August
Saturday 16 February 2013 photo 10/18
|
Change
Vet att detta nt handlar om Justin, men vi är väl en familj? #bieberfamily
känner bara för att skriva av mig lite, känner att ni bör veta.
Vi alla har den perioden i livet där allt bara känns världelöst, har nog varit där ett antal gånger i mitt 15åriga liv.
Mitt liv har nog nt varit bland dom lättaste, hade lätt valt att få leva normalt.
Ända sedan jag föddes har jag haft otroliga utbrott, skrikit och ha mig hela tiden. Mamma tog kontakt med BUP när jag var runt 3 då hon mådde dåligt av mina utbrott. Jag bodde då i skåne, föddes där och flyttade till halmstad som 2-3åring. Mamma fick ett till barn, min lillebror som är 2år yngre än mig i halmstad. När jag var ca. 5 år skilldes mina föräldrar. I början träffade jag min pappa varana vecka, men bara efter ett tag flyttade han tillbaka till skåne och såg nt honom mer på år.
När jag började skolan blev jag genast mobboffret, pga. mitt betende och att jag råkade vara en aning storväxt gjorde att jag blev konstig bland dom andra. I 5:an började mamma ta kontakt med BUP igen då mina utbrott bara fortsatte, jag kunde bli jätte förbannad för minsta lilla, även gråta och hålla på. Dom gjorde nt så mkt utan lät tiden gå.
Jag hade de jobbigt i skolan, blev ofta inkallad på möten tsm med personer som mobbade mig, trro ni att de hjälpte? knappast.
Jag började 7:an och då upptäckte mamma att jag började skolka, låg bara i sängen, stirrade in i väggen, åt knappt något, självmordstankar, jag var alltså djupt deprimerad. Detta fortsatte ett tag tills mamma ringde BUP när hon kom på mig när jag verkligen försökte ta mitt liv.
Mina vänner började unvika mig då dom tyckte att jag var ego, ville inte prata om mina självmordstankar med någon.
BUP kallade in mig på möte och efter ett tag fick jag veta att jag hade en diagnos som heter ADD, mitt betende hade fått ett namn, ända sedan jag var 3 och tills jag var 13 hade jag gått omkring och inte haft en aning om vad de var för fel på mig förrän då.
Jag fick även veta att jag hade en slags deprations svårighet, vilket gjorde att jag blev ännu mer deprimerad, de blev liksom för mycket. Jagbörjade ta mediciner, försökte komma tbx till skolan men då jag var utfryst av alla stnnade jag hemma resten av terminen.
Under sommarlovet rede jag ut allt med mina vänner som sedan började acceptera mig, så när skolan började igen, då började jag 8:an, gick jag faktiskt till skolan.
Dock så var de nytt för alla, jag visste knappt vem jag var längre, började gå till kurator, pratade med psykolog, även pratade jag mycket med min mentor. Min biologiska pappa hade jag nt hört ett ljud från sedan han flyttade till skåne vlket gjorde att jag kunde bli lite nere om man pratade om honom.
Han hörde aldrig av sig, verkade nt ens bry sig om att han hade en dotter, istället träffade han min bror ofta, men mig, jag var som luft.
När jag tillslut började skita i honom tog de 1 år innan han fattade att jag också fanns. Innan jag skulle börja 9:an började han höra av sig till mig, en bra börja men jag kommer aldrig kunna lita på honom igen efter alla år han har struntat i mig.
Nu går jag sista terminen i 9:an, medicineras fortfarande för min diagnos, pratar med en psykolog var 3:e månad och även med kuraton 1 gång i veckan, har kanske inte jätte många vänner men jag har vilket är huvudsaken.
Jag är 15, ska fylla 16 och har upplevt mycket på kort tid.
För er som kanske undrar vad ADD är kan jag förklara, de är en liknande diagnos som ADHD, H:et i ADHD står för rastlöshet, Dom som har ADD är inte rastlösa, dock har men extra problem med antingen, konsentrationen, sömnen eller att äta regelbundet. Jag har extra problem med min konsentration och sömn, tar även medicin för min sömn.
Då jag vill att folk ska veta vem jag är är jag öppen om min diagnos, mina problem osv. Vill att alla ska kunna acceptera mig för den jag verkligen är.
Tack för att du orkade lösa denna text om mitt röriga liv :)
Ni behöver nt tycka synd om mig, jag har ju nt direkt valt att få detta liv, är van vid allt skit osv, men ni får såklart säga era åsikter, tack för mig #belieberfamily
Annons
Anonymous
Sat 16 Feb 2013 23:24
Riktigt starkt skrivet av dig! Lägg gärna till mig om du har något mer intressant, kan även berätta om mitt liv om du skulle vilja. <3
ηєνєя ѕαу ηєνєя ♥
Sat 16 Feb 2013 23:20
Det är väldigt modigt även dig att skriva det här! Finnd alltid :)
Mysan
Sat 16 Feb 2013 20:25
I början skrev du att man har en period, jag har blivit misshandlad av folk i min skola o av min brorsa i 8 år. Och vart mobbad alla dom åren
kidrauhllove
Sat 16 Feb 2013 20:24
Jag beundrar dig för att du är så stark och orkar/vågar att dela med dig om de här. har själv mått lite dåligt för att folk har påpekat att det är en sak som är fel med mitt utseende. finns för dig<3
Anonymous
Sun 17 Feb 2013 18:06
fick nästan tårar i ögonen :') Ni alla är så sjukt söta, bättre familj kan man inte hitta <3
NothingLikeUs
Sat 16 Feb 2013 20:01
Stark du är som vågar berätta! Finns i PM om du vill skriva mer <3
Anonymous
Sat 16 Feb 2013 19:26
Finns alltid ifall det är något! <3
Fangirl ♡
Sat 16 Feb 2013 18:59
stackare. Finns alltid. Jag har också varit mobbad, inte kul. Jag har också en sjukdom. Du är stark <3
Fangirl ♡
Sat 16 Feb 2013 19:05
aw, tack <3. Men hur mår du nu? själv så har jag sjukdomen diabetes, tar sprutor mot det. Har haft det i 6 år.
Anonymous
Sat 16 Feb 2013 19:09
Jo, jag kämpar på fortfarande, försöker orka klara skolan, 3 månader kvar sedan går jag ut 9:an :)<3
Oh, jobbigt :/<3
Oh, jobbigt :/<3
Fangirl ♡
Sat 16 Feb 2013 19:10
Vad bra! försök göra det bästa du kan, du kan inte göra mer än det. Men jag mår fint <3
sandra johansson
Sat 16 Feb 2013 18:49
åh stackare, om du skulle behöva prata med någon så finns jag!
Anonymous
Sat 16 Feb 2013 18:31
Jag finns om du vill prata<3
50 comments on this photo Show all comments »
Directlink:
http://dayviews.com/biebergruppen/512972572/
Visa toppen
Show footer