Jag har ont i hela min kropp. Jag tror inte att det är sant, jag tror inte att det är sant det som händer. ! år? När då? När passerade det däråret förbi? När exakt? Jag själv har inte märkt av något år. Bara en lång period av ensamhet och tårar och saknad. Jag är på någotvis så bra att jag klarat av det. Jag har varit stark som klarat mig hit. Jag lovade mig själv att ge allt 1 år. 1 år skulle jag härda ut och kämpa. 1 år sen så skulle det kännas lite bättre. Det lovade jag mig själv. Egentligen skulle jag vilja ta en paus från mitt liv nu. Nu när jag klarat av ett helt år utan Simon. Det är knappt så man tror att det är sant. Simon min bästaste vän finns inte. Han har inte funnits på jorden på ett år. Han har alltid funnits inom oss denhär tiden men han finns inte vid livet. Jag hoppas han har fått ro där han är nu. Att han känner att allt det där onda är borta från honom. Att han mår bra. Jag hoppas att han känner att det var värt det för om det vore förgävesvore all denhär smärtan så djävla onädig. Men jag kan gå igenom det här för simons välmående. Jag kan göra det för honom fast jag inte vill. Jag vill bara att han ska komma nu och säga att allt var ett test eller något. Han ville bara testa och se hur vi skulle klara oss, hur vi skulle reagera och hur vi skulle omvärdera livet. Han ville bara lära oss alla något, han vill lära oss hur vi ska uppskatta livet. Så Simon han kommer hem ikväll? Gör du det, Simon? Jag vet ju innerst inne att det händer inte. Jag har själv sett med egna ögon, att Simon inte finns på jorden mer. Han finns pångn vackrare plats. Där har han det bra. Jag vet att utan Simon så har jag gjort många dåliga saker. Jag har flera gånger tappat fattningen och glömt bort vem jag är. Jag har gjort saker jag inte är stolt över och ibland är jag fruktansvärt rädd att Simon ska ogilla mina handlingar. Att han ska bli så fruktansvärt arg att den dagen då det är tänkt att vi möts på andra sidan så vill han inte veta av mig. För jag tror att jag ska äkla honom. Han kanske inte trodde min kärlek till honom var äkta. Men enda anledningen till att jag gör sjuka saker är för att jag låssas vara någon annan. Jag bryr mig inte ett skit om vad som händer efter utan gör bara det jag gör för att se att jag kan. Men det är så fruktansvärt fel. Men Jag hoppas att Simon förlåter mig och att han vill ta emot mig. Att han vill mosa mig med sin kram. Det skulle jag gilla. Men jag saknar honom så fruktansvärt mycket att hela min kropp mår dåligt, jag vill bara säga upp mig från mitt liv och ligga imin säng för resten av mitt liv. Men jag vet att det inte heller går. Men jag saknar honom. Det gör jag verkligen. Av hela mitt hjärta. Jag saknar honom så mycket att mitt hjärta värker. Jag saknar dig Simon. Och jag älskar dig.

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Comment the photo

Anonymous Wed 7 Nov 2007 19:09

Jag är så himla stolt över dig! att jag känner en sån fin människa är jag glad över, och få förunnat. Jag tror verkligen att Simon är grymt stolt över dig, hur bra du kämpar på och hur stark du är, han kommer alltid finnas med dig och han skulle inte lämna dig om han inte visste att du fixar dethär. Han kommer pysa av stolthet när ni träffas igen!

- Read more -

MyNeverland Wed 7 Nov 2007 10:28

finns här vännen..!!!

- Read more -

somethingblue Wed 7 Nov 2007 05:42

billa vännen, det är galet att det gått ett år. känns som det var nyligen vi fick det hemska beskedet. men du är stark billa, det vet jag. kämpa på! och hoppas allt är bra med dig annars ( L )

- Read more -