åh idag, är så hemsk. på någotvis. jag saknar en person, jag saknar simon. jag minns när vi för allra allra sista gången fick se honom. när vi skulle ta farväl. när jag för sista gången fick stå där, hålla hans hand det hårdaste jag kunde och bad honom att snälla andas igan! kom igen simon, jag vet att du kan. ser du inte simon? ser du inte att alla står här och är ledsne och det är bara du som kan få alla dess människor att må bra. bara du simon. så vore det för mycket begärt om du bara reste dig upp från kistan och flina ditt simon flin, tog en prilla och sa tjena, va fan gör ni? vorde det så mycket begärt simon? tänk att jag ns stod då och önska det fast jag visste att det inte gick. men jag ger aldrig upp. simon finns inte på jorden längre men jag vet att han finns. han finns i mitt hjärta, i simon delen av mitt hjärta. där kommer han alltid, alltid finnas! åh simon vad jag saknar dig, dina mjuka pussar från dina små läppar. dina varma långa kramar. dina snygga ögon som tittar så djupt i mig att du nästan ser igenom mig. jag saknar din närhet och all den kärlek du gav mig. att få käna sig så älskad och samtidigt få älska. jag älskar dig simon, och jag ber dig håll om mig inatt!

<3 vännen (F) han finns och han vakar över dig är jag säker på!