April
Sunday 25 January 2009 photo 1/1
|
Bara för att jag kan !
Vecka 4 har varit något utöver det vanliga. Jag har haft praktik, och har alltså med andra ord jobbat mellan 10-18 i 5 dagar. Jag har känt på hur det är att vara helt slut varje kväll. Men slut på ett skönt sätt, så skönt att du längtar tills nästa dags styrande och ställande. Spingande upp och ner i trappor. Kånkandes på alla dessa kuddar och larmande av alla dessa färggsprakande plagg. Helt underbart!
Vecka 4 har också varit en förändringarnas vecka. Jag har nämligen nått den punkten då jag kan se mig själv. Jag kan stå framför spegeln och se den jag verkligen är. Se det som finns under skalet så att säga. Detta är en så ny känsla för mig, så spännande och sprudlande.
Men idag upptäckte jag att jag kanske missat en sak, missat att på riktigt tänka över det som jag undermedvetet bär med mig hela tiden. Minnen och känslor som jag så omsorgsfullt vikt ihop och stoppat ner i en liten ask. En liten ask med ett fint omslag och långa, krusiga snören. För att sedan så nätt putta in den längre och längre i någon vrå. I någon vrå av min mitt. Och just när jag satt och tittade på "Sex and the City-filmen" så var det som om någon krypit in och hittat det vackra paketet, nyfiket tittat på det för att till sist slita upp det. Bara slita upp det för att upptäcka att det var tomt. Eller tomt för denne, jag däremot såg allt som fanns där. Allt det som jag förträngt och trott att jag blivit av med. Det bara låg där framför mig igen.
Efter att ha tittat på det ett tag nu så har jag bestämt mig, jag ska lämna det framme och acceptera det, låta det få ta sin tid att gro. Men det är bara för att jag är jag. Bara för att jag kan...
Vecka 4 har varit något utöver det vanliga. Jag har haft praktik, och har alltså med andra ord jobbat mellan 10-18 i 5 dagar. Jag har känt på hur det är att vara helt slut varje kväll. Men slut på ett skönt sätt, så skönt att du längtar tills nästa dags styrande och ställande. Spingande upp och ner i trappor. Kånkandes på alla dessa kuddar och larmande av alla dessa färggsprakande plagg. Helt underbart!
Vecka 4 har också varit en förändringarnas vecka. Jag har nämligen nått den punkten då jag kan se mig själv. Jag kan stå framför spegeln och se den jag verkligen är. Se det som finns under skalet så att säga. Detta är en så ny känsla för mig, så spännande och sprudlande.
Men idag upptäckte jag att jag kanske missat en sak, missat att på riktigt tänka över det som jag undermedvetet bär med mig hela tiden. Minnen och känslor som jag så omsorgsfullt vikt ihop och stoppat ner i en liten ask. En liten ask med ett fint omslag och långa, krusiga snören. För att sedan så nätt putta in den längre och längre i någon vrå. I någon vrå av min mitt. Och just när jag satt och tittade på "Sex and the City-filmen" så var det som om någon krypit in och hittat det vackra paketet, nyfiket tittat på det för att till sist slita upp det. Bara slita upp det för att upptäcka att det var tomt. Eller tomt för denne, jag däremot såg allt som fanns där. Allt det som jag förträngt och trott att jag blivit av med. Det bara låg där framför mig igen.
Efter att ha tittat på det ett tag nu så har jag bestämt mig, jag ska lämna det framme och acceptera det, låta det få ta sin tid att gro. Men det är bara för att jag är jag. Bara för att jag kan...
Comment the photo
Du råkar inte ha vägarna förbi Kalmar nu i veckan ?
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bjoorkan/323722666/
Visa toppen
Show footer