Thursday 14 August 2008 photo 1/1
|
Thursday 14 August 2008 photo 1/1
|
1989 föddes jag som flicka, redan rädd för världen
som ja skulle hitta, ett liv som va svårare än någonting annat
skulle gå vidare utan min mamma, om ja ändå kunnat hade ja bett dig att stanna
livet är svårt för att ja ska kunna andas, ja kollapsar ihop
bryter mig själv, plingelingeling psyket igen
sitta på akuten i flera timmar, väntar på ett svar ja inte vill ska finnas
fick de svaret ja inte ville höra, panik,ångest,deprison
va fan ska jag göra, det enda jag har gjort är att förstöra
men ingen har berättat för mig vad jag ska göra
ja vill kunna leva precis som alla andra, men hur ska jag kunna få världen att vända
när ja inte kan få ett ljus att tända, ja ser ingen framtid
ja ser svarta moln.
1998 fick jag diagnosen, pappa mådde inte bra fan vad jag tog åt mig
jag visste att det inte alls va mitt fel, men ändå blev mitt liv allt för stelt
ingenting blev sig likt, efter allt jag fått höra
men ja önskar att det fanns nått ja kunde göra, en tid i livet va helt efterblivet
mamma blev dålig, hon blev helt ihålig
tårarna som rann ifrån hennes kind, ja vet hur det känns
ja blev påmind, ja undrar verkligen när ja kan öppna min grind
ja orkar inte leva i en virvelvind, va ska jag göra
det verkar inte som någon kan höra, ja ber till Gud tackar varje dag
att pappa mår bättre, å att jag finns kvar