Tuesday 16 June 2009 photo 1/3
|
DEL 24
Det tog oss en bra stund innan vi lyckats få upp alla på fötter igen.
Det militärgröna tältet hade fått nåra revor, men med lite silvertejp gick det och laga, tänkte jag.
Bill omfammnade mig, det var så tryggt och varmt, trotts han hade bar överkropp. Jag lutade mig mot hans axel och gäspade.
- När gick du upp egentligen "sömntuta", sa han med en ironiskbetoning på sömntuta. Medans han pussade mig på pannan...
-För nån timme sedan, jag sover inte bort dagarna som vissa andra här !! svarade jag och drog fingrarna genom hans hår.
Jag drog undan hans hår och pussade honom på halsen.
- Hjälp min vampyrflickvän ger mig ett bett!!!! Sa Bill och gjorde sig till med rösten...
- Nu är du min Vampyr, Mohahaha!!!!
Toms perspektiv:
Vi hjälptes åt att plocka ihop det sablans tältet, jag var verkligen inte på humör.
Vi gickk hemmåt, och det var fan e´mej inte en ända jävel ute på gatan.
-Hur är det med dig då, Butter ?! Sa astrid och puttade mig på armen.
Jag svardae inte utan räckte ut tungan.
Bill hade ialla fall piggnat till lite, han verkade vara lite hög....
-1,2,3,4,5 och 6, och 7...ut i skogen går vi alla nuuuu, Bill går först och Sur
puppantom går sist.....
Då stannade Bill tvärt, han vände sig om och sa
-Hörde ni?! mednas han höll fingret ovanför läpparna...
-What he saaaays?! sa jag till astrid med brittsikt uttal....
-ssschhhhhhh, käften!!! lyssna ist sa Bill irriterad.....Det är, det är m-m-musik, sa han koncentrerad.
- Vafan, musik?!!! Intressehobbitarna hoppar sa jag och lunkade framåt.
-Det kommer härifrån, framåt marsch, sa han och pekade åt ett håll som en soldat.
Becka hängde på och astrid drog med mig.
Medans vi gick genom den öde staden så fick jag svaga minnen från att jag varit där förut. När Bill stanande framför huset där musiken spelades så fick jag ännu starkare känsla...Men jag visste inte varför, min hjärna sov fortfarande vilket jag oxå borde...
Det syntes på Bill att han inte gillade musiken, hans ögonbryn möttes på mittn och han drog på munnen åt sidan.
-Klassisk?!, Vem i håvete kan det vara.
Bill tog Rebeckas hand och de tassade bort mot husingången.
De ställde sig bakom en häck och tittade fram.
Dem såg helt förskräkta. Jag och Astrid sprang fram, och då såg vi vilken hemsk syn de sett.
Det var värre än alla mardrömmar man hade som små, och jag försökte nypa mig själv men det var verklighet....
Alla 4 började as garva, vi vek oss av skratt.
Georg, stod med en knutt mitt på skallen, iklädd i limegrön boddy. Som var slimmade så man såg alla kroppens kurvor. Hans håriga ben stack fram.
Han stod i nån väääldigt mysko ställning, "solhälsningen" i yoga, balanserande på et ben, och händerna över huvudet.
kommentera more?! hehe har inte skrivit på år, men here u go ^^
Det tog oss en bra stund innan vi lyckats få upp alla på fötter igen.
Det militärgröna tältet hade fått nåra revor, men med lite silvertejp gick det och laga, tänkte jag.
Bill omfammnade mig, det var så tryggt och varmt, trotts han hade bar överkropp. Jag lutade mig mot hans axel och gäspade.
- När gick du upp egentligen "sömntuta", sa han med en ironiskbetoning på sömntuta. Medans han pussade mig på pannan...
-För nån timme sedan, jag sover inte bort dagarna som vissa andra här !! svarade jag och drog fingrarna genom hans hår.
Jag drog undan hans hår och pussade honom på halsen.
- Hjälp min vampyrflickvän ger mig ett bett!!!! Sa Bill och gjorde sig till med rösten...
- Nu är du min Vampyr, Mohahaha!!!!
Toms perspektiv:
Vi hjälptes åt att plocka ihop det sablans tältet, jag var verkligen inte på humör.
Vi gickk hemmåt, och det var fan e´mej inte en ända jävel ute på gatan.
-Hur är det med dig då, Butter ?! Sa astrid och puttade mig på armen.
Jag svardae inte utan räckte ut tungan.
Bill hade ialla fall piggnat till lite, han verkade vara lite hög....
-1,2,3,4,5 och 6, och 7...ut i skogen går vi alla nuuuu, Bill går först och Sur
puppantom går sist.....
Då stannade Bill tvärt, han vände sig om och sa
-Hörde ni?! mednas han höll fingret ovanför läpparna...
-What he saaaays?! sa jag till astrid med brittsikt uttal....
-ssschhhhhhh, käften!!! lyssna ist sa Bill irriterad.....Det är, det är m-m-musik, sa han koncentrerad.
- Vafan, musik?!!! Intressehobbitarna hoppar sa jag och lunkade framåt.
-Det kommer härifrån, framåt marsch, sa han och pekade åt ett håll som en soldat.
Becka hängde på och astrid drog med mig.
Medans vi gick genom den öde staden så fick jag svaga minnen från att jag varit där förut. När Bill stanande framför huset där musiken spelades så fick jag ännu starkare känsla...Men jag visste inte varför, min hjärna sov fortfarande vilket jag oxå borde...
Det syntes på Bill att han inte gillade musiken, hans ögonbryn möttes på mittn och han drog på munnen åt sidan.
-Klassisk?!, Vem i håvete kan det vara.
Bill tog Rebeckas hand och de tassade bort mot husingången.
De ställde sig bakom en häck och tittade fram.
Dem såg helt förskräkta. Jag och Astrid sprang fram, och då såg vi vilken hemsk syn de sett.
Det var värre än alla mardrömmar man hade som små, och jag försökte nypa mig själv men det var verklighet....
Alla 4 började as garva, vi vek oss av skratt.
Georg, stod med en knutt mitt på skallen, iklädd i limegrön boddy. Som var slimmade så man såg alla kroppens kurvor. Hans håriga ben stack fram.
Han stod i nån väääldigt mysko ställning, "solhälsningen" i yoga, balanserande på et ben, och händerna över huvudet.
kommentera more?! hehe har inte skrivit på år, men here u go ^^
Comment the photo
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bk-lover/380213498/