Tuesday 16 June 2009 photo 3/3
|
DEL 26
Solen sken utomhus, nästan inte ett ända moln på himlen.
Vilken härlig söndag, dessutom var det studie-dag imorn. Kunnde det bli bättre ?! ;) Sommarlovet började närma sig med stormsteg nu...
Medans jag pratade med Mamma kändee jag något blött, strävt mot mina bara ben.
Det var Steffie som kommit fram.
-Nämen heeeej gumman, har du saknat mig?! sa jag med lite snallare och tillgjord röst. Jag klappade henne och hon hoppade upp med framtassarna i mitt knä.
När jag tittade in i hennes kastanjefärgadeögon kom jag och tänka på Bill.
Utan henne hade jag aldrig fått träffa killen i mitt liv. Utan Steffie hade jag aldrig träffat Bill, Hur skulle man kunna gott gjöra en hund?!
-Hon har saknat dig mycket, Skullle inte du kunna ta med henne på promenad. Sa Margreth och drog en slinga bakom örat.
-Självklart....kom steffie, sa jag och klappade mina lår.
-Tänk på att dricka mycket vatten nu när det är så varmt, annars kommer du få ont i huvudet.
-Jaaaa, mammaaa. svarde jag medans jag medan jag pustade ut.
Margreth gick ut till baksidan, för att sköta om sina andra små älsklingar i växthuset.
Peter (pappan) tittade på när Alex (brorsan) spelade fotbollsmatch.
Rebecka tog det röda kopplet och lämnade huset genom den blåmålade dörren.
Jag visste inte vart jag var påväg med steffie men nånstans kom amn alltid. Ofta fick Steffie leda vägen dit hon ville vara.
Vilket ofta var hennes favoritplats...
Den lilla ängen, omgiven av en lite skog längre bort. en bäck som pårlade, och syrénbuskar som var gröna och dofftade underbart.
Precis som en riktig sagoplats.
Mitt huvud fylldes från minnen det var här vi mötts, bänken vi suttit på...
Jag och Steffie började gå hemmåt, vi var inte riktigt ensamma.
Det känndes som hela staden var ute och solade och hade piknik.
Det var verkligen raka motsattsen till imorse.
-Becka?! hördes en röst bakom mig.
Jag vände mig om....
Meeer?! Drar iväg en vecka, men efter så blir det nåra delar till er XD
Solen sken utomhus, nästan inte ett ända moln på himlen.
Vilken härlig söndag, dessutom var det studie-dag imorn. Kunnde det bli bättre ?! ;) Sommarlovet började närma sig med stormsteg nu...
Medans jag pratade med Mamma kändee jag något blött, strävt mot mina bara ben.
Det var Steffie som kommit fram.
-Nämen heeeej gumman, har du saknat mig?! sa jag med lite snallare och tillgjord röst. Jag klappade henne och hon hoppade upp med framtassarna i mitt knä.
När jag tittade in i hennes kastanjefärgadeögon kom jag och tänka på Bill.
Utan henne hade jag aldrig fått träffa killen i mitt liv. Utan Steffie hade jag aldrig träffat Bill, Hur skulle man kunna gott gjöra en hund?!
-Hon har saknat dig mycket, Skullle inte du kunna ta med henne på promenad. Sa Margreth och drog en slinga bakom örat.
-Självklart....kom steffie, sa jag och klappade mina lår.
-Tänk på att dricka mycket vatten nu när det är så varmt, annars kommer du få ont i huvudet.
-Jaaaa, mammaaa. svarde jag medans jag medan jag pustade ut.
Margreth gick ut till baksidan, för att sköta om sina andra små älsklingar i växthuset.
Peter (pappan) tittade på när Alex (brorsan) spelade fotbollsmatch.
Rebecka tog det röda kopplet och lämnade huset genom den blåmålade dörren.
Jag visste inte vart jag var påväg med steffie men nånstans kom amn alltid. Ofta fick Steffie leda vägen dit hon ville vara.
Vilket ofta var hennes favoritplats...
Den lilla ängen, omgiven av en lite skog längre bort. en bäck som pårlade, och syrénbuskar som var gröna och dofftade underbart.
Precis som en riktig sagoplats.
Mitt huvud fylldes från minnen det var här vi mötts, bänken vi suttit på...
Jag och Steffie började gå hemmåt, vi var inte riktigt ensamma.
Det känndes som hela staden var ute och solade och hade piknik.
Det var verkligen raka motsattsen till imorse.
-Becka?! hördes en röst bakom mig.
Jag vände mig om....
Meeer?! Drar iväg en vecka, men efter så blir det nåra delar till er XD