Har ofta undrat hur mitt liv skulle te sig utan dig. Nu är du borta och saknaden efter dig är enorm. Du gav mig så mycket älskade farmor. Jag minns massor av härliga stunder då vi skrattade samman. Vi kunde tala om alltmöjligt du och jag, vi hade även många hemligheter oss emellan som ingen annan kände till. De hemligheterna tog du med dig på din sista resa, men jag glömmer dem aldrig! Du har gett mig så mycket av glädje, stöd, värme och omtanke. Du var någon att se upp till, beundra och älska. Många är de gånger jag ringt dig, ledsen och bedrövad och du har alltid fått mig att le igen. Nu finns du inte mer, men i mitt minne kommer du alltid att leva kvar, glad, varm och omtänksam. Och trots att tårarna rinner nerför mina kinder kan jag le när jag tänker på dig! Jag är så tacksam att du fick sluta dina dagar exakt så som du ofta sa. Önskar bara att jag hunnit ge dig ytterligare en kram och än en gång fått säga dig hur mycket du betydde för mig. Jag älskade dig så mycket och jag vet att du visste det, men ändå... Det är så mycket jag velat säga men nu är det för sent. Jag kommer att sakna dig resten av mitt liv, du betydde så enormt mycket för mig. Dina ord kommer alltid att finnas i mitt hjärta, som en tröst när livet känns svårt. Jag lovar att försöka leva som dig, försöka vara stolt, glad och stark vad som än händer och alltid tänka på att allt som sker har en orsak... Du finns nu bland änglarna, älskade Harriet, jag är så lycklig över att just jag fått ha dig som min farmor. Jag älskar dig farmor, vila i frid! <3

aah, kommer aldrig glömma henne <3 tack jag vet <3finns för dig med!