Bentes lägenhet. Vi sa hejdå till killarna och sedan gick vi in. När vi stängde dörren och hade tagit av oss stannade Bente upp.
"vad är det?" sa jag.
"jag... tror... jag är kär..."
"va? I vem?"
"Tom..." sa hon och kollade på mig.
"trevligt, trevligt" flinade jag.
"nej! Han är ju känd! Det kommer aldrig gå"
"bara för att han är känd, betyder inte det att han inte förtjänar dig" jag blev häpen över vad jag sa och tänkte på det. Varför tänkte jag inte på det när Bill sa att han trodde att han gillade mig mer än som vän? Jag suckade för mig själv och gick in i mitt rum.
"god natt Bente!" sa jag innan dörren stängdes.
Kommentera för mer ;)
Del 9
Vad skulle jag säga? Att det aldrig skulle funka bara för att han var känd? Nej...
"Bill... Jag behöver lite tid att tänka... Allt kom liksom på en och samma gång..." sa jag. Han nickade.
"jag förstår" sa han. Jag blev chockad.
"förstår du?"
"ja, varför skulle jag inte förstå? Jag kan faktiskt tåla ett nej utan att bli sur"
"waaaoow!" sa jag och flinade. Resten av kvällen gjorde vi inte så mycket. Vi satt mest och pratade. När vi skulle gå någonstans så höll vi alltid varandra i handen. Vid tre tiden ville Bente åka hem. Hon orkade inte mer. Vi gick till hallen för att hämta våra jackor.
"här är mitt nummer, ring mig om du vill träffas" viskade Bill och gav mig en lapp. Jag tog den och stoppade den i fickan. Jag tog på mig jackan och kollade på Bente.
"klar?" frågade jag. Hon nickade. Jag vände mig mot Bill.
"det var trevligt att ses igen" han nickade. Vi gav varandra en sista varm kram innan jag och Bente gick ut till taxin som väntade på oss. Mannen öppnade dörren och vi klev in.
"hade ni det trevligt?" flinade chauffören.
"ja" sa jag och Bente i kör. När vi kom till hotellet såg vi en söt hund fastbunden utanför porten.
"åh så söt!" sa Bente.
"ja! Åh, jag måste hälsa på den!" sa jag och gick fram till den. Jag hann precis sträcka ut handen innan den började morra mot mig. Snabbt drog jag tillbaka handen.
"eller inte..." Bente började as garva åt mig.
"det var inte roligt" sa jag med bebis röst.
"jo!" skrek hon av skratt.
"sluta! Du väcker hela jävla hotellet" men hon sket i vad jag sa och bara skrattade. Jag suckade och fick dra in henne. Jag släpade med mig henne till hissen och tryckte på våran våning. Hon bara fortsatte skratta.
"okej, vafan har Tom gett dig?" sa jag. Hon svarade inte utan bara fortsatte skratta. Jag suckade.
"hopplösa människa" hissen stannade och jag fick släpa ut Bente. När vi hade kommit halvvägs till lägenheten slutade hon skratta.
"Tomi!!" skrek hon. Jag stannade. Hon reste på sig. Och där kom Bill och Tom.
"hej tjejer" sa Tom. Han kramade Bente och gav henne en liten puss på kinden. Hon log. Bill log och vi kramade varandra.
"bor ni här?" frågade Tom. Jag och Bente nickade samtidigt.
"coolt" flinade han.
"ja, men jag tror vi måste gå nu. Bente är väldigt trött" sa jag och stirrade på henne. Hon flinade fånigt. Vi fyra gick tillsammans genom korridoren. Bill och jag gick bredvid varandra under tystnad medan Tom och Bente pladdrade på om allt möjligt.
"hur har du stått ut?" viskade jag och Bill samtidigt. Sedan började vi skratta. Tom och Bente tystnade och kollade på oss.
"vad är det roliga?" frågade Tom.
"nej ingenting" skrattade Bill. Tom rynkade pannan åt sin bror. Tillslut kom vi fram till min och Bentes lägenhet. Vi sa hejdå till killarna och sedan gick vi in. När vi stängde dörren och hade tagit av oss stannade Bente upp.
"vad är det?" sa jag.
"jag... tror... jag är kär..."
"va? I vem?"
"Tom..." sa hon och kollade på mig.
"trevligt, trevligt" flinade jag.
"nej! Han är ju känd! Det kommer aldrig gå"
"bara för att han är känd, betyder inte det att han inte förtjänar dig" jag blev häpen över vad jag sa och tänkte på det. Varför tänkte jag inte på det när Bill sa att han trodde att han gillade mig mer än som vän? Jag suckade för mig själv och gick in i mitt rum.
"god natt Bente!" sa jag innan dörren stängdes.
Kommentera för mer ;)
Comment the photo
18 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bibis/485425316/
Visa toppen
Show footer