Skrev en text till en blogg som jag hittade på google. Hon ville ta livet av sig och jag kunde inte klicka ner sidan utan att skriva någonting. Men i slutet av texten insåg jag att det var inte till henne jag skrev brevet - utan till mig själv när jag var 16 och osäker på livet.

Jag säger som min pappa sa till mig när jag var deprimerad och inte ville leva mer - det inte är synd om den som vill dö, utan om de människor personer lämnar kvar på Jorden. Livet ska inte vara enkelt. Jag och många miljontals människor vet om detta. Jag har tom stått med snaran runt halsen och tagit steget, men takregeln gick sönder och jag fick en ny chans att leva. Jag har även fått bevittna mitt exs liv efter att ha sett sin pappa ta sitt liv och det är INGENTING man vill att sina nära och kära ska gå igenom. Det gäller att hitta kämparglöden och skratta döden i ansiktet. För det finns ingen bättre känsla i världen än att se personerna i ögonen som har sårat er eller gjort er illa och faktiskt säga åt dem att jag vann - jag överlevde. Livet är en sån unik gåva och att kasta bort det är den största synden man kan göra. Tänk på allt ni kommer att missa: kärlek, vänskap, första dejten med killen man älskar, sex, att hoppa i vattenpölar en regning dag, att se sitt barn för första gången, göra snöänglar, se sina barns ögon en julaftonsmorgon när dem ser julklapparna under granen och det viktigaste - att känna lycka! För det är det livet handlar om och hur hemskt det än ser ut för er idag, så kommer ni aldrig veta hur er framtid kan se ut om ni bara välkomnar den med öppna armar. Så ni en dag faktiskt kan sitta i sin älskades famn, med barnen lekandes vid er sida och tänka hur dumma ni var som unga som faktiskt trodde att döden skulle vara ett bättre alternativ. För det är det inte. Livet är! Fortsätt kämpa, för det är värt det i slutändan!
Jag önskar er all lycka och lycka till!

Annons

The photo has no tags

May 2015