Wednesday 1 January 2014 photo 1/1
|
Det är skumt
Jag är så pass van vid att vara den som sitter i ett hörn och inte syns att jag aldrig ens sett det som ett problem. Fram tills i år. Nyårsfesten efter revyn var toppen, problemet var att det fanns inte ens enda människa jag vågade gå fram till att prata med av de jag verkligen ville snacka med, p.g.a att jag är så van vid tanken på att "nej de kommer skratta åt mig" eller "det kommer bli awkward så det är bäst jag håller tyst".
Det känns som om jag bara är i vägen. Jag kunde lika gärna inte vart där. Visst pratade jag lite med folk då och då, men väldigt sällan och bara korta fraser. Jag vill inte vara den där tönten längre! Jag är trött på att sitta och le fånigt åt bakgrundsmusiken medan alla runt omkring har diskussioner om allt och inget. Om jobb, framtid, skola, sommaren, revyn, kärleken, jag hör allt. Jag hör allas konversationer för jag är aldrig med i en själv.
Jag är livrädd för tanken på att faktiskt gå fram och sätta mig någonstans bland folket bara för att få menande blickar och att det plötsligt ska bli tyst. Som att jag är i vägen, jobbig, konstig, udda, inte borde vara där. Jag såg folk kramas, skratta, kasta papperstussar, dansa, spela gitarr. Vad gjorde jag? Satt för mig själv och åt godis.
Det fanns så många personer där idag som jag ville lära känna, men jag hindrades konstant. Jag ville bara gå fram till var och en och fråga massa saker, lära känna dem, prata och skratta, men jag vågade aldrig. Jag är så rädd för att bli utstött att jag hellre är utstött från början. Det är nästan sorgligt. Och sedan, nu efteråt, ångrar jag mig såklart.
Inte ens Saga vågade jag gå fram och prata med. Jag var nära vid ett tillfälle att gå fram och fråga om hennes skola nu och så, men jag gjorde det aldrig. Mest p.g.a. att hon var upptagen med att prata med andra så fort jag kikade. Om folk skulle börja prata med mig hade det inte heller vart ett problem, men det är just det, ingen känner mig och ingen vill känna mig och ingen vill prata med mig. Det finns en anledning till att jag har så få vänner som jag har, och det har aldrig stört mig fören för bara något år sedan.
Jag är så avundsjuk på folk som har många vänner, och på folk som helt öppet kan börja prata med andra hur som helst och fråga saker och att kunna starta en diskussion så lätt. Jag är så van vid att folk ignorerar mig eller inte svarar mig, precis som att "vafan pratar du med mig för?". Även om det inte är deras mening så har jag intalat detta för mig själv så mycket så det förstört alldeles för mycket. Jag är livrädd att börja snacka med nytt folk, speciellt om de har flera vänner runt omkring.
Hur fan bryter man en sådan ingrodd vana? Som funnits där sedan lågstadiet? Hur tar man bort paniken som känns när man bara så SÅ gärna vill gå fram till en person och säga "hej" eller fråga något enkelt och hur får man en sådan grej att bli simpelt och lätt? Hur tar man bort rösten i huvudet som konstant skriker hur dålig man är på att vara social? Vad ska man göra för att folk ska tycka att man är intressant? Hur ska man se ut för att folk ska vilja börja snacka med en? Hur? Vad? När? Varför? Var!?
Jag är så avundsjuk. SÅ JÄVLA avundsjuk. Ni anar inte. När jag hade gått på Dramatea (teater-grupper för unga) i si-så-där tre år beslutade jag mig för att dra med en ny kompis. Hon är inte så intresserat av teater egentligen, men ändå. På kanske två månader hade hon blivit bättre kompis med alla än vad jag hade blivit på tre år. De hade addat varandra på Facebook, något som inte ens jag hade tänkt på. Det var där någonstans jag började fatta hur olika vi var som personer på det sättet, men jag tänkte aldrig "åh vad lätt för henne att skaffa vänner", utan jag tänkte "fan vad jobbig jag måste vara att lära känna som person".
Jag har funnit mig i det här länge men bägaren rann över ikväll igen, som den brukar göra på fester där jag inte känner någon men vill lära känna. Var jätteglad tills jag kom hem och faktiskt insåg att "jag kunde ha pratat med honom... jag kunde ha pratat med honom om precis vafan som helst. Han satt bara en bit bort, och han verkade trevlig. Tror knappast han skulle föst bort mig". Men när jag väl var där hade jag bara tankar som "nej, jag ser för dålig ut" eller "nej jag är säkert alldeles för konstig för att han ska tycka jag är intressant". Det riktigt skär i mig hur mycket jag ångrar mig, och hur mycket jag hatar just den där sociala delen med mig. Jag känner för att riktigt ha sönder något!!!
Jag hade kul och det var jättetrevligt på festen ikväll och så ...
... Jag önskar bara att jag inte vore så jävla sjukt socialt störd och dum i huvudet...
Det känns som om jag bara är i vägen. Jag kunde lika gärna inte vart där. Visst pratade jag lite med folk då och då, men väldigt sällan och bara korta fraser. Jag vill inte vara den där tönten längre! Jag är trött på att sitta och le fånigt åt bakgrundsmusiken medan alla runt omkring har diskussioner om allt och inget. Om jobb, framtid, skola, sommaren, revyn, kärleken, jag hör allt. Jag hör allas konversationer för jag är aldrig med i en själv.
Jag är livrädd för tanken på att faktiskt gå fram och sätta mig någonstans bland folket bara för att få menande blickar och att det plötsligt ska bli tyst. Som att jag är i vägen, jobbig, konstig, udda, inte borde vara där. Jag såg folk kramas, skratta, kasta papperstussar, dansa, spela gitarr. Vad gjorde jag? Satt för mig själv och åt godis.
Det fanns så många personer där idag som jag ville lära känna, men jag hindrades konstant. Jag ville bara gå fram till var och en och fråga massa saker, lära känna dem, prata och skratta, men jag vågade aldrig. Jag är så rädd för att bli utstött att jag hellre är utstött från början. Det är nästan sorgligt. Och sedan, nu efteråt, ångrar jag mig såklart.
Jag hade kul och det var jättetrevligt på festen ikväll och så ...
... Jag önskar bara att jag inte vore så jävla sjukt socialt störd och dum i huvudet...
Annons
flessk
Thu 2 Jan 2014 01:32
jag brukar ha lite problem att lära känna nya människor också, men det beror mycket på att jag är precis tvärt emot dig - Jag vill verkligen inte känna för många allt för väl, mest ytligt, eftersom jag fått för mig att jag kommer glömma bort och skita i mina gamla vänner.
Jag pratar sällan med folk om inte jag ser/hör att vi delar ett intresse, just av den anledningen att jag verkligen är sjukt ointressant att prata med om inte jag brinner för ett ämne xD Förhoppningsvis tycker inte folk att jag är sjukt irriterande när jag babblar på om något jag tycker om, det är jag också rädd för. "Jag får inte prata mer om detta nu, även fast jag vill. Då är jag bara jobbig och påflugen", brukar kretsa i mitt huvud.
Jag tror en hel del av de som gick runt och pratade kan ha varit rädda för att prata med andra, men olikt dig och mig vågat ta sig ur den här själv-hatande tankebanan man har. Själv lackar jag i kunskapen att prata med folk om vanliga saker, så jag tror inte jag någonsin kommer att kunna bryta mig ur det till 100 procent x)
Och tyst med dig emma, du är en sötnöt, jag slår vad om att den där killen velat prata med dig ;3
Jag pratar sällan med folk om inte jag ser/hör att vi delar ett intresse, just av den anledningen att jag verkligen är sjukt ointressant att prata med om inte jag brinner för ett ämne xD Förhoppningsvis tycker inte folk att jag är sjukt irriterande när jag babblar på om något jag tycker om, det är jag också rädd för. "Jag får inte prata mer om detta nu, även fast jag vill. Då är jag bara jobbig och påflugen", brukar kretsa i mitt huvud.
Jag tror en hel del av de som gick runt och pratade kan ha varit rädda för att prata med andra, men olikt dig och mig vågat ta sig ur den här själv-hatande tankebanan man har. Själv lackar jag i kunskapen att prata med folk om vanliga saker, så jag tror inte jag någonsin kommer att kunna bryta mig ur det till 100 procent x)
Och tyst med dig emma, du är en sötnöt, jag slår vad om att den där killen velat prata med dig ;3
zZNeisZz
Wed 1 Jan 2014 12:07
Du klarar det :) har du väl bestämt dig så fullfölj det! Även om det du får panik/ångest skit i det o bara börja prata, folk kommer svara o börja prata, jag lovar dig! :)
Finns här, you know!
Finns här, you know!
Johanzebran
Wed 1 Jan 2014 11:02
Kram syster. Så jävla bra skrivet, å du är en fin och rolig person! Sen är det klart att har man som du inte varit den som pratat massa innan så är det svårare med åren om man ej är van. Men du är fett cool och jag tror på dig! Go get them, plus finns å snacka med ^^
BlueCanary
Wed 1 Jan 2014 19:55
Kram bror <3 ja det är ett nyårslöfte för i år, att jävlar ta itu med detta och bli mer social och sluta må dåligt över det! :)
Synyster
Wed 1 Jan 2014 10:44
Well, jag har sedan ett tag tillbaka lyckats bryta den här vanan om att bara sitta och undvika personer mer eller mindre.
Rent personligen så tvingade jag mig själv att sluta tänka på saker och bara göra det jag kände för, vilket givetvis var otroligt mycket lättare sagt än gjort.
Jag är fortfarande introvert, men har inga problem att byta till extrovert beroende på om situationen kräver det eller om jag känner för det. Hoppas att du också kan lyckas få en balans i det hela.
Och jag är även en sådan som på måfå går igenom folks bilddagböcker när jag är uttråkad och slänger en massa kommentarer, so yeah.
Rent personligen så tvingade jag mig själv att sluta tänka på saker och bara göra det jag kände för, vilket givetvis var otroligt mycket lättare sagt än gjort.
Jag är fortfarande introvert, men har inga problem att byta till extrovert beroende på om situationen kräver det eller om jag känner för det. Hoppas att du också kan lyckas få en balans i det hela.
Och jag är även en sådan som på måfå går igenom folks bilddagböcker när jag är uttråkad och slänger en massa kommentarer, so yeah.
Mabus
Wed 1 Jan 2014 04:02
Jag delar likadana problem, det är riktigt jobbigt! Känner igen mig massor i det du skriver. Ute i vardagen är jag mycket bättre på att socialisera än förut, men på fester är jag fortfarande väldigt tyst och tillbakadragen. Jag vet inte vad du redan vet eller kan, men läs gärna på om introversion om du inte redan gjort det. Här är en bra youtubevideo för att få en basic overview: http://www.youtube.com/watch?v=LxZ1fPr9FJg
BlueCanary
Wed 1 Jan 2014 04:10
Ugh, jo har mycket väl hört talas om introverst och extroverts. Är dock livrädd att själv få den stämpeln på mig (likadant "social fobi") eftersom så sjukt många människor säger att det har det nu. Det är en "populär" grej tydligen. Känner mig dessutom inte igen i den beskrivningen, då jag är en enorm blandning av de båda då vissa saker passar extremt bra in i extro och vissa saker passar extremt bra in i intro. Så jag ligger i mitten. Eller så intalar jag mig själv det eftersom jag så väldigt gärna vill vara extro fast är mer intro.
Mabus
Wed 1 Jan 2014 04:33
Synd för dig, jag identifierar mig massor med introversion. Visst är jag pratsam och intresserad av andra, men mina tankar tar upp en väldigt stor plats i mitt huvud, mitt välmående hamnar på efterkälken snabbt om jag umgås för mycket. Men när jag vet varför och kan arbeta med det, då mår jag bättre, och det känns mycket mindre som att det är nåt fel på mig.
BlueCanary
Wed 1 Jan 2014 04:39
Fast jag vill inte vara introvert, aldrig velat. Jag vill kunna umgås konstant och prata med folk och socialisera mig med alla i hela världen! Så mitt nyårslöfte i år (eller ja ett av dem) är att försöka omvandla mig till extrovert ;) eller helt enkelt lära mig fucking umgås som man ska
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bluecanary/517047237/