Sunday 21 October 2007 photo 2/3
![]() ![]() |
vi kommer vara där, du & jag drömmarna & vindarna hjälps åt, så fort man tittar neråt så vänder dom hitåt och sjunger: vart tog den där elden vägen? nu faller löv, det blåser på, det börjar om. jag säger kom, här är världen, här är livet vi ska leva i. en elegi för alla sorger den här hösten handla om, & jag har knappast lärt mig nåt sen sist. nej, inte jag. men jag tänker & tänker & vet att du sa: jag hugger i sten. trots det timglas som sliter i oss ska vi hitta en väg ändå. hitta en plats ändå. hitta den vi två. när det blir varma sommar dar, kom ihåg mig då. här finns du kvar. jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd, ingen känner mig så väl som du. jag skulle fastna i min ensamhet igen om du lämnade mig nu. du sa att du behövde tid, du hade tid. jag har saknat ditt skratt, jag har saknat ditt hår. jag har saknat att ringa ibland & berätta om hur det går. det har tidvis gått bra, tidvis har skakandet lagt sig. det kunde varit någon annan, men det var jag. så kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt. graderna sjunker så fort överallt. jag vill bara gå hem med dig, jag vill gå hem. den vackraste stunden i livet var den när du kom. om vi ses, bland dimmorna i norr eller i söder. med drömmen i behåll & med lust att ta vid, där elden falnar men fortfarande glöder. jag ger upp, jag orkar inte bli besviken. som du sa, det är dags att dra. för vi faller, faller, faller. det finns en tätort på en slätt, jag har kämpat med en dröm. jag ville inga brustna hjärtan, inga slitningar i blodet. jag ville hitta söndermarken. när hösten kommer & tiden gått för fort, när allt känns på rutin & redan gjort. ska jag samla mina krafter & göra nånting stort. för dig, för dig, för dig. innan mörkret faller, vill jag reda ut några saker. inga rätt & inga fel. för gråa dagar skyndar aldrig på. nu hörs hjärter dams sista sång, nya dagar väntar med nya tidsfördriv & allting liksom kräver mera nu. så ta dina minnen & försvinn ur mitt liv. älskade, älskade du. stackars dom som lever så, stackars dom som tittar på. hur märkligt kan man må? det är ett stort liv. för mycket människor i stan just idag, här blir man ensam bland tusen. dom har spärrat med koner kring varje fasad, det sitter skyltar runt husen. det är varning för ras. & allting, allting är nästan perfekt. så ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll.
Annons
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/blialdrigsomjag/109965260/