November 2006
Stockholm började kännas lite trist, så jag bestämde mig för att ta en tripp till Berlin.
I mitt sällskap hade jag Kristoffer, Richard och Göteborgs längsta
Kristoffer är som orkanen Katarina, en antites till allt vad ordning är.
Bilden är tagen hos David, snubben i Berlin som var vänlig nog att ta emot oss.
Det lustiga är a
Samuel + The Sunshine Boy vid Alexanderplatz, på väg till en förfest.
Han mäter 2.07, jag 1.70. Tillsammans skulle vi nog få ganska konstiga barn.
Svenskjävlar. Richard och Samuel är lite som pussel: först fattar man ingenting, sen är man fast.
De är en förtjusande blandning av intellekt och bonnighet båda tv
Eftersom vi alla blir som barn på fyllan tyckte David att det var bäst att vi fick adresslappar att ge taxichaffisen ifall att vi inte skulle hitta hem.
Vi hamnade på en fest hos ett gäng rika skåningar. Deras vita och minimalistiska jätte-lägenhet kostade en jävla massa €.
Richard och Katrine delade på en f
David blev som vår mamma. Han såg till att vi åt ordentligt och skeppade i väg oss på utflykter. Tack tack!
New Foundland-killen Louis bodde i samma lägehet som David. Vi fann varandra ganska snabbt.
Jävla Hannah för att hon inte vill ha en sån här. Tänk så kul vi ku
Dagen efter smet jag ut medan de andra låg kvar och begrundade sina synder.
Östberlin är precis som man förväntar sig: enorma längor med stora, grå hus. En slag