Att Vara Stark

Att vara stark är inte
Att aldrig falla
Att alltid veta
Att alltid kunna

Att vara stark är inte
Att alltid orka skratta
Att hoppa högst
eller vilja mest

Att vara stark är inte
Att lyfta tyngst
Att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är
Att leva livet som det är
Att acceptera dess kraft
och ta del av den
Att falla till botten
Slå sig hårt
Och alltid komma igen

Att vara stark är
Att våga hoppas
när ens tro är som svagast

Att vara stark är
Att se ljus i mörkret
Och alltid kämpa
för att nå dit.

Det är vackrast....

Det är vackrast när det skymmer
All den kärlek himmlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden, över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet människan som lån.

Allt är mitt, och allt skall tagas ifrån mig,
inom kort skall allting tagas ifrån mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra - ensam utan spår.

-Pär Lagerkvist-

Ja, visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider
- tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar.

Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar glömmer

att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden

- känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen.
Karin Boye

Jag har drömt om dig förut

Jag har drömt om dig förut.
Men åren gick och drömmarna tog slut.

Tiden var inte rätt för oss då.
Vi sågs igen, och mitt hjärta började slå.

Jag kunde inte hålla tillbaka, jag ville ha dig då och där.
Nu påstår du att jag inte kan vara kär.

Om ödet ville ha oss, varför backar du ur?

JAG VILL JU HA DIG NU!

En ensam liten flicka

En ensam liten flicka, på sängkanten satt,
hon rörde sig inte utan var alldeless matt.
Hennes blanka ögon längtade bort,
flickan var sjuk och hennes liv blev kort.

Den lilla flickan nu i sängen låg.

En ängel kom,
tog hennes hand och vände om

KÄRLEK!

Kärlek är viktigt,kärlek är bra.
Kärlek är defenitivt det jag vill ha.
Pussas o kramas ,det är bra.
Pussas o kramas ,det vill jag.

Kyssande vind

Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad.

Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster en vind
sig vid, om han får?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville, förstås, ej alls
i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals
i gullregnens månad.

Från din mun har han kysst
det sista av motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst med halvöppna läppar mot hans.
Det kommer en vind och går:
och hela din världsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnens klasar.

Hjalmar Gullberg

FOLKVISETON

Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnadsdagar.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.
Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark
som sol över mörka gärden.
Mitt hjärta är ditt
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Nils Ferlin

Älska, glömma och förlåta...

Jag älskade dig högre än allt annat på denna jord.
Jag gömde mina känslor i tomma ord.
Ord som inget betydde.
Som om du dig brydde.
Jag försöker att glömma
och min sorg för dig gömma.
Gömma har aldrig gått bra.
Det var dig jag vill ha!
Kvar finns bara sorg och smärta.
Älskling, vad gömde du i ditt hjärta?
Det fanns något i din blick
som sa att jag dig fick.
Det varade en natt.
Jag sökte en väl dold skatt.
Den skatten var inte för mig.
Tror aldrig att jag kan glömma dig.
Kan jag förlåta det svek du gjorde?
Jag vet att jag borde.
Det är svårt.
Du vet, jag tog det hårt.
Älska, glömma, förlåta.
Det är livets stora gåta.

En dag vill jag få din kärlek.
En dag ska du få min.
För jag vill inte vara någon annans.
Jag vill bara vara din.

Kärleksdikt
Den första gång jag såg dig stod din sovrumsdörr på glänt
Ute var det kallt och rått i natten
Strömmen hade gått, ett litet ljus hade du tänt
I ljusets milda sken stod ett glas vatten

Du stod där, naken, vacker som en lilja utav gull
Såg ut i natten mot ett okänt land
Lyfte långsamt blicken upp mot månen, som var full
Du blundade, se'n log du litet grand

Den andra gång jag såg dig var i gryningsljusets sken
Ett nattlinne var allt du hade på
Morgonsolen lyste varmt på dina bara ben
Jag glömmer aldrig mina känslor då

Jag flämtade väl till, och då såg du också mig
Vi var båda stilla för en stund
Jag stod precis förstenad när du log och sade "Hej"
Våra blickar möttes en sekund

Den tredje gång jag såg dig brände eldar i mitt sinn
Där vi möttes på en tom och öde strand
Jag ville säga allt, jag ville du skulle bli min
När solen sjönk bak horisontens rand

Jag tog din hand och du tog min, och blicken som du gav
Lyste av en inre sällsam glöd
Vi kysstes och vi älskade på stranden av ett hav
som färgades av aftonsolen röd

Önskan:

Ack låt mig leva riktigt

Och riktigt dö en gång ,

Så att jag rör vid verklighet

I ont som i gott.

Och låt mig vara stilla

Och vörda vad jag ser ,

så detta får bli detta

och inget mer.

Om av det långa livet

En enda dag var kvar ,

Då sökte jag det vackraste

Som jordlivet har .

Det vackraste på jorden

Är bara redlighet,

Men det gör ensamt liv till liv

Och verklighet.

Så är den vida världen

Ett daggkåpeblad

Och ini skålen vilar

En vattendroppe klar.

Den enda stilla droppen

Är livets ögonsten.

Ack gör mig värd att se i den!

Ack gör mig ren!

Var inte rädd

Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken,

Ett namn som skyddar dig nu när du går.

Din ensamhet har stränder in mot ljuset .

Var inte rädd i Sanden finns det spår.

Han älskar dig, han väntar dig i kväll –

En kväll när du förstår hans hemlöshet

Och hur han längtar efter dina steg :

Från evighet har han stämt möte här.

Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn,

Du ser den inte nu, men färdas dit.

En dag skall du bekänna högt hans namn,

Hans kärleks frid som ingenting begär.

Du är på väg. En dag blir natten vit.

En dag och stjärnor växer ur hans famn.

Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn,

du ser den inte nu, men färdas dit.

Ylva Eggehorn

Varför så bråttom?

Jag upplever att de flesta av oss är på väg och

Det är väldigt bråttom till det som väntar där

Borta…..Varför är det så bråttom? Jag upp-

Lever att lyckan är i det som jag upplever just

Nu, för i går och i morgon kan jag idag inte

Uppleva…inte ännu i alla fall. Så varför inte

Vara i det som är just nu, och se hur det är!

Jag är sängen du sover i..märker du hur

Skön jag är?

Jag är kaffet du dricker…känner du min

doft?

Jag är barnet vid frukostbordet…ser du

mig?

Jag är solen som skiner på dig…märker du

det?

Jag är sången i radion…hör du mig?

Jag är kassörskan på affären…ser du mig?

Jag är maten du äter…känner du vad jag smakar?

Jag är människan som älskar dig…förstår

du det?

Jag är hjärtat som arbetar för dig…är du

tacksam för det?

Jag är vårfågeln som sjunger för dig…hör

du mig?

Jag är den som pratar med dig …lyssnar

du?

Jag är längtan i din kropp…känner du mig?

Denna dikt är skriven av signatur Lena P

Landet som icke är

Jag längtar till landet som icke är,

Ty allting som är , är jag trött att begära.

Månen berättar mig i silverne runor

Om landet som icke är.

Landet , där all vår önskan blir under

Uppfylld,

Landet, där alla våra kedjor, falla,

Landet, där vi svalka vår sargade panna

I månens dagg.

Mitt liv var en het villa.

Men ett har jag funnit och ett har jag

Verkligen vunnit –

vägen till landet som icke är.

I landet som icke är

Där går min älskade med gnistrande krona.

Vem är min älskade? Natten är mörk

Och stjärnorna dallra till svar.

Vem är min älskade? Vad är hans namn?

Himlarna välva sig högre och högre,

Och ett människobarn drunknar i ändlösa

Dimmor

Och vet intet svar.

Men ett människobarn är ingenting annat

Än visshet.

Och det sträcker ut sina armar högre än

alla himlar.

Och det kommer ett svar: Jag är den du

Älskar och alltid skall älska

Edith Södergran

En Ängels Kram..

Jag skickar Dig en Ängels Kram för att lysa upp Din
dag.
Din Ängel ska jämna ut Din väg om bekymmer kommer i
Din väg.
Hon tar lätt bort Din besvikelse och tar bort Din oro.
Hon planterar ett frö av kärlek och hopp i Ditt Hjärta
och hennes smekning av solstrålar tar bort alla moln.
Så när Du känner Dig trött, frustrerad eller nere kom
ihåg
att Din Ängel finns där för Dig

KÄRLEKSVISA

Du hjärtans tröst och lilja,

Min ros ur mörkrets mull:

Alls intet kan oss skilja

Och snärja oss omkull.

Må flinka tungor löpa,

Men tro lär ingen köpa

Med jordagods och gull.

Nu skrämde jag dig , kära,

Dock ger jag klart besked:

Jag lärt så mången lära

Och hört så mången ed

Att riddaren och narren

Fann lisa i gitarren

För allt som kved och led.

Skall jag så mycket lida,

Häntill den hårda död,

Med dig tätt vid min sida

All ruelse och nöd

Jag bure som jag ginge

Upplyftad av en vinge

Mot solnedgångens glöd.

Thy vill till dig jag gilja

På övligt hövisk vis,

Mitt hjärtas tröst och lilja,

Mitt ögas ärenpris.

Ej vill din ro jag störa

blott rimma i ditt öra:

bliv ej för klok och vis!

Hav inga dolda tankar

För den dig håller kär,

Hur han ej krokot vankar

Och magra sorger bär.

Det kund oss båda båta

att samman le och gråta

den korta tid som är.

Nils Ferlin

DU HAR TAPPAT DITT ORD

Du har tappat ditt ord och din papperslapp,

Du barfotabarn i livet.

Så sitter du åter på handlarnas trapp

Och gråter så övergivet.

Vad var det för ord – var det långt eller kort,

Var det väl eller illa skrivet?

Tänk efter nu – förrn vi föser dej bort,

Du barfotabarn i livet.

Nils Ferlin

ETT TRÄD

Det står ett träd vid vägen och vinden vet dess frö,

Ja, vinden vet dess frö –

Dess frukt är röd som vallmo, dess frukt är vit som snö,

Gud skydde för de skimrande bären.

Den dag du därav äter skall du visserligen dö,

Skall du visserligen dö –

Vad fröjdas du som konung, om du gammal är och slö

Och bitter och stum till karaktären…

Gud skydde för de skimrande bären.

Nils Ferlin

PRECIS SOM FÖRUT –

Mitt hjärta, sa jag , var ditt.

Ditt hjärta, sa du, var mitt.

Och vackert du tyckte det läte

Att gråten var min när du grät.

Så bytte vi ord och rim.

Klokt gifte du dej till slut.

Och jag har procent av Stim

Och lever precis som förut.

Nils Ferlin

SER DU…

Ser du dessa vissna löv,

Vissna löv i vinden –

Så är jag ett visset löv,

Visset löv i vinden –

Döden skall mej fatta

I sin gamla kratta –

…Åh, jag är väl ännu röd,

ännu röd om kinden –

fast jag är ett visset löv,

visset löv i vinden.

Nils Ferlin

Gå tillbaka

bra, tack för dina synpunkter!