April
Monday 6 July 2009 photo 1/1
|
Kom hem till stockholm idag. fick mitt hjärta krossat igen. Det känns ju... bra... >.>
Tar det inte lika hårt den här gången, kan ha med att göra att min bästa vän kommer hem imorgon. Förra gånger känndes det som att hon var evigheter bort och att jag endast hade min familj (vissa räknas in där, ni vet vilka ni är) och att en del av min familj saknades.
Nu är jag helt ensam hemma, har pratat med folk över telefon, men jag behöver människor, att träffas irl ni vet.
Jag känner även att min säkerhetsfunktion kommer upp igen. Jag hade tagit ner den och tryckt undan den, för den jag blir med den är människan som ingen tyckte om, människan som var sur mot alla, hatade allt mainstream och visste att alla människor var fula och falska och att ingen kunda någonsin tycka om mig, så det var ingen idé att försöka få vänner, för det fanns inget som hette vänskap på riktigt.
Jag kommer antagligen bli associal igen ett tag (inte för att någon som läser detta kände mig då jag var det)
Jag kommer troligtvis dra mig undan alla jag känt mindre än ett år eller som jag inte lärt känna så bra att jag vet att den människan tycker om mig no matter what.
Ärligt talat är jag förvirrad och har varit det i tre år nu. Är det här jag? den här glada människan som pratar med människor som tycker att livet leker och att det finns något gott i alla och är förstående? Eller är jag människan som blängde surigt på folk, var otrevlig och började bråk över ingenting? Den första människan var jag i tre år... den andra i ca 6 år... däremellan var det som att jag inte fanns, som att jag gick på auto.
Innan jag hittat mig själv igen, listat ut varför jag är jag och vilka som är mina riktiga vänner, kommer jag antagligen vara väldigt... off. Jag hoppas ingen tar illa upp och jag hoppas jag har listat ut detta vecka 31, då det är pride. ta hand om er.
Tar det inte lika hårt den här gången, kan ha med att göra att min bästa vän kommer hem imorgon. Förra gånger känndes det som att hon var evigheter bort och att jag endast hade min familj (vissa räknas in där, ni vet vilka ni är) och att en del av min familj saknades.
Nu är jag helt ensam hemma, har pratat med folk över telefon, men jag behöver människor, att träffas irl ni vet.
Jag känner även att min säkerhetsfunktion kommer upp igen. Jag hade tagit ner den och tryckt undan den, för den jag blir med den är människan som ingen tyckte om, människan som var sur mot alla, hatade allt mainstream och visste att alla människor var fula och falska och att ingen kunda någonsin tycka om mig, så det var ingen idé att försöka få vänner, för det fanns inget som hette vänskap på riktigt.
Jag kommer antagligen bli associal igen ett tag (inte för att någon som läser detta kände mig då jag var det)
Jag kommer troligtvis dra mig undan alla jag känt mindre än ett år eller som jag inte lärt känna så bra att jag vet att den människan tycker om mig no matter what.
Ärligt talat är jag förvirrad och har varit det i tre år nu. Är det här jag? den här glada människan som pratar med människor som tycker att livet leker och att det finns något gott i alla och är förstående? Eller är jag människan som blängde surigt på folk, var otrevlig och började bråk över ingenting? Den första människan var jag i tre år... den andra i ca 6 år... däremellan var det som att jag inte fanns, som att jag gick på auto.
Innan jag hittat mig själv igen, listat ut varför jag är jag och vilka som är mina riktiga vänner, kommer jag antagligen vara väldigt... off. Jag hoppas ingen tar illa upp och jag hoppas jag har listat ut detta vecka 31, då det är pride. ta hand om er.
Comment the photo
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bloodmartini/388356114/
Visa toppen
Show footer