"I våra dagar talas det ofta om lycka. Det skrivs böcker, anordnas kurser, en del av oss försöker till och med köpa den. Att känna lycka har blivit en rättighet och vi jagar den övertygade om att när vi väl funnit den så kommer vi också att finna lösningen på alla våra problem. Att inte vara lycklig har blivit likställt med misslyckande. Men vad är egentligen lycka? Är det ens möjligt att vara lycklig varje vaken minut, dag efter dag, år ut och år in? Är det ens eftersträvansvärt? För hur ska vi ens kunna begripa våran egen lycka om vi aldrig har upplevt nån smärta? Jag tänker ibland att vårat problem idag med att finna lyckan beror på vår djupa rädsla för lidande. Kanske har vi glömt lärdomarna som finns att hämta i vårt eget mörker. Är det inte dit vi måste gå ibland för att så småningom kunna uppfatta ljuset från stjärnorna? På djupet förstå hur den lycka vi så idogt jagar faktiskt känns. Ett liv utan sorg är en symfoni utan basstämma. Finns det nån enda människa som sannerligen kan påstå att den alltid är lycklig? Jag har aldrig mött nån. Däremot har jag mött tillsynes lyckliga människor som har sagt sig vara tillfreds. Jag slog upp ordet i Nationalencyklopedin och det beskriver känslan av att ha fått uppnått vad som rimligen kan begäras. Och jag tänkte när jag läste det att vi kanske har gått vilse i vår jakt efter lyckan, att vi egentligen borde söka efter förmågan att känna oss just tillfreds. Nått har fått oss att tro att det är ögonblickets hänryckning och extasiska känslorus som leder till lycka, men kanske är det istället just modet att våga slå sig till ro och mäkta med att vara nöjd med det som är."

Utdrag ur boken "Skugga" av Karin Alvtegen

Annons

The photo has no tags

May 2010