Jag tyckte hon sa lönnlöv

Det är höst i Göteborg
Jag passerar Kortedala torg
Regnet faller hårt över natten
Över alla hemlösa katter
Låt mig få sova en stund
Bara en liten, liten blund

För hon sa att allting var lönlöst
Men jag tyckte hon sa lönnlöv

Så vi pratade i timmar
Dina tårar i mina lakan
Du sa att du tyckte du var ful
Jag fatta’ ingenting
För det där är skitsnack, och det vet du
Du är det vackraste jag har sett ju
Jag har förlorat mig själv i dig
Förlorar jag dig, så förlorar jag mig

Hon sa att allt var lönlöst
Men jag tyckte hon sa lönnlöv

Och när hon sa att allt var över
Såg jag henne gå där bland löven
Det enda minne jag behöver
Hon sa att allt var lönlöst
Och när hon reste sig för att gå
Gick mitt hjärta sönder

Du kommer aldrig förstå
Aaaaah
Du kommer aldrig förstå
Jag kommer aldrig förstå
Det kommer aldrig att förstås Jag tycker ni kan lyssna på den här låten när ni kollar. Det blir fint. Fast just det! jag måste lägga upp lite sommarbilder, för jag gillar sommar. Jag vill att ni, tillsammans med mig, ska längta efter sommarenoch hylla varje dag, att snart är den här, sommaren år tvåtusen och sju.