January
Monday 5 April 2010 photo 1/1
|
Pms:en har lugnat ned sig idag och jag har mest suttit och snackat skit med folk. Morgonen var tung dock. Vaknade upp med ett gott humör men blev sen angripen av Martins idioti. Han smsade att jag borde lämna in nyckeln och jag svarade att eftersom jag betalat hyran för halva månaden så tänkte jag behålla den tills dess, punkt slut. Svaret blev: "Punkt slut? Skärp dig istället f å va så himla uppkäftig flickan! Du borde vore egentligen betala för hela månaden, samt för städningen vilket man gör så fort man tar ut sina grejer, istället lämnade du mig me hela skiten så att jag skulle vänta tills d passade dig, hade städat dagen innan och ditt gäng skräpade ner hela lyan, fast d har u vant mig med. Betala eller åtminstone skicka de me brev!"
Alltså jag var sjuk i feber hela veckan, det visste han. Så påpekade jag att jag behövde nycklarna för att kunna hämta min cykel. Sen var det ju djävla fånigt av honom att städa dagen innan jag flyttade, han visste vilken dag jag skulle flytta. Och att jag ska betala för hela månaden är ju absurt när en annan person flyttar in efter halva! Gaah hur kunde jag bo med honom!
Sen hörde han inte av sig mer, tack och lov, och jag fick en stunds tröst i Marks armar. När han åkte var jag på så lågt humör att jag nästan grät, men det ordnade sig. Goda samtalsvänner på internet och god musik gjorde mig glad. Jag vet inte riktigt hur men jag slog ihjäl ännu en dag framför datorn och med gott samvete denna gång. Det känns inte lika meningslöst längre och jag börjar se lägenhetens möjligheter. Mitt goda humör börjar komma tillbaka helt enkelt. Något som dock inte har dragits tillbaka är min sentimentalitet mot Mark. Kan hända att Broder Daniel till och med ökade på den lite nu på kvällskvisten "if I'd change anything it would be to make more time for us". Det känns skönt att inte kunna se tillbaka och se på vår tid så ännu, för vi lever i det skedet nu och tillbringar mycket tid tillsammans :)
Alltså jag var sjuk i feber hela veckan, det visste han. Så påpekade jag att jag behövde nycklarna för att kunna hämta min cykel. Sen var det ju djävla fånigt av honom att städa dagen innan jag flyttade, han visste vilken dag jag skulle flytta. Och att jag ska betala för hela månaden är ju absurt när en annan person flyttar in efter halva! Gaah hur kunde jag bo med honom!
Sen hörde han inte av sig mer, tack och lov, och jag fick en stunds tröst i Marks armar. När han åkte var jag på så lågt humör att jag nästan grät, men det ordnade sig. Goda samtalsvänner på internet och god musik gjorde mig glad. Jag vet inte riktigt hur men jag slog ihjäl ännu en dag framför datorn och med gott samvete denna gång. Det känns inte lika meningslöst längre och jag börjar se lägenhetens möjligheter. Mitt goda humör börjar komma tillbaka helt enkelt. Något som dock inte har dragits tillbaka är min sentimentalitet mot Mark. Kan hända att Broder Daniel till och med ökade på den lite nu på kvällskvisten "if I'd change anything it would be to make more time for us". Det känns skönt att inte kunna se tillbaka och se på vår tid så ännu, för vi lever i det skedet nu och tillbringar mycket tid tillsammans :)
Comment the photo
Men vi hade det ju bättre i början också, Martin är solberoende så hans deppighet kom med mörkret.
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bloodredlily/451308350/
Visa toppen
Show footer