August
Monday 20 August 2012 photo 57/57
|
Change
jag har länge tänkt att dela med mig av mitt liv för er, ni är ändå min familj. Men när jag läst vad alla andra som har skrivit har gått igenom så känns det som om min historia inte är någonting.. men den har fått mig att må så sjukligt dåligt ... så jag tänkte att jag ändå skulle skriva den... så förlåt mig om den är typ ... konstig och dålig.. men jag vill dela med mig av den.
Jag har aldrig riktigt passat in. Jag har inte varit den som alla har tyckt om och som har varit populär. Det började redan i unga år. När jag började 1:an på grundskolan så var jag väldigt glad och positiv, skrattade och pratade hela tiden. Sen fanns det en tjej, hon förstörde allting. Hon började bli elak mot mig. Sa att jag va ful, att jag hade fula kläder, att jag va missbildad som skrev med vänster hand osv. Tänk att vara en liten 7 åring och få höra sånt här. Det förändrade mig helt. Jag blev tystare redan då. Hon fortsatte ända upp till 6an med att trakistera mig och jag blev tystare och tystare, trodde att det var något fel på mig, eftersom jag hade dom emot mig. När jag gick i 3:an flyttade min bästa vän till Borås, vi delade allting och sånt... och vi har tyvärr inte kontakten längre. Men henne kunde jag liksom lita på, men hon bara försvann. När jag började 6:an så började jag på högstadieskolan, eftersom det är så här i den här hålan. Allting blev nytt förutom att klassen va kvar och jag kände att nu blir det en ny början. Ja, det blev en ny början för hela bunten förändrades. Mina få kompisar som jag hade lämnade mig och började umgås med "dom coola" och jag blev den där tjejen som kom utanför. Det fanns en tjej som accepterade mig och vi umgicks en hel del men tillslut lämnade hon mig också. Det va på den här tiden som lunarstorm var populärt (någon kanske vet vad det är haha) och jag skrev ett meddelande till henne där och typ skrev att när vi börjar högstadiet så skulle jag lämna henne ifred , bara hon umgicks med mig. Jag hade hela mitt förra gäng emot mig och de började göra en "lek". De tog på mitt skåp i skolan och så typ ... äcklade de sig och tog på någon annan och så gick det runt sånt. Jag visste inte om det till en början tills hon där kompisen berättade det för mig. Jag blev såklart skitledsen och började må ännu mer dåligt. Då fick jag beskedet, min gammelmormor hade dött. Jag blev såklart ledsen men vi stod inte så nära. En vecka senare fick jag ett nytt besked, min morfar hade dött. Jag va helt förkrossad och gick inte till skolan på 1 vecka. Han va min bästa vän, det va honom jag kunde lita på. Jag satt i skolan och grät och för en gång skull så brydde sig mina klasskompisar och tröstade mig. Jag trodde att de hade förändrats så jag blev ändå rätt glad. Men så fort jag slutade lipa i skolan så började de springa ifrån mig igen och allting sånt. Jag va alldeles för feg för att göra någonting och säga till läraren, jag tänkte att 6:an snart va slut och jag skulle få slippa den där klassen.
Senare började jag högstadiet. Jag tänkte att det skulle bli en ny början, att jag skulle få må bra igen. Det va bra i ca: 1 månad men sedan så splittrades det stora tjejgänget vi va. Eftersom jag är så himla hjälpsam som jag är så va jag på bådas sidor och BÅDA sidorna började stöta ut mig och jag skulle va tvungen att välja en sida... det va då en tjej som jag lärde känna genom estetlektionerna kom in i mitt liv. Vi delade allting. Vi gjorde allting ihop. Problemet va att hon inte gick i min klass. Vi gick så och var i olika klasser i hela 7;an och i 8an fick vi beskedet att vi skulle få gå i samma klass, hon började min klass. Vi va JÄTTEGLADA. Men eftersom hon va en sån som försökte styra över mig så började vi bråka för jag låter inte folk göra det... och då så hon massa falska rykten om mig och fick verkligen HELA klassen emot mig. Då menar jag hela. Jag va själv hela tiden. Hade ingen kompis i klassen och alla 8:or va emot mig för man kunde ju inte umgås med konstiga Anna...
Jag mådde så sjukt dåligt under den perioden. Jag kunde gå och sätta mig jämte dom i matsalen och de flyttade på sig och satte sig vid något annat bord. Jag kunde gå förbi och de började skratta åt mig, de kunde loska i mitt glas och massa sånt. Jag va helt enkelt en person som ALLA hatade. Jag hade väldigt mycket självmordstankar under den perioden men fick aldrig liksom.... till det.
Jag gick och konfirmerade mig under den perioden och tyckte det där med kyrkan va rena rama påhittet så jag va inte så speciellt aktiv. Men mamma, pappa och min kristna bror tvingade mig till det så jag klarade igenom mig hela perioden och va jätte uttråkad. (ni kanske vet känslan om ni har konfirmerat er?) så åkte jag på ett sommarläger med konfirmandgruppen och eftersom jag va hatad fortfarande så hade jag inga vänner där så jag hängde en del med mina ledare och fick jätte bra kontakt med dom. De fick mig att inse att det inte alls va skitsnack och på det lägret blev jag kristen.
Jag kom tillbaka till skolan på mitt 9:onde år och hade alltid mina ledares stöd genom hela skiten. De kunde hacka så mycket de ville på mig men jag brydde mig inte lika mycket. De gav vikan eftersom den där kompisen som hade fått alla emot mig började prata med mig igen och vi återfick kontakten, vilket va väldigt gött och sånt.. men fortfarande mådde jag dåligt med de övriga i klassen.
Jag började gymnasiet och fick nya vänner men under en period blev allt väldigt jobbigt. Min kompis som jag hade börjat få kontakt med där slutade och jag blev åter igen ensammare, men jag fick ändå bra kontakt med mina klasskompisar sen och sånt så det va verkligen inte sånt. Men såfort det va någonting, dom viskade eller liknande så kunde jag börja gråta för jag visste inte riktigt, de kunde ju va om mig..
Jag försökte hitta mig själv under denna perioden och fick världens Idolgalenhet anfall. Ja, tänk er hur ni är med justin, det och 100 gånger värre. Jag va helt GALEN verkligen. Allt kretsade kring erik grönwall, rabih jaber och eddie razaz och fick jag inte träffa dom osv så kunde jag typ ligga och gråta i åratal eftersom det va så (så ja, jag förstår er) och ja, det blev min stämpel i klassen, den galna Anna. Den hade jag kvar under hela perioden.
Sen gick erik med i heat och jag mådde skitdåligt, det va då jag fann Justin. Hans musik fanns där och tröstade mig och jag insåg snabbt att jag hade blivit en belieber. Jag ville inte inse det först och mina klasskompisar va på mig en del där ett tag men sen la det sig. Jag kom in i en ny idolperiod och va ännu mer galen, åkte till Örebro för att se dom.. och jag bor ändå vid göteborg.
Det va genom dom som jag började finna mig själv, faktiskt. De fick mig att få mitt rätta jag, alla snackar om att justin har gjort så, men det va inte så här. Han bara hjälpte mig.
Jag har väldigt bra kontakt med dessa människor. Eddie Razaz är som en bror, han vet allt. Daniel norberg är också som en bror osv..
Under denna perioden hade jag också fått en bästa vän, felicia. Vi delade allting och hon är fortfarande min bästa vän. (va med henne i turkiet) hon är 2 år yngre än mig men det skiter jag i. Hon är typ, mitt allt. <3Och tack vafre henne så blev jag ännu mer mitt rätta jag och hara fått jätte många kompisar genom henne. 3 utav dom är mina bästa vänner nu. Einar, Karl och Jaqueline.
Sen kom Joachim in i mitt liv, min pojkvän alltså. Genom honom så har jag insett att man behöver inte massa idoler för att må bra, man behöver nite skrika sig hes för att få uppmärksamhet. Han fick mig att känna mig älskad på riktigt och fick mig att våga visa vem jag var. Det känns ibland som om han är den enda som verkligen älskar mig, ifrånsett från Jesus, och det är en go känsla att efter mer än 1 år ändå känna sig skit nykär. <3
Jag har fått bakslag från allting och jag har känt mig skitensam även om jag har helt underbara vänner, världens bästa pojkvän osv, bra idoler (justin <3) osv... men jag vet ändå att det finns någon där ute som verkligen älskar mig och bryr sig om mig.
en period som jag fick bakslag va bla när min kompis tog självmord. Några beliebers vet om det, och har funnits och stöttat mig genom det. Även om det va i februari, så mår jag fortfaradne dåligt över det... hon va liksom, världens underbaraste, och så är hon... borta :/ jag kunde se syner om att djävulen ville kontakta mig, osv. svårt att förklara för er som inte riktigt vet något om honom så ... men asså.. ja.
nu ska jag inte skriva allt för mycket för tror inte ens att någon läser detta...
men ni ska veta att utan er, utan mina vänner, utan jocke, idoler osv.. så skulle jag ALDRIG orkat mig igenom detta. Så tack,
en av mina största önskningar är att få berätta detta för Justin, och att berätta det för er beliebers gör mig ännu gladare.
Men ja, det är liksom inte världens berättelse som många andra berättat.... men den är tillräckligt jobbig för att jag ska sitta med tårar i ögonen nu när jag skriver det.
Nu har jag inte berättat allt i största detalj, jag lovar.... det va värre än vad det låter... men jag kan inte berätta allting, för det skulle bli ÄNNU längre..<3
kram.
Jag har fått bakslag från allting och jag har känt mig skitensam även om jag har helt underbara vänner, världens bästa pojkvän osv, bra idoler (justin <3) osv... men jag vet ändå att det finns någon där ute som verkligen älskar mig och bryr sig om mig.
en period som jag fick bakslag va bla när min kompis tog självmord. Några beliebers vet om det, och har funnits och stöttat mig genom det. Även om det va i februari, så mår jag fortfaradne dåligt över det... hon va liksom, världens underbaraste, och så är hon... borta :/ jag kunde se syner om att djävulen ville kontakta mig, osv. svårt att förklara för er som inte riktigt vet något om honom så ... men asså.. ja.
nu ska jag inte skriva allt för mycket för tror inte ens att någon läser detta...
men ni ska veta att utan er, utan mina vänner, utan jocke, idoler osv.. så skulle jag ALDRIG orkat mig igenom detta. Så tack,
en av mina största önskningar är att få berätta detta för Justin, och att berätta det för er beliebers gör mig ännu gladare.
Men ja, det är liksom inte världens berättelse som många andra berättat.... men den är tillräckligt jobbig för att jag ska sitta med tårar i ögonen nu när jag skriver det.
Nu har jag inte berättat allt i största detalj, jag lovar.... det va värre än vad det låter... men jag kan inte berätta allting, för det skulle bli ÄNNU längre..<3
kram.
Annons
Anonymous
Thu 23 Aug 2012 18:32
Anna, jag finns verlligen här för dig!
det e bara o skriva i kik..! <33
det e bara o skriva i kik..! <33
Anonymous
Tue 21 Aug 2012 20:50
åh sötnos! de e bara att skriva till mig i pm om det är något! allt jag läste. jag började gråta.. de påminnde om mig.. de e bara å skriva. var gått igenom det mesta jag me.. käns hemskt att läsa dehär! duvet vart du har mig nu iallafall!
beliebers hjälper varandra. vi e som en familj.
beliebers hjälper varandra. vi e som en familj.
Anonymous
Tue 21 Aug 2012 22:40
åh tack, detsamma gumman! Jag mår dåligt att höra att folk går igenom det jag gjort :/<3
Anonymous
Tue 21 Aug 2012 23:21
de ska du inte göra! lev livet! fokusera på dig själv å bara njut av allt bra du kämpat ihop dig till! det är du så värd!
Anonymous
Tue 21 Aug 2012 23:44
aaw tack! MEn jag är en person som älskar att hjälpa såna som går igenom sånt jag har gjort för jag vet liksom känslan.:!
bieber Karlsson
Tue 21 Aug 2012 15:58
finns för dej och du kan snacka med mej om allting<3
känner du Eddie razaz?:)<3
känner du Eddie razaz?:)<3
bieber Karlsson
Tue 21 Aug 2012 21:31
jag har träffat hnm , en gång när han va på eurostop i halsmtad en gång :D♥
Anonymous
Tue 21 Aug 2012 22:40
han är verkligen JÄTTE SNÄLL! helt underbar kille är han <3
Anonymous
Tue 21 Aug 2012 11:20
Finns syster<3
Anonymous
Tue 21 Aug 2012 10:30
Juliaaa! Du får inte känna så! :(<3 du vet att jag alltid finns för dej Julia! <33
Finns för dej oxå anna!<33
Finns för dej oxå anna!<33
981607
Tue 21 Aug 2012 08:06
Så hemskt finns om du vill snacka det är bara att slänga iväg ett pm ;) <3
Anonymous
Tue 21 Aug 2012 07:32
Finns syster<3 känner igen mig, mobbning och utfrysning, elr va de heter, är de värsta som finns<3
Anonymous
Tue 21 Aug 2012 07:20
kram <3
Anonymous
Tue 21 Aug 2012 06:46
Finns! <33
~Tone Aldén~
Tue 21 Aug 2012 00:27
Anna, du så underbar och stark, jag visste mycket om dig men allt visste jag inte hur dåligt du verkligen mått, du är min bästa vän, och syster<3
Anonymous
Tue 21 Aug 2012 00:28
det är så svårt att förklara sånt här, det är liksom typ ingen som vet ALLT. alla får reda på mer och mer varje dag typ .. för de kommer upp nya grejer hela tiden typ..<3
älskar dig syster <3
älskar dig syster <3
~Tone Aldén~
Tue 21 Aug 2012 00:32
Ja jag förstår, men liksom har aldrig vetat att det var så här, du är så stark hela tiden, du är verkligen värd det bästa<3
Anonymous
Tue 21 Aug 2012 00:10
åh gud, stackare.. :(
bra att det är bättre nu iallafall <3
bra att det är bättre nu iallafall <3
Anonymous
Tue 21 Aug 2012 00:30
finns alltid om det skulla vara något, bara skriv! :( <3
Anonymous
Tue 21 Aug 2012 00:07
så jävla taskiga del kan vara, usch :(
finns alltid för dig om du behöver snacka <3
finns alltid för dig om du behöver snacka <3
Anonymous
Tue 21 Aug 2012 00:03
usch fick värsta tårarna när jag läste detta :/<3
MylifeMystory
Mon 20 Aug 2012 23:58
Usch, vet pressis hur det känns jag blev också mobba och blir det fortfarande pga min hy men jag använder täckmedel och sånt så dom lämnar mig ifred och sen i förskolan var jag alltid ensam för att mitt namn var konstigt osv. Men jätte starkt av dig att orkat gå igenom det, skit starkt gjort! <3
Finns ALLTID #beliebershelpsbeliebers #belieberfamily <3<3<3
Finns ALLTID #beliebershelpsbeliebers #belieberfamily <3<3<3
Anonymous
Mon 20 Aug 2012 23:59
ååh fy, asså ush! hatar verkligne mobbning...
tack detsamma! <3
tack detsamma! <3
Rebecka
Mon 20 Aug 2012 23:49
Åh, jag fick typ blinka mkt för att tårarna inte skulle rinna !
fina du, jag finns om du behöver snacka! <3
fina du, jag finns om du behöver snacka! <3
Anonymous
Mon 20 Aug 2012 23:45
Mobbning och utfrysning är det dummaste och ååh finner inga ord hur sjukt mycket jag hatar det :'s. Tycker så sjukt synd om dig för jag vet hur det känns gick igenom mobbning/utfrysning från 6 års till 7:an <3. Men finns om du behöver prata <3
Anonymous
Mon 20 Aug 2012 23:46
ja, man känner sig så sjukt ... borta.. eller asså, man vet inte riktigt... det går inte att förklara känslan :(
tack dsm <3
tack dsm <3
Anonymous
Mon 20 Aug 2012 23:48
känslan är så jäkla hemsk att man bara vill försvinna. I flera år och många olika till fällen ljög jag att jag var sjuk för att slippa gå till skolan och ibland ljög jag i skolan också för att kunna fara hem <3
Anonymous
Mon 20 Aug 2012 23:56
jaa, känner igen det där.. va sjuk 1 vecka i månaden... mer än det liksom...<3
Anonymous
Mon 20 Aug 2012 23:39
Usch, måste vara hemskt! Vet ungefär hur de är, de är en fett jobbig period...finns alltid här, en familj håller ihop oavsett vad :)<3
69 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biebergruppen/508840318/
Visa toppen
Show footer